Vem är det du ska ha fina ben för egentligen




Jag (från sovrummet): - AAAAAAAAAAAAAAAAAAa. Vet du vad jag gör linus?

Linus (från köket): - Nej.

Jag: - Jag vaxar benen och bikinilinjen. Vet du hur ont det gör.

Linus: - NEEEEEEEEEEEEEEJ varför GÖR DU DEEET?

Jag: - Va?

Linus: - Ja men du VET ju att jag inte gillar när du tar bort håret. Det är ju då det bli stubb, och JAG HATAR STUUBB.

Jag: - HAhahhaa, vad är det med dig. Jag har ju jättehåriga ben och ska åka till LA. Där kan man ju inte gå omkring med håriga ben fattaru väl.

Linus: - JOOO. Det kan man VIIIISSST. Vem BRYR sig. Ingen ser det. Du HAR ju inget hår.

Jag: - Linus. De är jättehåriga. Jakob (linus kompis) fick känna på mitt ben. Till och med han som är jättesnäll tyckte det var som en ryamatta.

Linus: - Jamen Jakob ja. Jakob fattar ingenting. Vem är det du ska ha fina ben för. Mig eller Jakob? Lyssna på mig. Sluta vaxa och gör något vettigt i stället.


Den perfekta macktjejen

På en mack i Ljusdal:


Kassörska: - Hej, vad vill du ha då? 

Jag: - Näe inget, jag väntar bara på att min kille ska tvätta klart rutorna på bilen.

Kassörska: - Jaha, ska du inte hjälpa honom då?

Jag: - Näe.

Kassörska: - Du gick in hit i stället.

Jag: - Ja, jag tänkte jag kan låtsas att jag går in här och uträttar något ärende. Så slipper jag hjälpa till.

Kassörska: - Ja, det var smart. Men du?

Jag: - Ja..

Kassörska: - Stäng locket på senapen.

Jag: - Va?

Kassörska: - Ja, så kan du gå ut sen och säga att du gjort något viktigt. 

Jag: - Okej.. Jag stänger ketchupen också.

Kassörska: - Bra, hej då.

Jag: - Hej hej.

Nörd nördare nördast





Jag har varit i de jämtländska björntäta skogarna i flera dagar. 

Och fjällvandrat på kalfjället. 

När man säger att man ska fjällvandra finns det inga gränser för vilka påhopp man får ta emot från vissa håll. 

Typ "HAHAHA you´re pulling my leg. Jag trodde inte du var en sån friluftstönt!"

Jag kontrar då kvicktänkt med "jag är ingen friluftstönt". 

Nu är det ingen idé att försöka försvara sig längre. 
Jag har nämligen bestigit ett berg som heter detta:





Nörderst nörderstklumpen. Måste vara det mest mobbade berget i universum.

And the bråk continues...

Det är påfrestande att flyttstäda. Vi är båda två ganska sura vid det här laget.




Jag: - Linus, har inte Lovisa målat den där tavlan också?

Linus: - Jo..

Jag: - Haha, ska du slänga den? (Det är ingen fråga egentligen)

Linus: - Nej, jag tycker att den är snygg.

Jag: - ....Hah? ....  Du skojar. Den är ju ful!

Linus: - Nej Lisa, den är snygg och jag ska behålla den.


Vilket jobbigt läge ändå får man säga. Han tror att jag tycker att den är ful för att det är hans ex som har målat det. Men det är inte sant. Jag tycker den är ful för att den är ful.
Sanning på lågstadienivå.
Det är liksom en diskuskastare i de fyra basfärgerna. No need to argue.

Dagens bråk




Linus lagar mat:

Jag: - Men.... Hallå... Den här Maizenaredningen hade väl jag slängt. Det är väl den det är mjölbaggar i?

Linus: - Ja.

Jag: - Har du tagit den från soporna?

