Mina kollegor?





Tvillingarna i The Shining?




Riktigt evil stämning på jobbet i dag. Alla på hela förlaget tar långa omvägar.

Nattens sömnprat:

Jag var på möhippa hela dagen igår. Den här killen lagade all mat.


Jag: - Hej vad heter du?

Han: - Herman.

Jag: Vad jobbar du med då?

Herman: - Jag är doktor i fysik.

Jag: - Såpass. Där ser man.

Herman: - Mm.

Jag: - Men då kanske du kan hjälpa mig med en grej. Det är nog inte ditt expertområde, men du verkar ju smart. På min blogg pågår en diskussion om huruvida man kan dö av osmos om man dricker destillerat vatten. Det är flera som säger att man inte kan det, men jag tror det.

Herman: - Ja, det stämmer. Det kan man. Jag är mest bra på matte, men jag kan ringa en kompis som har jättebra koll på det där.




Herman: - Ja, man kan dö, men man måste dricka ganska mycket.

Jag:- Ja!

Herman: - Och jag har ett bonusfakta till dig också. Man kan dö av VANLIGT vatten också. På grund av osmos. Fast antagligen spyr man innan man druckit den mängd som krävs för att man ska dö.

Jag: - YES, jag ska KROSSA DEM.

Jag fick en kommentar från Ylva angående mitt ärr.






Okej. Jag hoppas det var strapsen, eller menar du att de fick klippa bort tummen?

Då vann du i så fall, om det var en tävling. Vilket det ju alltid är.

Sanna: - ÅH NEJ! Kolla. Jag har rynkor i pannan!

Anna: - Men det har du ju inte.

Sanna: - Jooooo.

Anna: - Men kom, få se, nej det har du ju inte.

Sanna: - Jo, men det har ju du med. Skönt.

Anna: - JAG HAR FOR FUCKS SAKE INGA RYNKOR! TA TILLBAKA DET!

Linus: - När du var i USA, drack du vattnet i kranen då?

Jag: - Nej, vi destillerade det.

Linus: - HAHA (hånskratt). Filtrerade menar du va.

Jag: - Ja. Det är väl typ samma.

Linus: - Nej, vet du vad som händer när man dricker destillerat vatten?

Jag: - Ja, det blir osmos och man dör.

Linus (JÄTTEchockad): - ..........VA? Ja det är rätt. Hur visste du det?

Jag: - Äh, sånt vet man väl.


Efter konversationen var jag själv chockad i flera timmar. OSMOS? Det är ju helt sjukt. Jag VET att jag inte hade nån aning om att man inte får dricka destillerat vatten. Jag trodde ju helt seriöst att det var samma som filtrerat. Och jag VET att jag inte vet vad osmos är.

Var i hela friden kom det ifrån? Det måste vara mitt sjätte sinne nu igen. Eller så går jag omkring  med någon sorts smygsmarthet som jag förtrycker.

Ingenting.


På något ställe:

Jag: - Det är lugnt, jag bjuder.

Kompis: - Shit, du är så generös!

Jag: - HAH! Det tror du, men det är jag inte.

Kompis: - Jo!

Jag (fjortisemoaggro): - Nej, jag kan bevisa det. Tänkte på det nyss. Jag älskar Christopher Sander och hans band Ingenting. Och så nu helt plötsligt ska ALLA hålla på och älska dem. Jag vill bara ha dem för mig själv, och vill inte att nån mer ska veta om dem. Om de får reda på dem är det för att JAG ska berätta. För speciellt utvalda. Jag hatar när de blir intervjuade. Jag hatar när nån säger "det finns ett nytt coolt band bla bla.." Det kommer förstöra dem. De är MINA. MIIINA. Hör du det eller.

Kompis: - Shit. Du är verkligen den minst generösa människan jag träffat.

Jag: - Mm. Bra. Där ser du.

Som ni vet tycker vi om att leka apor på jobbet.

Det finns en sak som jag är så fruktansvärt dålig på. Nämligen att låta som en apa. Sjukt sjukt dålig.
Ändå duellerar jag dumdristigt nog med Julia, som är apkungen:

Jag har som sagt världens bästa pressbyråtjejer. ALLA verkar vara såna här.



Pressbyråtjej: - Så det blir bulle till frukost i dag?

Jag: - Ja..

Pressbyråtjej: - Mår man verkligen bra av det?

Jag: - Va ja... Eller ja... det gör man väl. Jag vet inte riktigt, det är typ en engångsföreteelse.

