När jag var 15 var jag var på ett frikyrkoläger. Jag har varit på många såna men det här var speciellt.

På ungefär femte dagen var det en sån där sjukt härlig samling med gudsnärvaro, lovsång och hela kittet.

Allt var underbart. Alla stod och prisade Gud och det var nån sorts mäktig överlåtenhet som härjade i hela lokalen.

Då kommer det fram en kille. Rätt söt och väldigt karismatisk liksom. Och så säger han:

- Jo... du....

Jag: - Ja?

Överlåtna killen: - Jo.... du.... jag...

Jag: - Ja?

Överlåtna killen: - ..Det är en sak jag skulle vilja bekänna.

Jag: - Jaså?

Överlåtna killen: - Jag har tänkt på dig på ett ovärdigt sätt.

Ja ba va?

Överlåtna killen: - Ja, det har jag. Förlåt.

Den överlåtna killen är så himla överlåten att han känner att han ska bekänna sina runksynder!!! Visst är det fantastiskt?? Vad ska man svara liksom. Ja men forsätt med det du har min välsignelse...