Linus: - Ja. Men jag behövde den ju. Alltså. Jag plockade bort baggarna. Och om det mot förmodan fanns några kvar gör ju inte det något. Tänk vad många andra djur du äter. Grisar och kor och sånt. Mycket mera slajmiga saker i dem än i några köttiga baggar.

Jag: - Älskling vad söt du är. (Sa jag INTE, alltså. Det finns gränser).


Yes you´re damn right.

MMS


Jag och linus ska flytta. Vi hittade dessa krokibilder i källaren.

Jag: - Är det dina?

Linus: Nej de är mitt ex Lovisas. Vet du vad jag kände nu? Jag har verkligen kommit över henne. Jag ska slänga dem!


Strongt gjort. De är ju verkligen underbara.


Rimmad lax

Jag: - Jag drömde om dig i natt.

 

 David: - Ehh… jaha?

 

 Jag: - Ja alltså, Gunilla var också med. Det var någon som ringde in till redaktionen och sa att dom hade fiskat upp en lax som var 400 meter lång. Och vi började bråka om vem som skulle få åka dit och göra jobbet. Till slut blev det jag som fick åka.

 

 David: - Jaha.

 

 Jag: - Ja, och när jag kom dit låg laxen i två halvor på stranden, så sjukligt lång. 400 meter. Kan du tänka dig en så lång lax. 

 

David: - Mmm.

 

 Jag: - Ja, och det var jättemånga fotografer där. Så hypad grej. Och sen när jag kom tillbaka till redaktionen skulle jag komma på en bra rubrik. Jag satt här och ba försökte komma på en riktigt bra ordvits, men det enda jag kom på som rimmade med lax var brax. Jättejobbigt. Jag ville ju verkligen bräcka Aftonbladet.

 

 David: - Strax, flax.. Finns ju massor.

 

 Jag: - Jo. Jag vet.

 

Vissa delar av hjärnan är verkligen helt avsnoppade när man drömmer. Jag satt typ i flera timmar, och försökte komma på något som rimmade på lax. Så sjukt besviken på mig själv så jag skulle ha kunnat ta livet av mig i drömmen. Tänk om jag gjort det, och råkat göra det på riktigt också. 

Och så vaknar man med en strypande snara kring halsen och ba "Nej jag kan ju! FLAX, GALAX, DAX, AX, SAX, VAX, FAX, LURIFAX, STRAX......." Så sjukt onödigt sätt att dö på. Och så kommer någon in i rummet precis och hör en skrika allt det där. 

Folk skulle kanske skriva böcker om ens mystiska död då. 

Ja, så vill jag dö.


"Det är vi som är döden"



Jag var på kräftskiva i helgen. 

Jättetrevligt. 

Men.

Är det inte lite väl bisarrt att värdparet hade likadana schackkläder på sig?

Man kan ju inte ha goda avsikter när man har det. Jag var livrädd och trodde jag skulle bli uppsprättad.

Att jobba på en tv-bilaga




David har suttit tyst i en timme och bara skrivit. Det har inte gått att få kontakt med honom. Han har blivit helt personlighetsförändrad. Han brukar vara snäll och fin. När han äntligen pratar nu låter han såhär:


Jag (uppmuntrande och livsbejakande): - David!!!!! ska vi ta en kaffepaus.

David (på mördarbrittiska): - No fockin break here. My life is about work and tv. I get up in the morning, watch some tv, I go to work, write about tv. Get home from work, watch some tv, go to bed, sleep for a couple of hours, then get up, watch some tv and then write about tv all day. No fockin break Lisa. Fock you.

Det kan faktiskt inte du bestämma

I natt:


Linus: - MMm. NNNnn. MMM. (gruffar och gnyr)

Jag: - Linus, tyst. Vad drömmer du.

Linus: - Mhm. Ja. Jag drömde att jag höll på att förklara vilket år som man började med en viss typ av trycksvärta i tidningstryckerierna. 1933 eller 1934 var det.

Jag: - Haha.

Linus: - Men det roliga var.... Det roliga var..... Det roliga...... (somnar nästan igen)

Jag: - Vad var roligt?

