Hit med ögat
Annika värmer näsan på Olles öga
För ett par timmar sedan genomförde jag den mest lukrativa joggingrundan
sedan urminnes tider.
Jag har inte sprungit sedan juli förra året.
Och i dag när jag gjorde det träffade jag fyra människor jag kände.
FYRA personer. Som nu tror att jag är en hurtbulle.
Det finns inget mer tillfredsställande än när folk tror att man är pigg och läckert
spänstig. En "äh jag brukar jogga här på kvällskvisten"-människa.
Ha. Kan dom ju få tro.
Och Olle och Annika bjöd mig på grillad mat.
Sen värmde Annika sin näsa mot Olles öga. Hon brukar göra det.
"Hit med ögat" säger hon.
Undrar om jag får hänka hem om jag har en yrkesskada
I lördags natt när jag åkte hem från Sandras 25-årskalas var tunnelbanan full med utklädda kvinnor.
Full kille (till en röd tjej med en meter lösögonfransar):
- Öh. Du. Varför ser ni så konstiga ut för?
Röda kvinnan: - Vi har varit på maskerad.
Killen: - No shit. Men var det kul då?
Röda kvinnan: - Ja.
Killen: - Men varför har du så konstiga kläder?
Röda kvinnan: - Men.. Maskerad sa jag.
Killen: - Ja, men jag tycker om att ställa frågor.. Göra mig en bild liksom. Det är en yrkesskada.
Röda kvinnan: - Jaha.. Vad jobbar du med då?
Killen (förläget): - ..........Eh......... ......... Mmm.. Gympalärare.
Röda kvinnan: - Gympalärare.
Killen: - Ja.. men jag försökte komma på nåt annat.
Haha. Tillåt mig håna. Han tyckte det lät så himla coolt att ha en yrkesskada, men var för full för att hitta på ett yrke där man ställer frågor.
Thats it.
Sist hon var i LA skicka hon ett sms: "Jag har hängt hela kvällen med John Legend och hans kompisar".
Jag har inte ett dugg dåligt samvete för bilen längre.
Sån är jag
Jag: - Vem är han nu igen?
A: - Det är ju han du vet. Kommer du inte ihåg?
Jag: - Jo!!! Det var ju han du hångla med för 10 år sen.
A: - Ja. Gå in på hans facebook. Där finns en bild när han spelar med Sugababes.
Jag: - Äre sant! Fattar du vad coolt det är eller?
A: - Eh..
Så impad av mig själv. Jag känner en som hånglat med en som spelat med sugababes.
Dagens felsyftning
Kollega: - Och så är det en person som har tvingat till sig sex med ett hagelgevär.
...........
Schysst syn eller hur. En gubbe som står typ i ett garage och försöker våldta ett gevär.
Foricole
Jag: - Hej jag är i affären kan du komma på vad vi ska äta ikväll.
Linus: - Foricole.
Jag: - Jaha (med sista a:et kort, på ett sådär drygt sätt)! Och vad är det för nåt kanske.
Linus: - Jag ska visa dig. Det räcker om du köper kål. Resten finns hemma.
Jag: - Jaha (sista kort).
Tre timmar senare.
Linus: - Kan du göra Foricolen medan jag kollar på Champions league?
Jag: - Mäh. Är du galen. Jag vet ju inte ens vad det ÄR?
Linus: - Nej men jag förklarar. Du tar fårsteken, och kokar buljong och sen kålen (plus blablalba).
Jag: - Vänta här nu. Får?.. Kål..
DÅ.
FATTAR.
JAG.
Får i kål.
Inte nån himla Foricole.
Har aldrig hört talas om nåt av det.
Hur besviken kan man bli egentligen.
Jag hade redan börjat skryta för folk.
"Linus ska göra Foricole ikväll. Han gör världens godaste Foricole".
Göteborgare.. work it with me now.
