Var DET ett mordhot?
Död älg
Jag: - Hej jag heter Lisa skulle du vilja ha *tidningens namn*?
Tant (darrig): - ooohhhh neeeej jjag äär så gaammal jag kan dööö näär soom heelst.
Jag: - Nej men oj, det är klart att du inte dör!
Tant: - Det veet väääl äändå iinte duu? Jag är 94 ååår.
Jag: - Eh.. Nej, men ja. Men det tror jag inte. Att du dör snart...eller.
Tant: - Vem som heeelst kaan döö nääär soom helst.
Jag: - Jo, sant.
Tant: - Det kan du ocksååå.
Jag: - Ja.. tack.
(bild: picasaweb.google.com)
Kenza är galen
Kenza
Jag hade en (sann)dröm i natt.
Bloggkommentatorerna hade anordnat en stor fest för de största bloggarna i Sverige. Typ Kenza och Blondinbella och gänget. Jag var egentligen inte där tror jag, utan bevittnade mest tillställningen som en fluga på väggen. Förutom på slutet, i upplösningen.
Man har ju alltid trott att Kenza är den fina människan som man vill krama om i livets svåra stunder, och att Blondinbella är en farlig rackare som klöser och skiter i vad folk tycker.
Men.
Det var precis tvärtom. Alla tjejer hade förstås med sig en varsin liten töntig hund. Och Kenza!! Hon gick omkring och hällde ett preparat i de andra hundarnas ögon så att de skulle bli blinda! Och Blondinbella stod bara tyst och grät. Så jag gick och kramade henne.
Kenza är ju helt knäpp, sa jag och torkade hennes tårar.
Bring me some evil, bitchstupid cunt.
Jag: - Hej vill du ha *tidningens namn* i sex månader för 130 i månaden?
Tant: - Ja, det låter jättebra, skicka den.
BOOOOOOOOOring. Jag hade mycket högre förväntningar på det 666:e säljet.
Dagens loser
Jag: - Hej ringer från *tidningens namn* jag söker Arvid (fingerat namn).
Arvid: - Du menar kanske Dahlén. Dahlén heter jag.
Jag (fattar först inget. Man HETER väl inte Dahlén): - Eh.. va?
Arvid (snusförnuftigt): - Ja jag vill inte minnas att vi stiftat bekantskap, du och jag.
Jag: - Menar du att du vill att jag kallar dig Dahlén.. I stället för Arvid?
Arvid: - Ja.
Jag: - Jaha Dahlén....
Hahhaha... Vissa människor är ju bara för konstiga. Vem tror han att han är egentligen.
(bild: http://moonbeammcqueen.files.wordpress.com/)
Ha! 15 000 för en visdomstand. Var är du utbildad sa du.
Jag var hos tandläkaren i dag för att fylla i fyllningar som ramlat ut efter typ en vecka.
Tandläkaren var snäll. Så snäll att han hela tiden skulle klappa mig på axeln. Nästan på brösten.
Men inte tillräckligt för att jag skulle kunna säga "Come on that´s sexual harassment" eller så.
I alla fall. Han fattade verkligen inte ett skit. Man tycker ju att en tandläkare borde vara smart när han har pluggat så länge på en medicinsk utbildning. Men icke. Han sög på engelska också. (då snackar jag inte salivsugen)
Ex:
Han: - You have little cavity in wisdomtooth. We can fix?
Jag: - Eh I know, but i will remove the tooth instead of doing the drill-thing. But not now. When it hurts.
Han: - No, but you don´t have to take out. We drill.
Jag: - No thanks, I want to take it out. It´s just a wisdomtooth. No use.
Han: - Ahh, understand. But it´s better to fix. Otherwise you have to pay it 15 000 crowns for new tooth when you want it back when you are older.
Jag (försöker skämta (pärlor åt svin)): - But NO. It´s a WISDOMTOOTH. I´ll never need it. I´m loaded with wisdom.
Han (fattar inte): - But I fixed the cavity in my wisdomtooth and have still got it since 20 years.
Man ba nämen jaha, ja i sååå fall...
Vad är grejen liksom. Ingen seriös tandläkare föreslår väl att man ska köpa en ny visdomstand när man blir gammal.
(bild: wikipedia)
Hur man övertalar en civilingenjör
Linus väckarklocka ringer för andra gången.