Linus: - Jo.... äh. Det var inte kul kom jag på...

Jag: - Men vad var det, snälla snälla?

Linus: - Nej men glöm det. Sov nu. Det var inte kul.


Jag skulle så gärna vilja veta vad det var. I dag kommer han inte ihåg det.

Little Magic blir mobbad av Calle Schulman




David Lillemägi är en otroligt märklig krabat. Här har vi jobbat hela sommaren ihop och han har inte visat mig det här makalösa klippet när han intervjuar Schulman.


Jag: - Men!!! Det låter ju som du! 

David: - Ja det är ju jag.

Jag: - Hahha! Calle Schulman ba "Du ser ju cp ut" och du ba "ja".

David: - Jamen jag ser ju cp ut när jag skriver. Helt mongo.


Så söt. Han bara går med på det.

Mött och mött



bild: z.lst.se



Telefonsamtal med pappa:

Pappa: - Du vet du, jag mötte en björn i skogen. 

Jag: - Nähä!!! Du är ju jätterädd för björnar.

Pappa: - Ja.. Först gick jag på myren, och sen när jag gick tillbaka samma väg en kort stund senare så såg jag de enorma spåren där jag hade gått. Jag har aldrig förr sett så stora björnspår. Den hade blivit rädd för mig antagligen och kastat sig in i skogen. Slängt sig undan. Det kunde man se på spåren. 

Jag: - Men vaddå, du såg den aldrig?

Pappa: - Nej, men den var ju där precis innan jag kom. 

Jag: - Mmmm. Coolt. 




Näääähäpp



Bild: www.vitaminsidan.se



Jag ska till mamma ikväll. 

Sms-konversation: 

Mamma: Hej det blir mat ikväll, har du något önskemål?

Jag: Ja, jag är sugen på lax.

Mamma: Fast d bli d not. 

Jag: ok.


Hon är som en tonåring. Störig, blandar med english och har spaciga förkortningar. Klimakteriet?



Finns väl ingen anledning att skrika på mig

Nattens sömnprat:

Linus (gormar): - MeNNNNN du har ju INGEN KOOOLLL!!

Jag (vaknar med råge): - Va?

Linus:  - Så där gör man inte.

Jag: - Är det mig du pratar om, vad gjorde jag nu då.

Linus: - Vi var ute och övningskörde, och du körde nästan på gångtrafikanterna. Du bara sket i dem.

Jag: - Oj då, det var väl hemskt. 

Linus (får fnatt): - Ja. DET ÄR FAKTISKT DET. Det är det viktigaste som FINNS när man är ute och kör, att inte köra på gångtrafikanterna.

Jag: - Ja, men Linus, nu var det ju faktiskt en dröm.

Linus: - Ja.

Jag: - Jag ser ju upp för dem när jag live-kör, eller hur.

Linus: - Mmm.

Jag: - Dåså.


Imorse kom han in och sa "Jag skrek på dig i natt va? Det kanske är för att jag inte skriker på dig i verkligheten. Jag måste få utlopp för det på något vis."

jag HAR förändrats sen dess



Jag har gått igenom lite bilder från Way out west. 

Det är som att titta på bilder från när man var barn. Jag har liksom förändrats så mycket sedan dess. I would like to think, i alla fall. Allt var ett sånt ståhej och jag var en konstig liten varelse.

Den här killen frågade jag till exempel "Do you think its cold in Sweden?".

Sen, strax efter det, lite för sent, kom jag på att han kanske var svensk och bara hade en cool mössa.


"Det svider lite"





Olle är jättesöt. 

Men lite klantig. 

Varje år ramlar han genom isen när han åker skridskor, till exempel.

Och i helgen simmade han rakt in med huvudet i en manet. Hela ansiktet blev knallrött och läpparna gick sönder och manettrådarna brände upp typ ögonvitorna. 

Det gick bra till slut, men det är så typiskt Olle. Han är minst lika klantig som jag.