På nyhetsmorgonmötet i morse:
Chefen: - Ja, så var det nån som hade fått sitt öra avskuret. Det polisanmäldes,
men man kunde inte bevisa vem det var som skurit av örat. Så man lade ner
förundersökningen.
Jag: - Du menar väl örundersökningen?
Alla kolleger: ..........................................................
Tyst som i graven.
Ja ba va? Hur kan man bara bli tyst efter det. Jag trodde det var fysiskt omöjligt att inte
skratta åt örundersökning. Ursäkta att jag tydligen inte besitter någon som helst objektiv uppfattning
om vad gemene man tycker är kul, men.. Hur fel kan gemene man ha egentligen.
Jag har försökt ordskämta fler gånger och det har gått rakt åt pipsvängen varenda gång.
Ego
Linus: - Lisa, vilken är din favoritkroppsdel på mig?
Jag: - Under nyckelbenen där bröstmusklerna börjar och bredvid bröstmusklerna under armen.
Linus: - Jaha.
Jag: - Din på mig då.
Linus: - Ja.. Det är frågan. Din hand tror jag.
Jag: - Hand...?
Linus: - Ja.. Alltså bröst och rumpa och sånt är ju snyggt. Men inte speciellt praktiska. Men din hand killar ju mig i håret, så den är mysigast.
Kungsholmens coolaste tant
Vad livet är härligt ändå ibland. Nyss hittade jag denna bild som jag trodde var puts väck.
Jag tog den i somras.
Jag lovar och svär:
Jag trodde hon gick omkring utan huvud. Som en nackad höna. Det fanns ju inget huvud. Jag blev eld och lågor över detta vidunderliga mirakel!
Jag var tvungen att gå över till andra sidan gatan och liksom köra om, och då såg jag att tanten var så gammal så hennes huvud var ända nere på bröstet och magen och hängde. Ingen styrsel i halsen whatsoever.
"Läju, du har ju photoshopat bort skallen" kan man hävda. Men det har jag ju inte. Hon går omkring sådär med full övertygelse.
Där rök lägenhetsinsatsen
Min bil blev vandaliserad i natt.
Eller. Om den ändå vore min.
Nu är den Mias. Hon är i USA. Jag har lånat bilen, när hon är borta. Kul för henne att vakna till typ det här sms:et:
"Mia. Det finns inget bra sätt att säga detta på. Bilen vandaliserad. Det står "PÅSE" längs hela ena sidan, två rutor är krossade, och en massa skrapmärken på motorhuven. Jag älskar dig men jag är världens största loser. Förlåt".
Och den är oförsäkrad så då får man tydligen inte ut en sketen nickelpenny.
Vad är det för små odjur som springer omkring och och gör såhär? De har inte ens försökt sno den. Bara krossat och haft sig.
Det enda roliga med allt detta är att polisen som tog emot anmälan fick hicka. Hon ba "oj ursäkta, *hick* det här var inte ett bra tillfälle *hick* att få hicka".
Nu ska jag gå och plasta och silvertejpa igen rutorna. Vuxenpoäng.
Det känns konstigt att förlora 10- 20 000 på en natt som man inte ens haft roligt på.
En mobbning om dagen är bra för magen
Tjej: - Hej du har kommit till Halmstad tingsrätt.
Jag: - Hej, jag skulle vilja tala med en domstolssekreterare.
Tjej: - Okej jag kopplar dig.
Jag: - Tack.
tuuuuuut... tuuuuuuut ....tuuuuuut i evinnerligheternas evinnerlighet.
Tjej: - Ja hej, du är tillbaka i växlen. Fick inget svar.
Jag: - I växlen?
Tjej: - Ja.
Jag: - Växlen. Menar du inte växeln?
Tjej: - Jo.. Växlen.
Hallå. Man kan väl inte få jobba i en växel och kalla den för växlen. Nån måtta. ÅÅÅh.
(bild: eniro118118)
TOP THAT! TOP THAT! TOP THAT!
