Jag åkte just hem från en konsert. Ungefär samtidigt som jag såg att det var 15 minuter kvar tills mitt tåg skulle komma, flåsade plötsligt en okänd tjej bredvid mig.

Hon: - Asså.. 15 minuter jag dör. Vart ska du?

Det är inte speciellt vanligt att folk börjar prata med andra folk i Stockholm så jag blev glad i hågen och började snacka. Det visade sig att vi skulle till samma ställe och att hon bodde i samma hus som affären med minibaguetterna. Jag berättade om incidenten med Magica de hex och hon visste direkt vem jag menade, "Ja det är hon den nya tjejen - hon har inte så bra koll".

Det var så trevligt. Att vi kunde håna henne tillsammans på tunnelbanan.
När vi skildes åt sa hon:
- VET DU vad jag ska göra nu? Jag ska hem och spela Tetris. Det är det bästa jag vet.

Sanna, som hon hette, hade längtat hela kvällen. Det kallar jag livskvalité.