Pressbyråtjej: - Jaha, ja, jag brukar alltid tycka att det är så konstigt när folk köper bulle på morgonen. Jag skulle typ kräkas. Men du såg ju normal ut så jag tänkte jag skulle passa på att fråga.

Jag: - Åh tack.. Vad snällt! Ja, att jag såg normal ut alltså.


Ibland krävs det bara så för att jag ska bli alldeles rörd och varm inombords.

Kommer ni ihåg min trevliga dag på jobbet när jag skulle testa olika stilar?

Den var till för FRIDA som är ute nu.

En killpanel bedömde mina outfits.








Det är alltid scary när 18-åriga killar slaktar en, även om det inte var mina kläder.

Bästa citatet: "Jag tycker hon ser ghetto ut. Inte på ett positivt sätt".

Rocky hette han som sa det. Kallas säkert Cocky Rocky i sitt gäng.

Man ba vill du ha smäll på käften eller. Så kanske du inte är så cocky sen. Nä, tänkte väl det.

Jag råkade ha en hårsnodd på handleden lite för länge. Sedan igår typ.

Nu är det jättejobbigt.

Inte för att jag har fått blodstopp och kanske får en propp eller nåt, utan för att det ser ut som ett ärr efter ett attempted självmord.

Jag måste liksom gömma handen när jag går omkring så att folk inte tror att jag är asdeprimerad och utgör en fara för mig själv.

OCH dessutom är korkad. Det får man ju liksom lära sig i mellanstadiet, att man ska slica längs med venen och inte tvärsöver om man verkligen vill dö.

Nattens sömnprat:

Linus: - Yes, I just think it´s a bit uncomfortable. You just come here and are really suspicious. I don´t think it´s correct.

Jag: - ..... Va?

Linus: - ....... Nej, snälla.. Inte.

Jag: - JO! Vi har en DEAL.

Linus: - Jag vill sova.

Jag: - NEJ.

Linus: - Okej, det var militären och armén eller nåt. De stoppade mig. Det var nån kokainhärva.

Igår:

Frida: - Du kan väl sova hos mig?

Jag: - Ja.. jag vet inte.

Frida: - Jo, men snälla.

Jag: - Mmm,  ja. nae.

Frida: - Du får en jättestor brunch i morgon.

Jag: - Mhm?

Frida: - Omelett och sånt. Massa olika saker.

Jag: - Okej då..


Nu sitter jag här och äter GRÖT. Det är ju gott och så. Men jag ser liksom ingen brunch i närheten.

Vi hade jobbfest igår. Emelie är den bästa hopparen. Jag blir alltid lite sur på henne när hon hoppar bättre. Men jag håller uppe en god fasad. (Jag håller uppe en god fasan skrev jag först, av misstag. Vad o-adekvat det hade varit).


Angelica hade en snygg mask.



Som jag snodde.


Sen gjorde hon en Britneymask.



Som jag också snodde.


Sen gick jag och Mira ner i spagat.


Sen tog någon annan den bästa hoppbilden. Sånt är livet.



Ja, det var väl typ det som hände.

Kommentar från Laura.



Haha. Du skulle ha vevat ner rutan och skrikit! Man måste säga hej om man ser mig nån gång! (Alltför många (typ 2) har skrivit "hej jag stod en meter från dig igår men jag sa inte hej". Man ba nähä.)

Hybris är den nämligen den roligaste känslan jag vet. Jag blir så fruktansvärt glad. Då förutsätter jag visserligen att ni gillar mig, men jag får hybris om nån känner igen mig överhuvudtaget.

Kanske inte om det är folk jag redan känner men.

Kollega: - Kolla här på de här snapsarna.

Jag: - UÄK. Mäskdrängens. Den är ju gjord av mask.

Kollega: - VA?

Jag: - Ja, alltså mäsk. Det är ju plural av mask.

Kollega: - VA? HEETER det det?

Jag: - Ja! visste du inte det.. En mask flera mäsk.

Kollega: - Näe?

Jag: - Jo. Det är sant.

SOLO har intervjuat mig om Alex Schulman, mjukporr och grevinnan och betjänten. Läs här

Nedanför finns en knapp så man kan göra min favvo - översätta till engelska.

Den här var kul:





De ställde också frågan: Vad skulle du välja mellan att vara flintskallig och ha mustasch? Jag svarade: Vara flintskallig för då skulle alla tro att jag hade cancer och min blogg skulle få jättemånga besökare.

Men den frågan tog de bort för att mitt svar var stötande.

Jag har verkligen ingen känsla för sånt.

Ps. Det där med delfinen var ju lite upprörande också. Men man kan ju inte gå omkring och säga "Näerå asså jag skoja ba" hela tiden.