Linus: - Jag måste gå upp nu.
Jag: - Nej, nej, nej, du har ju bara snoozat en gång, klockan är bara tio över sju. Då får man stanna 10 minuter till.
Linus: - Ja, om det hade varit så ja. Men jag satte fram den en halvtimme. Klockan är halv åtta.
Jag: - Ja, ja, ja, men om du har stannat en halvtimme kan du stanna tio minuter till. Procentuellt sett är det jättelite.
Linus: - Ja det har du ju rätt i.
Efter en timme:
Linus: - Så. Nu går jag.
Jag: - Procentuellt sett är 10 minuter väldigt väldigt lite just nu.
Tjohooooo, mitt livs första dödshot??
Jag: - Hej jag heter Lisa och ringer från *tidningens namn*. Du har en premie kvar sen du hade tidningen, vill du utnyttja den?
Gubbe: - Nej nej. Jag skrev ett brev till er för flera år sen som jag inte fått svar på, så jag vill inte ha tidningen när ni är så taskiga.
Jag: - Jaha, ursäkta, det kanske har blivit något missförstånd?
Gubbe: - Nej.
Jag: - Vore det inte skönt att släppa gammalt gråll? Dom märker ju ändå inte att du bojkottar tidningen. Det är bara dig själv det drabbar för du saknar ju själva tidningen.
Gubbe: Kommer aldrig på frågan, det tänker jag inte göra. Ni är dödskallemärkta.
Jag: - Dödskallemärkta?
Gubbe: - Ja.
Får man säga sånt? Det låter rätt coolt.
(bild: www.idapdesign.se)
"Jaha. Nej. Ja. Jaha. Nej. Ja. Nej."
Det här är vad jag har skrattat åt hela dagen i dag.
Ni har säkert hört den förut, men jag lessnar aldrig att lyssna på den.
(Bild: http://www.odinsborg.com/)
Han sitter där och väntar på att bli känd
Farbror i Småland: - Nej, men återkom gärna om du vill ha en intervju.
Jag (tror han skämtar): - Hahahhaa ja va...vad skulle den handla om till exempel?
Farbror (förnärmad på riktigt): - Ja. Det kan väl ändå inte jag veta.
Intervju med en (professionell) epidemiolog
Jag fick ett mail från Frida:
"varför hörs vi inte? jag fick jobbet!! den 12 mars så börjar jag på ett vik som epidemiolog! jag ska ansvara för klamydia, syfilis och gonorre.. hehe"
Frida: - Hej, det är Frida.
Jag: - Hej, grattis till jobbet, vilka är dina kommande arbetsuppgifter?
Frida: - Tack det känns jättekul. Jag ska analysera förändringar i sjukdomarnas utbredning i Sverige.
Jag: - Jaha, kommer du att få se de drabbade områdena?
Frida: - Menar du.... haha. Nej. Jag kommer att titta i en statistikdatabas.
Jag: - Jaha, synd. Till sist, vad önskar du dig allra mest just nu?
Frida: - Fysisk närhet.
Jag: - Så du är inte rädd för klamydia, syfylis och gonorré då?
Frida: - Nej, det är ju bara andra som kan drabbas.
Jag: - För att du smittar?
Frida: - Moahahhahhaha.
Och en dålig recension av mig som säljare
Knivlisa - på hugget
Jag: - Hej vill du ha tidningen utan kostnad på vardagar och bara betala för helgen 30 kr?
Tjej: - Nej, jag vill bara ha den på vardagar i så fall.
Jag: - Det går inte, det är part of the deal att man tar den även på helgen.
Tjej (otrevligt): - Nej jag tar den gärna bara på vardagar. Du sa ju att man fick den gratis då.
Jag: - Det går inte. Hela veckan eller nada.
Tjej (lurigt, som om hon kommit på mig med något pinsamt): - Hörrududu, det kanske är så att det bara är försäljningstaktik att säga så? Gratis blablaa och betala pytpyttelite för nåt annat. Det är ju allt som kostar.
Jag: - Ja det stämmer. Det låter bättre än att säga att det kostar 30 per vecka. Får man något gratis kan man pröjsa för något annat. Det är ett psykologiskt trick som är väl beprövat sedan urminnes tider.
Tjej: - Du är en dålig säljare tycker jag.
