Det är jag som är orsak till DHMB
I natt drömde jag att det var ett gäng muskulösa män som gick omkring på götgatan klädda i vita collegetröjor med fyra stora bokstäver: DHMB.
Dom gick fram till mig, ungefär som SL:s kontrollanter gör när man börjar krångla och inte hittar rätt biljett; först en, lite stöddigt krävande, och sen en hel drös och då är dom plötsligt inte bara uppbiffade utan också maktkåta.
En av DHMB-killarna sa till mig:
- Du, vi har startat en organisation. Den heter "Don´t Harm My Brother".
Jag: - ....... Jaha? (No shit liksom. Ni har tryckt upp collegetröjor)
Killen: - Vi eftersträvar rättvisa i samhället och vakar över de utsatta.
Jag: - Okeeej, vad har det med mig att göra?
Killen: - Det vet du exakt eller hur. Vi är inte ute efter att hämnas, bara att få dig att tänka till litegrann.
Sen vaknade jag och visste exakt vad de menade:
För någon helg sedan på Mosebacke, eller utanför närmare bestämt, stod en kille och pratade med mig och några andra. Jag kommer inte ihåg varför, men helt plötsligt knuffade jag in honom genom ingången. Till Mosebacke. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var roligt gjort just då. Han var kanske lite kaxig eller nåt och jag ville göra ett statement. Det var verkligen inget illa menat. Bara skojigt. Sen var det någon som frågade om jag kände honom och jag ba neeeeej.
Sedan dess har jag funderat på om han tog illa upp. Nu har jag svaret.
Nu finns vi, nu finns vi inte, nu finns vi
Ahmeds familjetelefonsvarare:
- Ni kommer till Ahmed, Salwa, Adnan och Mona. Vi finns inte just nu men lämnar meddelande efter signalen.
Oups.
- Hej jag heter Lisa och ringer från *tidningens namn* får jag bjuda på tidningen i 6 månader alla vardagar?
Sur tant: - Nej jag kan inte prata med dig nu.
Jag: - Men det går jättefort: 6 månader. Börja när du vill och betala bara för helgen. 28 kronor i veckan.
Tanten (ännu surare): - Men jag sa ju att jag inte vill!
Jag: - Jajaja, okej hej då..
Tanten: - Puss hej.
Jag: - ........(skrattar inombords men är tyst på utsidan)
Tanten: - ..........Nej men gud!!!! Förlåt jag trodde det var min man. Eller jag menar ...... vad ska jag säga.. jag brukar säga så till honom och...
den perfekta slangen för hyresrätt.
Linus ringer: - Du, släcktes vårat tv-nät?
Jag: - Ja, det analoga, men de digitala sändningarna går via kabelnätet.
Linus: - Jaha ja. Bra. Nåt ska man väl ha för att man bor i bostadshus. Eller vad heter det.
Pinsamt att han inte var död.
En kvinna med stark brytning: - Hej vad jag kan hjalpa dig med?
Jag: - Hej, jag ringer från *tidningens namn* , jag undrar om Reza är där.
Kvinnan: - Åh, han har gått hem.
Jag: - Vaddå hem? (Jag har ju liksom ringt hem till Reza)
Kvinnan: - Alltså han har gått hem, vad förstår du inte?
Jag (får panik. Kommer på att han naturligtvis har dött. Fått hembud alltså. Gått bort. Tagit på sig träkostymen. Det kan ju inte vara så lätt för Rezas utländska fru att veta hur man uttrycker döden på svenska):
- Åh förlåt, han har gått bort menar du. Jag är hemskt ledsen.
Kvinnan: - Men herregud! Nej! Du har ringt kliniken, han har gått hem till sitt hus!!!
Vaddå har folk det som raggreplik?
I stockholmsnatten:
Jag (till förbipasserande full kille):
- Hey! Vet du om det finns något korvstånd här i närheten?
Killen (stolt och dissig): - Du, jag har tjej.
(Jag lovar, han var dödsseriös. Skämtade inte det minsta)
Men het inte Madde då pucko
Madde: - A, det är Madde.
Jag: - Hej, jag ringer från *tidningens namn* , skulle jag kunna få prata med någon tidningsansvarig?
Madde: - Ja eller vad menar du?
Jag: - Ja, är din pappa där?
Madde: - Nej?
Jag: - Din mamma kanske?
Madde: - Ja, hon är faktiskt här...
Jag: - Får jag prata med henne?
Madde: - Ja men... Eller... Varför då?
Jag (börjar bli liiiiite irriterad): - Nej men jag ska fråga en sak bara. Men jag får inte?
Madde: - Alltså lilla du, jag är 44 år... Min mamma är här på besök..
Kristen tidning stjäl och utnyttjar barn
I natt drömde jag att jag var på fest på tidningen Dagen och jag hade med mig mitt lilla barn som hette Underage. Det var ett väldigt märkligt barn som var både skitgulligt (alla ville hålla honom och pussa på honom (uäääk) hela tiden) och respektingivande och mäktigt. Underage var typ 1,5 år men kunde dricka kaffe och prata astydligt och berättade att han precis hade varit i Afghanistan och sett misären.
Sen.. Bara sådär, så var helt plötsligt Underage utrikesredaktör Anders barn. En reporter förklarade att Anders måste sända ut honom på uppdrag i världen och genom Dagen hade han mycket bättre försäkringsmöjligheter om något skulle hända honom. Underage sa:
- Jag måste göra det här. Have faith in our Lord.
Alla prisade Gud. Då fattade jag förstås att jag inte kunde behålla Underage. Sen var det nåt sorts extrainsatt redaktionsmöte där alla ville tacka mig för att jag var så samarbetsvillig. Jag fick något som hette fredsrosor. Dom hade specialbeställts.
ähh.. läkare..kräm.. inte så stor skillnad.
 |
Linkan (lite för trött): - Du... Jag tänkte på en grej.... vet du om dr Alban någonsin har JOBBAT som tandkräm? |
hörru Tidningen, visst är fru Lövholm knasig?
Dam: - Lövholm.
Jag: - Hej, jag heter Lisa och jag ringer från *tidningens namn* är Henry hemma?
Damen: - Nej.
Jag: - Okej, men om du är hans fru kanske jag kan prata om dig med tidningen?
.......och en till:
Jag: - Hej, får jag bjuda på *tidningens namn* i sex månader?
Mats i Eskilstuna: - Nej, vi ska precis äta fisksoppa.
Nej det kanske du inte är, men ganska rolig.
Jag: - Hej jag heter Lisa och ringer från *tidningens namn* , vill du ha tidningen för 28 kr i veckan?
Ali Mahmoud i Södertälje: - Jåg frstar inte?
Jag: - Svenska Dagbladet. En tidning. Vill du ha den?
Ali Mahmoud i Södertälje: - Nej tack, jåg er inte intressant.