I natt drömde jag att jag pratade med Carl Bildt i telefon. Jag berättade det på lunchen, och en kille vid bordet sa:
- Apropå att prata med Carl Bildt i telefon. Jag har en kompis som hade hans telefonnummer, och en gång så ringde han honom när han var i direktsändning. Carl ba "ursäkta" och stängde av.
Jag: - Ja, det är precis som jag. Jag har Bert Karlssons nummer, och ringde honom i direktsändning, och han svarade!
.............
Jag: - Eller förlåt. Nu lät det ju som att jag skulle hålla på och bräcka din story.
Dom andra: - Ja..
Jag är en sån som folk blir arg på.
Typ "ska alltid hålla på och tro att hon är bäst. Kommer där och håller på. Spelar ingen roll vad man berättar så ska hon alltid va värre".
Kan väl inte jag rå för.
(bild: casino-spel.nu)
Det ska dom ba ha.
Psykologiskt trick kallas det
Jag har länge tänkt att jag ska köpa en cykelhjälm. Jag bara vet att jag snart kommer att dö i en trafikolycka annars. Jag är livsfarlig i trafiken.
Men.
Varför ska man bemöda sig om att fixa´n själv när man kan låta andra göra jobbet?
Mamma: - Lisa använder du cykelhjälm nu när du cyklar varje dag?
Jag: - Nehej då. Inte.
Mamma: - Men det MÅSTE du.
Sandra: - Lisa du har lovat mig att du inte ska dö i trafiken. Det är så onödigt.
Jag: - Jamen jag klarar mig. Jag har ju bara nio minuter till jobbet.
Linus: - Nio minuter. Men det tar bara nio sekunder att dö.
Mamma (får idén jag väntade mig): - Ja men då kan ju du köpa en hjälm åt henne då, Linus.
Linus: - Njäe.. (ser mammas uppfordrande look: "värnar du inte om min dotter").... Ja. okej. Det ska jag göra.
Jag: - En svart.
Så. Kirrat.
Jag hade ett rätt. På Lorne Michaels.
Jag: - haha Joel, det där inlägget om judarna var så sjukt roligt.
Joel: - Ja, men vaddå. Det är ju sant. Det finns ingenting som jag är så bra på, som på att känna igen judar.
Jag: - Är det sant?
Joel: - Ja, det är jobbigt. Jag har aldrig haft fel på en jude.
Jag: - Wow. Varför är det jobbigt?
Joel: - Men det är en talang som är helt onödig. Vad kan man bli liksom.
Jag: - Näe. Det är klart.
Han lät jätteledsen och deprimerad på riktigt. Här har han för första gången kommit på något han är riktigt bra på. Och så kan man inte bli något på det.
Lik i garderoben
Lägenhetsvisningar är fulla av folk som beter sig som om de redan har köpt lägenheten och allt är kirrat.
Dom säger
"Hääär tänker jag slå ut väggen för den är inte bääärande"
"Här ska Maja få en loftsäng"
"Louise, jag vet, vi målar denna vägg i vaniljfärg i stället"
"Älskling här trivs jag, jag känner i själen att detta är mitt hem. Jag meddelar dagiset"
Ibland får jag nog. Speciellt om jag själv vill ha lägenheten.
Då brukar jag gå omkring och göra så att folk får ett negativt intryck av den.
Mina favoriter är:
1. Be Linus fisa (skrämmer iväg till och med mäklaren)
2. Sno limefrukterna i den obligatoriska limeskålen (ett kök utan lime ger ett ofräsch intryck)
3. Säga högt så alla hör "Linus vad hemskt att hon som bodde här innan mördade sina barn - tänk om de kommer att hemsöka oss"
4. Spraya likdoft i garderoberna (man kan köpa på buttricks).
5. Säga högt "Mattias pappa köpte ju lägenheten här ovanför. Det kommer att bli jobbigt eftersom han går upp och kissar 14 gånger per natt och det är så väldigt lyhört här".