Jag: - Ja det är jag verkligen.
Dagens egoboost
BBB - bitchbutiksbiträdet
I dag vid en provhytt:
Butikstjej: - Hur sitter klänningen?
Jag: - Asbra verkligen. Helt perfekt. Kolla!
Butikstjej: - Men guuuuud, helt underbart. Du har helt perfekt kropp för den där.
Jag: - Haha jag vet. Bara för att jag har skitsmal midja och jättestor rumpa.
Butikstjej: - Ja men preciiis.
Man ba HEY HEY HEEEEY.
Bara för att JAG säger att jag har stor rumpa ska ju inte DU säga det fattar du väl.
AS IF jag skulle köpa nåt i din fula butik.
(bild: www.modette.se)
Heja gubben!!
Alla människor i skärgården är inte trevliga och idylliska.
Varje liten håla har en jävulsgubbe som alla barn är rädda för.
Som skomakarn i Alla barn i Bullerbyn.
I går stod Möjas 7:or och sålde kaffe vid affären.
Barnen: - Kom och köp kaffe! Pengarna går till vår skolresa.
Gubbe (sur): - Nej nej, jag drack kaffe nyss.
Barnen: - ÅÅh varför har alla druckit kaffe innan dom kommer hit..?
Gubben: - För att slippa få sånt där SKIT som du säljer.
Barnen blev jättesårade. Men det var ju så otroligt roligt och perfekt sagt av honom.
(bild: astridlindgren.se)
Copycat
Det finns några saker som är konstiga med mig.
I dag ska vi behandla en av dem.
Och den är att jag anpassar mig så sjukt mycket efter min omgivning.
Härmar folk.
Om jag är med en sävlig norrlänning blir jag själv sävlig. Om jag är med en tuff kille som säger "ouch" på rätt ställen i meningen så blir jag själv tuffaste tjejen i stan. Och i vissa sällskap ropar jag militanta feministiska slagord.
Det är liksom svårt för mig att veta vad jag har för personlighet.
"Din personlighet är att du har har många olika personligheter", som någon sa en gång, funkar inte. På sin höjd låter det som ett snällt sätt att säga att jag är schizo.
Jag tror att det finns gränser för hur långt jag skulle sträcka mig för att efterlikna den jag umgås med. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle planera hedersmord eller injicera heroin och sånt.. Men ibland undrar jag vilka förmågor jag besitter.
Ett skräckexempel. Jag kom ju hem från skärgården igår. Det bästa med skärgården är att alla hejar på varandra. Man stannar och pratar med vem som helst på Möja. Inte på sommarn, men typ nu. Det är supertrevligt..
Men. Sedan igår när jag kom hem till stan igen har jag hejat på 5 personer jag inte känner. Inte som en grej, utan för att det har kommit helt naturligt av bara farten. För att jag vant mig. Och folk tittar på mig som om jag är heeelt störd i huvet. Så att jag gärna skulle vilja säga "ursäkta, men jag har varit i skärgården".. (och dom ba jahaaa förlåt vi trodde du var galen).
Jag hoppas verkligen jag vänjer mig av med det snart.
(bild: transtechsociety.org/blog/)
Hur ska man utnyttja denna akilleshäl...
Blogglive Special.
Linus skriker och gormar just nu i ett brutalt vredesutbrott från köket:
- NEEEEJ vad är det MEEEED mig???? Jag är heeeelt stööörd i huuuuvet! Jag gör alltid samma grej. Det är alltid samma sak. ALLTID. Jag vet inte hur många gånger det hänt.
(Lugnar ner sig och hämtar andan. Gråter nästan.)
- Det är helt sjukt. Det är det här med senap. För någon vecka sen tog jag den sista senapen ur burken. Sen så glömde jag köpa mer. Trodde jag. Så för några dagar sen så köpte jag mer, men glömde att jag köpte. Och så köpte jag mer nyss i stället. Och nu ser jag ju att det var inte nog att jag visst hade köpt mer för några dagar sedan, jag köpte även mer den allra första gången. Så nu har vi 3 burkar senap. 3 burkar. Man köper alltid för mycket senap. Vad ska man göra? Man kan väl inte frysa in det?
Nu åker jag till skärgården utan internet.
Jag räddar liv - du förstör liv.
