Jag har städat och hittat en dagbok som jag skrev år 1999. Och jag blir inte glad av att läsa den.
SÅ SJUKT MYCKET PRETENTIÖST DRAVEL. Jag var astöntig och saknade all rim och reson. Så mycket känslor och skit.

Men.

Jag har skrivit ner några fina drömmar:

"I natt drömde jag att jag befann mig i en ketchupflaska. Det var inget konstigt med det just då, men det var så jobbigt att inte kunna höra allt som folk sa, för dom skulle hålla på och stänga locket hela tiden. Typ såhär:
Någon säger:
- I går köpte jag en...... (och så stänger hon locket så jag inte hör sista ordet)
Jag får upp locket igen och en annan person svarar:
- Jaha, det är en sån som man använder för att..... (och så hör jag inte sista orden)
Skitjobbigt. Hålla på och stänga locket sådär.. Sen vaknade jag."


Och en till.

"Inatt drömde jag att jag hjälpte en person med något, men jag kommer inte ihåg med vad. Personen säger efter ett tag:
- Det är inte tillräckligt! Du måste ge av dig själv. Kolla här på det här bildspelet så fattar du vad jag menar.

Och så plockar hon fram en mini-tv och visar bildspelet om 3 högar med engångsmuggar. Högarna är olika höga. En berättarröst säger
- Det räcker inte. Ni måste ge av er själva.
Och den högsta högen börjar dela med sig av engångsmuggar till de andra så att alla högar blir lika höga."

Vad är det fråga om liksom. Till och med mina drömmar var pretto på den tiden..