(bild: gameplayer.se)
"Linus det är en kändis här, du får ta ansvar för att kolla föreningens ekonomi och sånt"
Dagens kändisspan är operatjejen Thérèse Andersson (vad är man för typ om man har dubbla acksangner åt olika håll (store tid vad svårt det var att stava det. Har provat allt; wikipedia, google, altavista, yahoosearch, google Earth - hittar ingen stavning)).
Hon var på samma lägenhetsvisning som jag. Hon trodde, som alla andra, att hon redan ägde lägenheten. Som egentligen är min. Typ "ja, det var en bra avgift och ett fint kök som man kan öppna så här, den här tar jag".
Och så hade hon en hund med sig in.
Men sånt känns faktiskt helt okej om man har varit med i melodifestivalen. Man är liksom lite mer värd och har lite större rättigheter och företräde.
(bild: thereseandersson.se)
Jobbigast för mig
Vi kom in på relationer, och jag frågade honom om han hade nån flickvän.
Han: - Ja... eller, det är lite komplicerat
Jag: - Jaha, vaddårå?
Han: - Jo.. Jag är ihop med frun till *en kändis*. Men *kändisen* vet inte om det.
Så... det är lite komplicerat. Vi måste dölja vår relation hela tiden..
Jag: - ....Ja.. jo. Jag förstår det. (vad ska man säga liksom. Man kan ju inte skrika Äktenskapsmarodör!)
Shit vad mycket hemlisar folk går omkring och har. Och jag har ju en jättestor hemlis för jag får ju inte säga vem kändisen är. Jag har det lite tufft just nu.
"Lisa det är en massa coola ambulanser här för vår skull"
I natt vaknade jag av detta samtal:
(bild: polisen.se)
Lämna mig och min basketboll ifred sick freak.
Linus är den sportigaste personen jag känner. Tränar hela tiden och springer omkring på fritiden och hoppar och gör mål och sånt. Typ som musiker som går omkring och spelar luftgitarr. Så jag tänkte att jag skulle impa på´n i dag.
Jag: - Linus.
Linus: - Vad är det.
Jag: - Vet du en sak. Du ska inte komma och tycka att jag är osportig, för när jag var liten spelade jag basketboll i fyra år. (sant - i laget Älgarna. Vi förlorade alltid mot Björnarna)
Linus: - HAHAHHA. (skratt torrt som snus)
Jag: - Vad är det.
Linus: - HAHA. Basketboll?
Jag: - Ja..
Linus: - Menar du basket älskling.
Jag: - Ja. Basket...boll.
Linus: - Ingen normal människa i allmänhet, och basketspelare i synnerhet, kallar basket för basketboll. Det där var ju det ultimata beviset för att du inte har spelar basket.
Jag: - ÄHHH.
Linus: - Stackare. Känner du dig tagen på bar gärning?
Jag: - Ähh.
(bild: basketballmedicine.blogspot.com).
I give in. Moahahahha
oups. Enligt testet på facebook är jag inte så lite hänsynslös. Jag tar väl tillbaka mitt urskuldrande då.
Vårt bästa
eller när någon vimmelfotograf fotograferar oss. Att vara softa och coola är inte vår bag riktigt.
Foto: Josef Hansson
Så var det innan dom uppfann Lactacyd.
I dag fick jag lära mig något nytt på tv.
På 1500-talet hade man brudbuketten under kjolen i stället för i handen när man gifte sig.
Under kjolen. För att det skulle lukta gott därunder.
Jag tog bort mitt inlägg om rullstolsincidenten. Jag blev plötsligt, i en kommentar, anklagad av "anonym" för att vara hänsynslös. Hänsynslös. Det var ju tvärtom tyckte jag. Men jag respekterar ändå anonymas felaktiga uppfattning och slänger hellre än att hålla på tjafsa och förklara och tänka på det.
Amenåååååååååh.