Jag: - Hej jag heter Lisa och ringer från *tidningen* + blablabla...
Kille: - Hahahha, nej nej jag vill inte ha tidningen.. Hahahahha det måste vara jobbigt för dig att ringa runt till folk så där.
Jag: - Ja lite ibland.
Kille: - Varför skaffar du inte ett annat jobb. Du låter ju trevlig, du kan väl göra nåt annat.
Jag: - Ja, alltså det är bara ett extrajobb. Jag har ett riktigt jobb också. Vad jobbar du själv med som är så himla livskvalitéhöjande?
Kille: - Jag är socionom. Jag är en sådan som åker hem till folk som har ångest och håller på att ta livet av sig.
Jag: - Oj. Jaha. Har du någon gång kommit hem till någon som redan tagit sitt liv?
Kille: - Ja. Men jag har också räddat folk som redan hängt sig. Som dinglar i taket.
Jag: - Oj. Vad säger man till folk som mår så dåligt?
Kille: - Jag pratar med dem och berättar hur fantastiskt livet är.
Jag: - Hur fantastiskt tycker du att livet är egentligen?
Kille: - hahaha. Nej, men man får hitta små saker som man vet att de man pratar med gillar.
Jag: - Ja, du har kanske ett mer livskvalitéhöjande jobb än jag då.
Kille: - Ja..
Jag: - Eller egentligen har du ett jättehemskt liv utan vänner, och utnyttjar personer i deras svagaste tillstånd så att de ska bli kompisar med dig.
Kille: - Hehe. Ja ba "Hold your horses - bli min vän i stället".
Sen fick jag hans bloggadress.
(bild: metmask.blogg.se)
Vad drömde folk om innan internet?
RRRRRRRRrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr
Jag: - Mmmmmm.
Joel: - Hej sov du?
Jag: - Ja.
Joel: - Du, jag tänkte på den där tetristjejen. Jag är kär i henne.
Jag: - Haha.... Såklart du är.
Joel: - Hur var hon?
Jag: - Jätterolig. Vi pratade om en massa saker. Syskonkärlek och karriär och fotografering och Gud.
Joel: - Har hon facebook?
Jag: - Nej. Men hennes efternamn är *censur*. Googla henne..
Joel: - Ja, jag gör redan det.
Jag kan tänka mig picknick eller en myskväll. Promenad på sin höjd.
Frida och Lisa
Frida: - Lisa vi ses ju aldrig.
Jag: - Nej jag vet. Jättetråkigt.
Frida (jätteexalterad): - Så nu vet ja hur vi ska råda bot på det. Vi ska börja på bikramyoga.
Jag: - Ursäkta? Bikrawhat?
Frida: - Bikramyoga. Jag hörde Annika Lantz prata om det, och det hade förändrat hennes liv!
Jag: - Jaså. Vad är det för något då?
Frida: - Det är jättehård träning i 40 graders värme. Lederna blir så mjuka och uppvärmda att man kan göra vad som helst med dem. Det är så jobbigt så att man nästan dör. Jättebra träning.
Jag: - Träning inför döden?
Frida: - Men.. Nej! Kom igen!
Jag: - Ja okej då.
Frida: - Du är på?
Jag: - Ja.
Vad tror hon om mig egentligen.
Skön tjej i torsdagsnatten
Hon: - Asså.. 15 minuter jag dör. Vart ska du?
Det är inte speciellt vanligt att folk börjar prata med andra folk i Stockholm så jag blev glad i hågen och började snacka. Det visade sig att vi skulle till samma ställe och att hon bodde i samma hus som affären med minibaguetterna. Jag berättade om incidenten med Magica de hex och hon visste direkt vem jag menade, "Ja det är hon den nya tjejen - hon har inte så bra koll".
Det var så trevligt. Att vi kunde håna henne tillsammans på tunnelbanan.
När vi skildes åt sa hon:
- VET DU vad jag ska göra nu? Jag ska hem och spela Tetris. Det är det bästa jag vet.
Sanna, som hon hette, hade längtat hela kvällen. Det kallar jag livskvalité.
Skit i det då.
Linus: - Jag älskar dig.
Jag: - Gör du.
Linus: - Ja. Jag skulle älska dig till och med om du dödade en annan människa.
Jag: - Va, skulle du. (kan va bra att veta.)
