Jag: - Hej jag heter Lisa och ringer från *tidningens namn* vill du ha den i 3 månader för 590 kr?

Tant: - Ja..snyft... Det vill jag snyft, ja jag tar den snyft.

Jag: - Eh.... Är du ledsen eller bara förkyld?

Tant: - Jag gråter..

Jag: - Oj. (jag vågar inte fråga varför, MEN är fast besluten om att få reda på varför ändå)

Tant: - Okej, men du skickar ....snyft... tidningen då?

Jag: - Jadå.... Du... Jag hoppas verkligen att du inte ska behöva vara ledsen mer.. Nu får du ju tidningen ;-)

Tant: - Ja... Tack du har ett väldigt fint medlidande.. Mitt temperament har blivit så konstigt på sistone.

Jag: - AHAAAA. KLIMAKTERIEKOSSA!!!  (haha got you! det sa jag ju förstås inte, jag sa typ "jaha, åh stackars dig")

Tant: - Du förstår, min man dog för ett tag sen.

Jag: - Åh, jag beklagar.

Tant: - Ja, nej alltså det var ett år sedan, men ända sedan det hände har mitt humör svängt så hemskt och jag är väldigt känslig.

Jag: - Okej, men är det något speciellt som hänt nu då?

Tant: - Ja, nu gråter jag för att jag tappat bort mina källarnycklar ......hahaha.. Du hör ju..

Jag: - Haha, du är söt, jag är säker på att du hittar dem snart.

Tant: - Ja, du är väldigt gullig, jag hoppas att jag hittar dem.

Jag: - Trevlig läsning då!