Svett på svetten på svettens svett
För några dagar sedan gick jag omkring i Uppsala utan något mål eller mening.
Så jag tänkte att NU är det dags att klacka om mina stövlar. Idag är dagen.
Jag: - Hej, hur lång tid tar det att klacka om dom här stövlarna?
Skomakarn: - Ja du... Det tar väl en 45 minuter.
Jag: - Oj vad länge.
Skomakarn: - Ja, men dom är ju helt trasiga här.
Jag: - Ja...Jo. Men har du inga andra skor som jag kan låna under tiden då, så att jag kan gå omkring och göra andra saker medan jag väntar?
Skomakarn: - Nej tror inte det. Eller jo du kan ju ta min tofflor?
Jag: - Ja det går jättebra, men vad ska du ha på dig då?
Skomakarn: - Jag kan ta mina gympaskor.
Jag: - Okej då.
Så. Jag tog på mig hans Birkenstock och var nöjd. Tills jag kände SVETTEN. Den svettigaste svetten i universum. Jag skojar inte. Det var svett på svettens svett. Odrägligt. Men jag var ju helt stuck. Skomakarn var ju sååå snäll, så jag kunde ju inte direkt såra honom och säga Uääääck disgusting. Jag är inte en bitch på det sättet.
Jag gick bara helt sonika ut och gick och kände hur svettens svettiga svett absorberades in i min hud och i blodomloppet och ut i alla leder. När jag kände att den började närma sig insidan på låren blev det bara för mycket, så då satte jag mig på en parkbänk och tog av mig dom. Men det var liksom för sent. Jag känner mig fortfarande äcklad av mig själv.
(bild: rheborg.blogspot.com)
"I would like to order a hitman please"
Jag drömde i natt att Fadde Darwich anlitade en hitman som skulle mörda mig.
Det är en av de verkligaste drömmarna ever. Jag tittade in i gevärsmynningen, omfamnade döden, kastade in handduken, tog på mig träkostymen. Tänkte saker som "jaja, jag fick åtminstone resa lite, åka bräda på torkad lava, leva lite av livet, ha schyssta polare...".
Sen vaknade jag och blev..... lättad men ändå lite besviken. Så coolt att bli mördad av en hitman. Gå omkring i himlen sen och ba HITMAN. TOPPA THAT nån som kan. Aaaah? Tänkte väl det. Hoppa från västerbron? SÅ kefft.
Sen skulle nån komma och ba Du, tronte att du är nåt. Jag blev bränd på bål för dom trodde ja var en häxa när jag kunde multiplikationstabellen.
Ja ba okey you win.
Jag och den torkade lavan på en aktiv vulkan (wooooo)
(bild fadde: www.alltombarn.se)
Myntet har en baksida
Ni vet när man står vid den bullrande tvättmaskinen och det står på den att det bara är två minuter tills den är färdig?
Jag undrar vad folk pysslar med då, under tiden. När man väntar.
Själv lägger jag mig över maskinen, för det är så himla härligt när den centrifugerar så där snabbt.
Burrar i hela kroppen. (jag fick idén när en kompis berättade om en utvecklingsstörd kille som älskar burriga saker).
Men. Myntet har en baksida. När centrifugen är igång HÖR MAN INGET ANNAT. Man blundar och försvinner in i ett annat land. Så man hör ju inte när andra idioter kommer in i tvättstugan. Och ser mig ligga där och burra.
Det hände mig nyss. (Eller.. det händer mig alltid - hög risk hög avkastning).
Jag måste ha sett ut som ett djur som försöker para sig.
Ok, vad är det för galning jag ska gifta mig med undrar jag mest.
Gjorde nyss ett test på Facebook. Det läskiga är att jag i natt drömde om mig själv när jag var äldre, och jag var helt sinnessjuk. Sprang omkring och knarkade svampar och grejer. Och nu. Nu. När jag får veta vad jag kommer döpa min dotter till, misstänker jag att det var en sanndröm.