Linus: - Ja. Men jag skulle inte vilja va ihop med dig då.
Jag: - Ok.
Äntligen!!!!!
Fick just denna kommentar. Tack antar jag. Hon har alltid varit en förebild. När jag gick i femman var några killar i klassen kär i henne. Sån ska jag också bli, tänkte jag. Så att killarna blir kär i mig.
På wikipedia står det visserligen också:
"Hon faller alltid på mållinjen och lyckas aldrig. Hennes yviga humör och underskattande av omgivningen är de största hindren."
Nej dumsnut. En tiiiiiiiiiia.
I min närbutik har dom väldigt bra priser på minibaguetter. 10 för 15.
Asfräscht. Men det finns en liten kassörska som inte har alla indianer i båten.
Jag blir sällan arg på folk som är lite.. bakom flötet. Dom är ofta mycket härligare än assmarta. (Downs syndrom-barn till exempel om man ska dra det till sin spets. Det finns ju inga andra som är så kärleksfulla.)
Men. Den här kassörskan tror att hon är nåt. Man märker det på stämningen redan när man går in i affären. Hon har en sorts fördömande attityd. Ler överlägset åt fula barn, tjuter om naglarna hamnar under ett mjölkpaket och tittar efter mig för att hon är säker på att jag är en snattare. Och det blir ju inte bättre av att jag blir jättenervös och flackar med blicken (och "provsmakar" smågodis för den delen).
Hon är som en blandning av Magica de hex och Dummer (om nån av dvärgarna heter det). Det är inte lika okej att inte hänga med särskilt bra om man samtidigt tror att man är nåt.
Jag: - Men... Du.. Baguetterna är ju 10 för 15. Nu har jag betalat 10 för 25.
Kassörskan: - Det är det det kostar.
Jag: - Jaha, så varför står det 10 för 15 då?
Kassörskan: - Gör det, det tror jag inte. Maaaarkus är baguetterna 15 för 10 (fel ordning)??
Markus: - Nej. 10 för 15.
Kassörskan: - Okej.. Jaha. Men du får tillbaka en femma då.
(Bild: Disney Enterprises)
"Alternativa" inkomstkällor
Linus jobbar som energisystemanalytiker (ja jag vet, det tog 2 timmars träning för att lära mig säga det)
En minigris skulle kunna lista ut att han tjänar mer än jag.
Igår sa han så här:
"Lisa, antingen får du börja betala mindre här hemma, eller så får du fixa alternativa inkomstkällor. Du kan inte betala lika mycket som jag nu".
Det lät ju snällt. Men. Jag undrar vad han menar. Om han hade sagt "skaffa ett till jobb" hade jag ju förstått direkt.
Men alternativa inkomstkällor??? Varför snackar han som om jag borde utföra kriminella tjänster?
http://www.ullvi3.koping.se/
Om man ändå kunde få...
Denna konversation går vi igenom varje kväll i sängen hemma hos oss:
Linus: - Aj.
Linus: - Aaj.
Linus: - Aj.
Linus: - Aj.
Jag: - Mäh, känsliga tönt.
Linus: - AAj. Du FÅR inte ta där fram. Hur många gånger ska jag behöva säga det. Du måste ta där bak.
Jag: - Men det är inte lika roligt.
Linus: - Jag bryr mig inte om vad du tycker är roligt. Det blir fult sen.
Jag: - Nej då.
Det handlar givetvis om finnklämning. Dom på hans bröst, mellan hårstråna, är helt underbara. Små små små svarta prickar som det vattnas i munnen av. Dom syns knappt, men dom finns.
Man ploppar ut dem och inte sällan efterföljs den av en liten gul korv. Like heaven. Han tycker det blir röda märken efteråt men det är ju bullshit.
På ryggen däremot han han inte lika känslig hud så där får man. Men det finns inga där.
BORING.
Nattens sömnprat.
Linus: - Amenå. Du har hela tiden sagt att du målar så himla många tavlor. Och så när man äntligen får se en tavla du målat så är det inte ens du som har målat den.
Jag: - Va. Pratar du med mig?
Linus: - Nej.
Jag: - Vad är det för tavla?
Linus: - Äh.
Jag: - Vem pratar du med?
Linus: - Äh. Fortsätt sova.