I natt sov jag hos Frida. Hon hade inget schampo, så jag fick tvätta håret med AXE duschcreme.
Nu går det inte så bra att jobba för det enda jag kan göra är att lukta på mitt hår.

Det luktar MAN. Det underbaraste som finns.

På mitt jobb jobbar det bara tjejer också, så ser fram emot ett och annat erotiskt närmande.

Såg detta på fejan. Fortsätt sprid.

Nattens sömnprat:

Linus: - REVANSCH!

Jag: - .......Va?

Linus: - Revansch sa jag.

Jag: - För vem då?

Linus: - För ROBYN!

Jag: - Jaha.. Vaddå.. På Way out west?

Linus: - Ja.. Jag tror det.

Annika är väldigt bra på att sjunga som Anthony and the Johnsons. (observera hur dåligt jag härmar hennes karatäristiska nick på slutet)


Hon har börjjat blogga och visar redan upp fantastiska kvalitéer. Hon skriver bland annat ett väldigt snällt inlägg om mig, trots att jag raljerat över hennes rullstol.

Behrangs status:




Skit också..

På pressbyrån där jag bor är tjejerna sjukt sociala och roliga. Nästan obehagligt när det är tidigt på morgonen:

Pressbyråtjej: - Hej!

Jag: - Hej. Jag vill ha en åkremsa.

Tjej: - Ok här.

Jag (försöker dra visakortet): - Den här maskinen funkar ju inte.

Tjej: - Hahahaha joooooooooooo, bättre kan du!

Jag (vansinnesdrar kortet): - Nej, jag kan faktiskt inte bättre.

Tjej: - Joooooooooo, TÄNK lite.

Jag (känner mig förnedrad): - Vaddå tänk?

Tjej: - Ja! Hahahhaah.... Du måste ju stoppa in chipet!

Jag: - Jaha.. Jaja. Så.. Tack, hej då.

Tjej: - Öpöpöpöp!!!

Jag (kommer på att jag glömt kortet i maskinen och överreagerar. Skriker typ): - NEEEEEEEJJ!

Tjej: - HAhahahaha.

Jag: - Åh vilken jobbig upplevelse.

Tjej: - Ja DÖDSSCAAAARY.

Don´t forget to read my and jessicas blog at MTV! (det känns som att man ska skriva på engelska när man pratar om mtv.)

I kväll åker jag till Way out West!

Under tiden ska jag gästspela på MTV. Jag och någon som heter Jessica, kommer att blogga här till och med söndag.

Mina inlägg är de med denna bild bredvid:



Foto: Josef Hansson

Detta är en fin framsida på ett typiskt rumänskt magasin. Observera de små stjärnorna på könen.

Chefredaktören: - Snoppen är fine, men ni måste täcka ollonet! Eller.. den lilla lilla springan längst ut! Kissröret. Bra, vi måste faktiskt tänka på att barn kanske går in i tidningsaffären.


Utanför Ceauches... Ceausec.... Äh.. Tjaotjeskos palats. Observera att jag hoppar som ett C. Som i hans namn. Fiffigt.


På ett berg.


Ett väldigt brant berg lika högt som Kebnekajse. Det är mer än en vecka sedan vi gick ner för det och jag har helt sanningsenligt fortfarande träningsvärk i vaderna. Jag kunde inte gå dagen efter.







Vi träffade får.




Och en massa galna barn




Som jag försökte lära hoppa. De fattade aldrig den där simultangrejen.

Jag chattade igår med en aussiekille som jag träffade för flera år sedan. Han ville läsa min blogg, så jag sa åt honom att läsa den på engelska. Han försvann en stund och kom tillbaka med någon sorts svårtydd chockerad psykos. Efter ett tag undrade han vad jag egentligen jobbade med. Jag anade inga ugglor i mossen då, men nyss kom jag på det. När han läste om raggjobbet hade Google translate-killen gått händelserna lite i förväg så att säga.

I dag har   jag, Karin, Angelica och Maria gjort detta på jobbet: (video snodd rakt av från Angelicas blogg)

Igår var jag och mina kollegor på Café opera.

Sanna och Anna vars bilder jag också snott


Vi träffade Lena Ph. Sinnessjukt stort för mig.


Och Thomas Bodström. Jag älskar den här bilden. Den ser ut som den som hamnar i tidningen dygnet efter en hemsk flygkrasch. Vi (amerikaner) förolyckades och detta är sista bilden som togs medan vi var i livet.
"R.I.P Sanna, jag är så tacksam att du fick uppleva en sådan glädje dina sista timmar i livet" skulle det stå på små lappar bredvid den inramade bilden.
Fast vi ser också ut som en reportagebild i en amerikansk kontroversiell motsvarighet till Året runt. På sidorna där man skriver om annorlundare familjekonstellationer. Typ "We share one husband, he´s got enough love for us both".



