Tack Felix



David, Carina, Felix

Det är med stor glädje jag i dag konstaterar att jag inte blivit kändisimmun som jag befarat.

Jag fick nämligen hjärtklappning av Felix Herngren nyss.

Så skönt. Jag rodnade, tappade en macka, blev torr om läpparna, sa töntiga saker som jag ångrade direkt och visste inte var jag skulle göra av händerna.



Christine och David. Kuriosa: David Hellenius har sjukt gigantiska och 
stiliga biceps. Jag tror han spänner dem extra i sändning.


Skit också det har gått över


Bild: myspace.com/brollejr


Jag intervjuade Brolle i dag.

Jag är seriöst orolig för mig själv.

Vanligtvis känner jag ju en ofattbar stor hybris när jag ska intervjua kändisar. Jag brukar liksom tappa fattningen helt och det är en ganska skön känsla på nåt sätt. Jag får kärleksanfall, andas onormalt, får Attention deficit hyperactivity disorder, kan inte äta, skakar med pennan och flackar med blicken. Ringer folk sen och skryter och härjar.

Folk brukar säga "jaja, fjortis, det där går över när du har träffat tillräckligt många".

"My ass" svarar jag då. "I will die from heartattacks meeting Johnny Depp". Vilket kanske fortfarande är sant.

Men i dag. Var jag kolugn. Satt där och softade. Brolle med sina brillor och jag med min helt stilla penna.

Så sad.

Men han var så sjukt mycket snällare och roligare än jag väntat mig. Fattar bara inte varför han måste posa sådär.


Uppdatering:

Bloggkommentatorerna påpekar att jag verkar lite avogt inställd till Brolle.

Men det är inte det som är grejen. Jag gillar honom, speciellt efter idag (men fattar fortfarande inte poset).

Jag är bara rädd att jag håller på bli kändisimmun. Saken är den att det har nog aldrig spelat så stor roll om jag gillat eller inte gillat. Jag avgudar med hela min varelse utan hänsyn till person, bara det är en kändis. 

Och Brolle gav mig en björnkram och luktade jättegott. Och när jag inte bröt ihop och svimmade av det är det något som inte är som vanligt. Något som är fel.

Mia min mia





Min lilla älskling Mia är i LA och lever loppan sedan några månader.

Ibland är jag så avundsjuk att jag blir sinnessjuk.

Men jag har klarat det. Tills Nu. För nu har hon gått över alla gränser. 

Mia spenderade nämligen midsommar på en "privat liten tillställning"  med Björn Gustafsson och lite andra kändisar. Finns bildbevis med Björn i poolen, på facebook. Han ser full ut.

Ja. Den som inte tycker det är coolt tänker jag hänga. (jag har knappt sagt det till nån för jag vet att jag bara blir hånad och skymfad. Vad är det med folk egentligen. Ingen känsla alls för vad som är viktigt här i livet)

Det värsta av allt är att hon tycker inte det är coolt själv. Hon tycker inte att det är det minsta häpnadsväckande att hänga med Björn - hela Sveriges villebråd. Jag fick övertala henne för att få skriva av mig här. Hon säger bara "men åååh Lisa hur kan man vara så kändiskåt". 

Hon har blivit en av dem.

Nu vågar jag inte släppa ut mig själv utanför dörren för jag tror jag på riktigt skulle kunna döda ett barn.

"Jag sa en liiiten sockervadd"





Telefonsamtal:

Jag: - Joel!!! ÅÅÅhh. Jag har precis intervjuat Amy. Och det är ingen - INGEN - som förstår. 
Hon är ju skitcool och rolig, men alla tycker att jag är en tönt som tycker att det är ballt att träffa henne. Här går jag omkring och får typ hybris, och ingen fattar varför. Men då tänkte jag på dig. DU älskar ju henne.

Joel: - Hon är väl cool.

Jag: - Jamen.. Kan du inte vara lite exalterad för min skull. 

Joel: - Men.. Åh. Jo men hon är väl cool.

Jag: - Amenåååh. Hej då.

Nyare inlägg
RSS 2.0