Coooooooowwnnt
Anonym vän: - Vissa saker är så konstiga. I England till exempel. Det värsta man kan kalla någon där är cow. Det är värre än den värsta svordomen man kan tänka sig.
Vän 2: - Va? Cow?
Anonym vän: - Ja.. Cow.
Jag: - Nej nej. Du menar väl Cunt?
Anonym vän - Nej! Jag vet ju att cunt också är hemskt men cow är ännu värre.
Vän 2: - Men.. Du har missuppfattat det. Cow betyder bara ko.
Anonym vän: - Nej. I så fall lurades killen som sa det.
Vän 2: - Jag tror att du bara hörde fel. Han sa säkert cunt men det lät som cow. Cooowwnt.
Alla: - Coowwnnt.
Vilken cool kille om han verkligen lurade henne. "Hey swedish girl. If you ever want to say something reaaally reeaally mean to somebody, tell them they´re a cow. It´s the meanest thing I promise."
(bild: yopa.se)
Ok. Jag tar tillbaka det.
De senaste 4 dagarna har jag fått reda på att 4 tjejer jag känner är gravida. 4 stycken. Alla med sitt första barn. Vart är världen på väg egentligen.
Jag: - Sandra, jag tycker du också ska skaffa barn snart. Det är dags märker du ju.
Sandra: - Ja kanske. Men jag vet inte. Jag tror inte att jag är mogen för det.
Jag: - Joho. Varför tror du inte det?
Sandra: - Jag skulle ju se mitt barn som en accessoar bara.
Måndagsmops
Tant: - Ja.
Jag: - Okej jag ska bara kolla att adressen stämmer. Bor du i Mälarvyn?
Tant: - Ja, men det heter Melarvyn.
Jag: - Jaha. Men stavas det med Ä?
Tant: - Det stavas med E.
Jag: - Ja..... Men...... E med två prickar eller E som i Evert?
Tant: - E... Med två prickar alltså.
Jag (kan inte låta bli): - Ä alltså. Heter det.
Tant: - Melarvyn heter det i alla fall.
Jag: - Oook.
Varför mopsa sig från första början liksom. Hon fattade ju hela tiden vad jag var ute efter och skulle hålla på och lasta mig med sina fasoner.
Hon har definitivt dolda talanger
Jag: - Du. Vet du om Carola har gjort nån skönhetsoperation förutom botox?
Mia: - Hon har ju porslintänder.
Jag: - Jajustja haha. Det var jätteroligt när hon tappade sin framtand. Hon visade ju upp sitt nya smile i tidningen.
Mia: - Ja.. Det var jag som hittade tanden.
Jag: - .......Vaaaa? Du skämtar.
Mia: - Nej, det var jag. Jag var där på den festen.
Jag har nu kollat upp fakta och det stämmer till 100 procent att det var Mia som hittade Carolas tand på golvet.
(foto: Gustaf Thörn)
Sanna Nielsen håller på att förstöra mitt liv
Det började i lördags. Jag gick in i köket och det var ingen där.
Så jag började sjunga "Aan eeeempty roooom", och tyckte själv att jag var ganska rolig.
Sen har det bara fortsatt i samma anda. Så fort jag byter rum och ingen är där måste jag sjunga
sången. Det är mycket obehagligt för det börjar bli som en tvångstanke och ett beroende.
Snart kommer folk börja benämna mig utifrån detta beteende.
"Jaha, hon med det där konstiga tixet, hon som sjunger till tomma rum".
Man trodde man var safe i svart
Mia, Lisa, Svettfläcken.
(Foto: Josef Hansson)
Oh... Do you have a batmobile?
Just ja. Hur kunde jag glömma berätta detta. I London träffade jag en person som presenterade sig som Douglas Batman. Sinnes, eller hur.
Jag: - What? Your name is Douglas Batman?
Douglas: - Yeah it is.
Jag: - Your real name?
Douglas: - Yes...
Jag: - Yeah right.
Douglas: - No i´m serious.
Jag: - If your name is Batman, then I´m called Torsten for the rest of my life.
Och då! Tar han fram sitt himla leg. OCH DET STÅR DOUGLAS BATMAN!!! Är inte det det mest storslagna som hänt i denna tidsepok. Att någon heter Batman!!
Så.. kalla mig Torsten.
