Linus pratade i sömnen i en hel timme i natt. Snackade en massa goja och dividerade om torv och skog. Man kan ju glömma att man ska kunna sova, så jag låg där och hoppades att han skulle säga något som jag åtminstone kunde skratta åt. Fruktansvärt irriterande, men till slut kom det, med råge:

Linus: - Jo men det är nåt med Lisa..

Jag (yes here it comes): - Va, vad är det med Lisa?

Linus: - Ja men jag undrar en sak. Är det du eller jag som är Lisa?

Jag: - Du.

Linus: - Va....? Nej det är väl du?

Lunchsamtal med folk jag inte känner:
 
Jag: - Jaha, vad tycker ni om att Heath Ledger har dött då?

Tjej: - Ja vi pratade just om det faktiskt. Jag grät på tunnelbanan imorse.

Jag: - Va oj. Jag med typ. Jag var på konsert igår och en massa folk fick sms om det, så stämningen typ dog och alla gick och satte sig.

Tjej: - Oj shit vad konstigt det måste ha varit. Sångaren ba "whattafuck händer, det här är ju min hit".

Jag: - Ja det var typ så.

Tjej: - Vilket band var det?

Jag: - John F Karlsson. På Landet. Det är en kompis.

Tjej: - Mäh. Var det bara en himla trubadur. Jag trodde det var på Globen.


bild: http://www.thecinemasource.com/

Det här tror jag inte att jag får berätta.
Det är lite integritetskränkande.
Så vi kallar huvudpersonen "Susan".

För ett tag sedan sov jag över hos (min fullvuxna vän) Susan.

Mitt i natten började Susan jämra sig märkbart. Jämret gick över i panikångest.
Panikångesten i skrik:
 "NEEEEEJ OM DU TAAR DEN DÄR SKA JAG SLÅ DIIIG.

Jag: - Honey, vad är det?

Susan: - DOM TAAR......... Nej ähh inget.

Jag: - Du drömde bara..... ..(can´t stop myself) VAD DRÖMDE DU? TELL ME.

Susan: - Det är hemskt. Jag drömde att jag bodde i en studentkorridor och jag satt och bajsade.
Så helt plötsligt kommer en massa folk som bor i korridoren in på toaletten och ska ta mitt bajs. Och då helt plötsligt så ligger allt mitt bajs på golvet och det är jättelätt för dom att ta det...


bild från: www.op.se

Var det någon av dom äcklena måntro? Skönheten bedrar.


Man är lite som askungen när man är värdinna. Hårt jobb, men till sist och syvende har man roligast av alla.

"Liiiiisa isen är slut" "Lisa det är nån som har hällt ut ett glas i soffan. Eller så är det kiss"  "Lisa stearinet har stelnat på golvet nu.Ta bort det". "Lisa vem är den söte killen, FIXA!!"

Det jag hade mest utbyte själv av var: "Lisa toapappret är slut".

Jag bytte rulle tre gånger.

Två av gångerna var dessutom papprullen borttagen.
Detta innebär att folk, när pappret har tagit slut, tagit ut själva rullen och torkat sig på den i stället!
Jag och en annan ond människa undersökte saken i papperskorgen. 2 blöta rullar. 


Nästa fest ska jag definitivt ha en övervakningskamera.

Jag: - Vad ska du göra ikväll?

Vän: - Jag ska hem till en som fyller år. Du vet nog vem det är. Vi såg honom på Underbara bar. Han spelar en sån där... vad heter det. Bas?

Jag: - Eh..  Bas. 

Vän: - Eh.. Ja, alltså jag vet inte om det heter bas. Det ser ut som en stor gitarr.

Jag: - Hahahha... Va. Är det en bas eller gitarr?

Vän: - Ja . Nej. Jag vet vad det heter. Det heter cello. Men jag vet inte vad det är för skillnad.

Jag: - Hahahha.

Vän: -  Vad skrattar du åt?

Jag: - Jamen. Det är jätteroligt. Cello och bas är två helt olika instrument.

Vän: - Jamen det var en cello. Men vad är det för skillnad?

Jag: - Nej nu kom jag på vem du menar. Hahha. Markus! Han spelar ju kontrabas.

Vän: - Vad är det för skillnad på det och cello.



bild från: www.blues4u.se/


Ps. I dag drack jag champagne med bröderna Schulman.

I morse blev jag chockad.

Jag har alltid undrat varför man ibland måste åka ambulans när man får en chock, typ "2 dödsfall, 3 svårt skadade och 4 chockskadade". Vad är det som går så himla snett i kroppen har jag undrat.

Nu vet jag exakt hur det känns. Jag var nära att ringa 112, men jag kunde inte, för jag var ju i sån svår chock.

Anledningen var Robbin Beimark. Min gamle Östersundkompis. 

Jag läser alltid Aftonbladet på datorn (det låter fel att säga att man läser på datorn, men vad heter det då?) när jag vaknar. Och så i morse ploppade han upp där.  På Aftonbladet.


"Paris Hiltons nye svensk Robin Beimark: Hon är jätterolig".


http://www.aftonbladet.se/nojesliv/klick/article1621606.ab


Jag har berättat det för folk hela dagen. Jag tycker det är så stort. Han är liksom så sjukt Östersundig. Jag skulle fått en liten chock bara jag hörde att han var i LA.

Grattis Robbin.

(bild: all over press)

Jag undrar ibland var ondska kommer ifrån.

Speciellt när den är inuti mig. Jag är ju alltid så rar, menar jag. And yet så aggro.

