FÅR jag ringa sen, men gu vad snällt.

Äntligen är jag i stan igen. Linus är i Alperna. Vi har inte hörts på en vecka, för jag har inte haft mobiltäckning.
Så jag ringde honom.

Linus: - Hej älskling.

Jag: - Hej.

Linus: - Hur är det?

Jag: - Jag åkte skidor igår och ramlade och flög flera meter och landade på huvet och mössan flög flera meter in i skogen och jag fick hjärnskakning.

Linus: - Jaså, hamnade du på sjukhus då. Kan jag få två får?

Jag: - Va? Får?

Linus: - Ja, jag spelar Settlers med grabbarna. Kan jag få två får???

Jag (skitarg): - Linus. Här har jag hjärnskakning och så frågar du om du får två får...

Linus: - Ja. Jaha. Förlåt. Kan du ringa sen i stället?



Man får ju hjärtstillestånd.

Alla jag berättar detta för asgarvar och tycker det är hysteriskt roligt. Mia är den enda som är på min sida.
"Men är han inte omtänksam ibland i alla fall", säger hon.


Mia - den enda snälla

Med tanke på att Linus är i alperna så kanske han också har trillat o fått hjärnskakning, för så taskig känsla för feeling kan han väl ändå inte ha eller?

För övrigt är jag jäkligt avundsjuk på att du är på breddgrader där man kan åka längdskidor på riktigt, rullisar är inte superkul.

Ja just det, känsla för feeling. Krya på dig från hjärnskakningen. Den behöver dock inte vara helt av ondo, den kan till och med ge lite schyssta förbättringseffekter. Jag fick en när jag var typ ett år o innan hjärnskakningen var jag en rätt dryg o gnällig typ som sket i brallan o grejade. Post cerebral skakifiering vill jag nog påstå att det har blivit en rätt halvhyfsad och ibland till och med trevlig typ av mig. Tänk om det blir så med dig också =)

hahhahaha.. Hoppas inte på för mycket nu..