Sunt förnuft kallas det faktiskt
Linus: - Jag sticker ut och åker långfärdsskriskor med Erkan.
Jag: - Du skämtar med mig aprilo. Isarna är ju dödssvaga.
Linus: - Ja.. Men..
Jag: - Ja men vaddå? Olle plurrade ju i typ i förrgår.
Linus: - Ja, Olle ja. Men han plurrar i varje år. Han dör ju inte när det händer, det blir bara lite kallt.
Dessutom är jag ju försiktig.
Jag: - Ha! (kort hånskratt)! Du försiktig. Vad är då jag, om du är försiktig?
Linus: - Du är ju bara livrädd.
En liten del av mig vill att isen brakar i dag. Jag skulle bli glad på ett liknande sätt som man blir glad på när Carola bara går vidare till andra chansen.
(bild: www.skelleftea.se)
Har han ingen integritet den killen?
Nu skrek han förresten från köket:
Linus: - Lainen!
Jag: - Ja..
Linus: - Jag tyckte att det var mysigt igår.
Jag: - Tyckte du?
Linus: - Ja, första delen, sen blev det ju lite diskussioner.
Jag: - Ja.. Jag skrev precis om vårt bajssamtal i min blogg.
Linus: - Jaha.
Jag: - Tycker du det är bra?
Linus: - Ja.. Eller jag vet inte.
PS. Förlåt du som väntar på filmerna från london. Mia har inte kunnat ladda upp filmerna, men vi jobbar på det ;-)
Vår romantiska middag
Jag måste bara återge ett av samtalen vi hade där vid bordet, för att ta död på
myten om att det finns ett uns värdig romantik i oss.
Linus: - Du. En sak undrar jag.
Jag: - Ja vaddå?
Linus: - Jo.. Vilken konsistens har ditt bajs vanligtvis?
Jag: - Ja.. normalt tror jag.
Linus: - Jaha... Ja.. Men man måste typ använda borsten så ofta. Så var det ju inte när man var liten.
Helt annan konsistens. Då behövde man ju aldrig använda borsten efteråt.
Jag: - Men det var väl för att din mamma använde borsten efter dig.
Linus: - Nej jag tror inte det.
Hur kan något så trevligt bli så skräckinjagande?
Jag har en sjuk böjelse.
Och den är att le mot främlingar så att de blir nervösa och tappar all rim och reson.
Det är fruktansvärt otrevligt gjort av mig.
På tunnelbanan fungerar det bäst. Man väljer ut ett offer och sätter igång bara. Glor och ler.
Det ska vara någon som ser ganska sur ut. En vanlig människa, vi kan kalla henne Maj-Liz.
Efter 10 sekunder börjar Maj-Liz titta sig omkring - det kan väl inte vara henne jag ler åt. Efter 15 sekunder börjar hon torka sig om munnen för att se om det ramlat ner snor på läppen. Efter 30 sekunder låtsas hon att hon ska gå av på Rådmansgatan men byter egentligen bara vagn. Då är min dag gjord.
Det är ännu roligare om offret ser alldeles för drygt och självsäkert ut. Killar som tror att de är envåldshärskare i bussen bara för att de har backslick och är nyrika.
De pratar alldeles för högt i mobilen och säger saker som "det kom ingen taxi, så jag var tvungen att ta bussen dammit, my goood Sverige fungerar inte, tur att jag flyttar till NY i höst."
Såna killar kan gå till attack om man ler för mycket.
Hmm.. ja.. med lite vispgrädde.
Det tuffaste jag sagt på flera veckor
På Friskis & Svettis:
Tjej till sin kompis (om mig): - Bitch.
Jag (är medveten om att jag flyttade för att se ledaren, och därmed skymde utsikten för hon som sa bitch. Men vaddå.. Alla är ju i vägen för alla):
- Ursäkta?
Hon: - Ja, du ställde dig i vägen.
Jag: - Du, här är det djungelns lag som råder.
Så romantiska är vi
Linus: - Får jag bjuda ut dig i morgon?
Jag: - Bjuda ut? Menar du på Ebay?
Linus: - Nej...... på restaurang.
Det hade känts mer vanligt, alla hjärtans dag till trots, om han hade sagt "Ja, till högstbjudande, sen kan vi ta en middag för pengarna jag får, om det blir några pengar. Jag tvivlar. Hihi".