Jag ville skriva om det då, men jag fick inte för Linus. "Det är lite känsligt nu, du kan göra det sen" sa han.



Min mest misslyckade intervju

Jag: - Hej, jag heter Lisa och ringer från Expressen, jag har bara en snabb fråga. Vad tittar du på tv?

Moneybrother: - Va?

Jag (damn): - Eller jag menar, vad tittar du PÅ på tv? (hur många pån kan man ha bredvid varandra egentligen)

Moneybrother: - Jag tittar inte på tv. Fotboll ibland. Men jag har precis kommit hem och står här innanför dörren med alla väskor, så ha det så bra och lycka till, okej.

Jag: - ja, tack. Hej.


ÅÅÅÅÅÅÅÅhhhh. Jag var ju så kär i honom. Nu är jag det inte längre. Vi hade ju så mycket att prata om (kärlek, musik, döden, livet) och han ville bara lägga på. Har aldrig känt mig så ratad.

Jag råkade ta bilden åt fel håll,

MMS

mobilblogg. Jag råkade ta bilden åt fel håll, men det får illustrera vilken sned världsbild den här människan har. Det är festival och det regnar och är lerigt. Så hon tar på sig högklackat. Jag skulle vilja sätta en gps-grej på henne så att jag kan gå och titta på när hon halkar omkring som bambi i kväll.


Jag är på håkan hellström. Hans ma

MMS

Jag är på håkan hellström. Hans mamma och pappa står i ljudbåset. Gulligaste i kväll. Jag frågade en vakt om det var dom, och hon ba ja men du får inte prata med dem. Men det ville jag ju inte heller. Fuck vakten.


Jag är på way out west.

MMS

Jag är på way out west. Det är fullt av såna hära här. Dom har pumpat hela vintern och får en massa tjejer bara genom att stå där i neon. Sån storhetstid, den här helgen.


Det lönar sig att le, i Sverige




Jag ska hälsa på Mia i LA. Och jag kom på i går att mitt pass spruckit.

Men den största anledningen till att jag måste byta ut det är att det har stämplar från Yemen och Iran. Det är inte helt OK att ha det i USA. Sist tog passpoliserna mig åt sidan i ett korsförhörsrum, och ställe frågor av typen "har du dödat någon nån gång" "Vad gjorde du i Yemen, smugglade du något"  "Var du med i någon organisation där?" "Äger du vapen". Med nöd och näppe kom  jag in i landet. Jag lärde mig att man aldrig ska skämta med passpoliser.  

Om man inte är i Sverige så klart. 
Hos polisen igår: 

Jag (på mitt trevligaste humör): - Hej, jag måste ha ett nytt pass, för det har spruckit här på fotosidan. Det är ett fabrikationsfel. Då byter ni ut det gratis.

Polisen: - Haha. Va. Det där passet ser ju inte klokt ut. Vad har du gjort med det? Badat i kaffe? Du har ju inte behandlat det på ett normalt sätt.

Jag (glatt och gulligt): - ÄÄÄÄÄÄh, det är lite smutsigt bara. Passet följer ju med när man reser. Inget konstigt med lite kaffe.

Polisen: - Men...... Hörru. Du är smart, men inte smartare än jag. Passet har stämplar från Yemen och Iran. Det är därför du vill byta det va. Då måste du betala fattar du väl.

Jag (Charmigt): - Du, det kan jag väl, jag har massa pengar, men jag tycker inte att det är rätt att jag ska betala när det är ett fabrikationsfel. Det vore fel. Kom igen nu, du är ju en vettig polis. Jag ser ju på dig att du verkar för rättvisa i samhället.

Polisen (ler motvilligt): - Nej du, mig lurar du inte. 

Jag: - Du. Erkänn att jag har gjort dig glad i dag.

Polisen: - Ja, det har du faktiskt. Du får det gratis.

Jag: - Tack.