Lena och Thomas.

Thomas kände av någon anledning Lena Ph. Sanna och jag tyckte det var intressant.

Vi: - Känner ni varandra bara för att ni är kändisar?

Thomas: - Va.. nä.. jag vet inte.. Jag kommer inte ihåg när vi lärde känna varandra.

Vi: - Men.. Du måste väl minnas första gången du träffade Lena Ph?

Thomas: - Nä, det var väl någon gång. Det minns jag inte.

Vi: - Men.. Men....

Det är konstigt det där. Jag skulle så gärna vilja veta hur det funkar. Om kändisar känner varandra för att de är kändisar. Som Skarsgård och Björn.

Bloggkommentatorerna har skrivit bra om detta.

I nya SOLO som kommer ut i morgon testar jag och Sanna olika raggtekniker.

Bland annat har jag försökt ragga på Martin Soneby (The Game) och Magnus Betnér (pickuplinen "Tjena sexbomb här står du och tickar"). Med varierat resultat. Eller ja.. uselt resultat.
Läs!

Jag vet att det här inte är en djur-och naturfotoblogg.
Men.

Gissa vad det här är för något.




Ja, jag vet. En apa såklart, det ser ju vem som helst.
Men det är egentligen nosen på den här lilla björnen som vi mötte i skogen*.


Jag satt visserligen i bilen, men förstå hur tjockotroligt det är.  Att möta B.J.Ö.R.N. 


Jag är skiträdd för björnar och skakade så jag knappt kunde träffa knappen på kameran. Men jag upptäckte föga förvånande att jag har ett missfoster till freak inuti mig.  Jag vevade nämligen ner rutan och gav dem en limpa. Det är tydligen jättedumt och livsfarligt . Men jag kände mig som typ Steve Irwin.



De blev i alla fall asintresserade och kom skuttandes mot mig.



Och satte sig ner och åt upp limpan.


*måste ju vara något sorts sofistikerat bevis för att björnar kommer från aporna. Aporna har alltså muterat in en signatur på sina avkommor så man ska fatta varifrån de har sitt ursprung. Sitt eget anlete mitt på näsan. Riktigt smart, och ändå tog det skitlänge innan nån kom på det.

Nattens somnprat:

Linus (jattetrevligt): - Ja jag ska be att fa tacka sa hemskt mycket. Det har varit oerhort trevligt pa alla satt men nu ska jag ta och bege mig. Jag ska faktiskt ga till isbanan nu makakakrech brakman men jaa chetuchech..

Jag: - ........Va sa du?

Linus (jatteargt): - VADDA VAD SA JAG? Jag pratade ju HUR tydligt som HELST.

Jag: - Ja det gjorde du forst, men inte pa slutet.

Linus (skitarg) - AH.

Hej min mobil gick sonder sa mina planerade MMS-uppdateringar gick at pipsvangen.

Har i Transylvanien (som finns pa riktigt) handlar allt om vampyrer. Hotellen heter Dracula Inn, det vaser bakom husknutarna pa natten (bara jag som hor det), det ar blod pa servetterna man far pa restaurangen, servitorerna blanger precis som vampyrer gor innan tanderna pluppar ut, jag dromde att jag blev jagad av en vampyr (tyvarr inte Robert Pattinson men jag drommer tillrackligt om honom tyckte nog dom som hittar pa mina drommar) och nar jag skulle ta fram godiset Linus hade med fran Sverige sa upptackte vi att den stora polkagrisstangen heter vampyrstang... (tokigt va).

Annars har vi mest hangt med rumaner i sma byar och hasat oss ner for ett skitbrant berg som ar tva kilometer hogt. Jag pratade lange med en kille som har utvecklat en speciell teknik som gor att han har sex mellan 10 och 20 timmar om dygnet. Varje dygn. Han behover inte ens sova for det ger honom sa mycket energi. Men hans flickvan tycker det ar jobbigt. Jag smygfilmade och hoppas att jag far igang min mobil pa nat satt.

Jag vet inte nar jag kommer till internet nasta gang. Puss.

Nu är jag i rumänien. Här får man många nya insikter och uppmaningar.

Jag gick upp klockan 3 i morse. Som tur är har de ställt ut nallebjörnar på
Amsterdams flygplats. Observera att det inte är jag utan björnen som kissat där nere.