För nån dag sen gick jag hem från jobbet, och nånstans mellan Thorildsplan och Kristineberg
kommer en stor fet råtta och korsar min väg. Dräggig och skabbig och knubbig.

Innan gick jag omkring och tänkte en härlig tanke, och så kommer den där hemska och förstör hela min värld och 
varslar om synd och nöd och skabb. Det måste åtgärdas, man kan inte bara ta sån skit.

Så jag börjar jaga den. Jag fylls av adrenalin från Treriksröset till Smygehuk och med ett outtömligt hat springer jag efter den och skriker och gormar (det var ingen mer människa där).

Råttan blir typ skitskraj och springer lika snabbt som jag i typ 20 meter och försvinner sen för alltid in i nån himla buske där den säkert dör av en hjärtattack.

Sen undrade jag hur min spontana ilska uppstod. Det var säkert en massa förträngda aggressioner som helt plötsligt fick utlopp på den stackars råttan. Den var ett ställeföreträdande offer, typ som Jesus när han dog på korset för alla andras synder.

Sen kom jag också att tänka på att jag sökt ett jobb som redigerare på Djurens Rätt.
Jag hoppas de inte läser detta.
Fast vaddå. Även djurvänner måste väl få lägga in ett  veto för ett djur de hatar. Ett djur som inte bör ha några rättigheter i världen.

Björn Gustafsson


Ibland säger folk så här till mig:

DET BOR EN LITEN KOMIKER I DIG.

Det händer inte jätteofta, men säg ungefär två gånger per år.

Den karaktäristiske sägaren är en man som jag inte känner, som ofta är ganska rolig. Han står där och skrockar och "levererar" i gänget precis som han alltid gjort. 

Själv tycker man att man är med i gänget och kommer på en rolig sak att säga och...... säger den. Typ en liten kommentar som inte är skiiiitkuul utan bara rätt efficient sådär..

Och så blir det tyst.

Gänget skrattar lite och Mannen (sägaren) är tagen på sängen. Vem hade kunnat ana. Tjejen.

Mannen spricker upp i ett uppmuntrande leende och utbrister:

"Jaså du, det bor en liten komiker i dig!!!! HAHHA"

Han vill ju liksom inget illa. Han skrattar uppskattande. Men det bara blir väldigt illa ändå.

För det känns som om han tycker att det är så overkligt att det var jag som sa den roliga saken att han på allvar misstänker att det inte var jag, utan troligtvis en liten liten standupkomiker som springer omkring i min aorta. Det blir så mycket mer trovärdigt då.


PS. Jag skulle givetvis inte ha något emot om Björn Gustafsson bodde i mig.


(bild från: www.shortcut.nu)

Jag: - amenååååååh Linus sluta fis. Du förstör verkligen husfriden.

Linus: - Älskling mina fisar är en del av husfriden.

Jag var tvungen att kolla på nån drömtydningshemsida om det stämde det där med förändringar.
Då hittade jag en rolig fråga från en orolig själ:

"Hej, jag hoppas du kan hjälpa mig. Det finns en dröm som jag åter kommer till och det är att jag tappar mina tänder. Oftast känner jag att en tand är lös och kan sedan dra ut den och gör sedan likadant med resten av tänderna, tills jag till min stora fasa står där utan en tand i munnen. I natt hände likadant, fast när jag hade plockat ut alla tänderna och lagt dom i en skål såg dom ut som popcorn. Min man älskar popcorn och jag räckte fram skålen och fråga honom om han ville ha. När han var på väg att ta ryckte jag undan skålen och sa, nej jag bara skoja, det där är mina tänder. Varför tappar jag alltid mina tänder i mina drömmar?"

Jag drömde i natt att mina tänder hade ramlat ut. Jag har för mig att det enligt något drömtydningslexikon betyder att det snart kommer att ske stora förändringar i mitt liv eller nåt. Spännande.

Men i alla fall.

Jag gick till tandläkaren.

Jag: - Hej!, Mina tänder har ramlat ut. Kan jag få nya?

Tandläkaren: - Javisst det går bra.

Jag: - Okej men kan du göra så att dom ser exakt likadana ut som förut?

Tandläkare: - Hm. Det enda jag har att gå efter är är ju det här!

Och så visar hon mig Panoramabilden de tog när jag sist var hos tandläkaren (med den sjuka julsångsmaskinen om ni kommer ihåg).

Jag: - Men den där bilden är ju jättekonstig. Man ser ju typ inte tänderna, bara tandroten.

Tandläkaren: - Ja men vill du ha nya tänder eller inte?

Jag: - Jo. Men kan du göra dom vita? Jag hade jättevita tänder innan.

Tandläkaren: - Ja jag  vet inte... Dom vita har precis tagit slut tyvärr. Vi har en praktikant som har glömt att köpa nya.

Jag: - Jaha, och vad har ni för färger kvar då?

Tandläkarn: - Bara dom gråa.

Jag: - Va? Vem fasen vill ha gråa tänder? Är det nån som beställer dom eller?

Tandläkarn: - Alltså näe, dom vita har ju som sagt gått åt först.


And then I woke up luckily.

Min systers pojkvän Erik: - Hej jag undrar om ni har limstift här??

Kassörska: - Ja vilken storlek vill du ha?

Erik: - Eh va. Vaddå menar du?

Kassörska: - Ja vilken storlek. På batterierna.

Erik: - Batterier... Eh.. Jag sa ju limstift..

Kassörska: - Jaha, sa du. Okej nä det har vi inte.

Erik: - Hur kunde du höra batterier när jag sa limstift?

Kassörska: - Ja jag fattar faktisk inte heller det.