Varför prata i onödan

Jag: - Yiiipppiiie!!!! Jag ska till Los Angeles!  Jag kunde knappt sova i natt för jag är så lycklig. Nu ska jag skriva blogg.

Lillemägi: - Ska du skriva blogg om Los Angeles?

Jag: - Nej... Om sjuka passpolisen.

Lillemägi: - Vaddå?

Jag: - Mäh, det får du väl läsa sen.

Lillemägi: - Men Gud, nu har du gått för långt. Kan inte berätta saker för du ska ha det exklusivt för bloggen. 

Jag: - Ja.



I puckin don´t fniss.



Bild: Expressen.se


Jag intervjuade Charlotte Perrelli för några dagar sedan. Nu håller vi på att maila lite, om bilder och grejer. 

Hon är alldeles go på mail, den kvinnan. Skriver "Kram" när jag skrivit "Mvh" och sånt. 

Vissa skulle kanske bli irriterade på folk som skriver "fniss" mitt i sitt eget mail. 
Hon gjorde det nyss. 

Jag tycker både att det är alldeles bedårande och blir samtidigt chockad. Det är så modigt på nåt sätt.

Jag trodde inte att någon i hela världen skulle erkänna att den fnissar. Man skrattar eller så skrattar man inte. Men man säger ju inte om sig själv att man fnissar. 

När någon säger att JAG fnissar skulle jag lätt kunna skjuta en harpun genom skallen på´n.

Två flugor



Ja varsågod. Jag är glad om den kan komma till användning. Den är bra när man inte orkar prata så mycket men vill uttrycka att något både är puckat och fuckat. 

Det var alldeles för länge sen man hade OÄ

Linus: - Du.. Tycker du att myggor är existensberättigade?

Jag: - Ja. Fåglarna måste ju ha något att äta.

Linus: - Äh fåglarna kan gott utrotas.

Jag: - Mäh. Om fåglarna försvinner lider ju....................hästarna. Eller vem är det som äter fåglar egentligen. Är det bara katter eller..

Linus: - ...................... Det är ju däggdjuren som äter fåglar.

Jag: - Haha!! You pucking retard. SÅ sjukt safe att säga däggdjur. Typ alla djur är ju däggdjur.

Linus: - Ja men rovdjur menar jag. Eller rovfåglar.


Man är ju vuxen. Borde man inte veta vilka som äter fåglar?

Knutby är fortfarande ont

Jag och Linus har varit på roadtrip till Norrtälje!

Det var inte lika givande som sist, för Linus är inte riktigt lika mycket daredevil. 

Men vi svängde förbi Knutby bara för att känna in om det fortfarande var mordstämning där.

Byn hade hembygdsfest. På Knutby hembygdsgård. Och det var en stor scen där en liten flicka sjöng "Empty room" och farbröder spelade dragspel. Små barn sprang omkring ansiktsmålade och hade lådbilstävling. Med en röd ansiktshalva och en stor djävulsspindel på andra halvan. De skulle liksom låtsas som att allt var trevligt. Allt kändes så sjukt skräckfilm på nåt sätt.

Jag gick omkring och sa "Linkan ser du inte vad onda de är. Det känns som om nån ska skjuta mig. Kolla hon som säljer bullar, tror du hon har haft gift i dem?"

En till kategori bort

Samtal om Jude Law och hans förhållande med barnflickan. Och andra kändisar som gjort likadant (jag sitter inne på flera hemlisar om svenska "barnflickor"):


Jag: - Alltså, om man någonsin ska skaffa en barnflicka. Ska man verkligen behöva tänka att hon inte får vara en snygg snärta på 19 bast.. Är det sjuhundra procent sant att hon och ens man ligger då eller?

Stina: - Ja, man ska ju aldrig i livet skaffa en snygg en. Om jag ska ha en barnflicka får det lov att bli en ......tysk ful tjej eller nåt. Eller shit.... Inte en tysk så klart. Det går ju inte.






Tyskan. Bild Expressen.se

RSS 2.0