(bild: www.taimine.fi/kk.htm)
Jag älskar att skrämma upp folk
Jag: - Hej, jag heter Lisa och ringer från *tidningens namn* vill du ha tidningen i 6 månader?
Kille: - Nej jag är bara hemma tillfälligt, jag har en utlandstjänst annars.
Jag: - Jaha, där ser man, vart är du då?
Kille: - I Afghanistan. Som sjukvårdare.
Jag: - Aha, oj, är du inte rädd för att dö?
Kille: - Haha, nej, inte mer än andra.
Jag: - Jag träffade en som varit där, och en kille på hans hotell gick ut på stan och frågade en tjej om vägen. Då tog några män in honom i en gränd och stenade honom till döds.
Kille: - Oj.
Jag: - Så vad du än gör, prata aldrig med någon tjej. Ett litet tips bara, på eftermiddagskvisten.
Kille: - Okej, tack.
Micke jag förlåter dig
Jag var tvungen att höra mig för med en kompetent londonbo.
Jag: - Alltså hallå. Snortar alla kokain här?
Han: - Ja alla som är rika.
Jag: - Varför då för?
Han: - Det enda dom gör på veckorna är att jobba jobba jobba. Sen när helgen kommer har de sin enda lediga tid och vill bara festa. Och så har de en massa pengar som de aldrig annars har tid att spendera. Så då köper de kokain för killen med kokain har alltid en massa kompisar.
Vuxna människor i London köper alltså sina vänner med kokain.
Jag som fortfarande tycker att Micke var tragisk när han köpte tjejer med luktsudd i trean.
(bild: http://www.mamut.net)
Jag som bara ville ha ett wholemealbröd.
Vi hamnade på en efterfest en kväll. Jag trodde att den skulle vara i en vanlig soft lägenhet med skön heltäckningsmatta i badrummet och mögelbitna sovrumsväggar med små små spindlar. Dom små köken i sådana lägenheter har alltid några påsar wholemeal-bread med sjuka mängder konserveringsmedel.
Och det var precis det jag ville ha. Något att ÄTA. Jag var lika hungrig som ett svältande barn.
Men.
Den här lägenheten var inte en vanlig engelsk lägenhet.
Den var gigantisk. Med den största platt-tv:n i historien. De vitaste väggarna i universum. Den dyraste konsten man kan tänka sig. Den finaste balkongen i Britannien. Det bästa..... ja ni fattar.
OCH. En bilsimulator för tv-spel. En stor bil liksom, på vardagsrumsgolvet. Som skakade och ryckte så att det ska kännas som om man kör på riktigt. ojojoj. Vilken teknik. (Jag var verkligen usel på det, alla hånskattade bistert åt min körning)
Champagnen flödade. Och det fanns kokain till alla. Jag skojar inte a glipse of a second. Folk gick omkring och snortade. Med sedlar och visakort och grejer. Som på tv. Som på film. Som på dvd..
Jag säger då det.
Men det enda jag ville ha var alltså mat.
Så min stora lättnad i att finna kylskåpet förbyttes strax i stor häpnad och sorg. För kylskåpet var helt tomt, så när som på 5 ......öl.
Han som bodde där: - Ehh.. Oh I´m so sorry. I´m a bachelor. I´ve actually never eaten at home. Why would you eat at home when you can eat out.
hmmm. good point.
Bild: svt.se
Tough shit.
Jag skulle nyss skriva: "Det var bara det jag ville hora".
Men sen, som forklaring, kan man ju inte komma och ba "jag menar inte hora, utan hora med 2 prickar".
For det later ju bara som en av varldens varsta konssjukdomar. Its unstoppable, for man har ju redan borjat associera med allt som hora for tankarna till.
Jag trodde alla var avancerade superdynamictripletspace-ironiker
Monty Python
Jag har alltid trott att jag alskar brittisk humor.
Monty Python ar ju till exempel det roligaste som finns.
Jag trodde alla var sana.
Men.
Det verkar som om jag far omprova min installning.
For jag larde mig en sak i dag som degraderade en hel nation.
En kompis: - Lisa, this is Adam.
Jag: - Hello Adam, nice to meet you!
Adam: - Nice to meet you. Where are you from?
Jag: - Sweden.
Adam: - Ahh, sorry hahhaha I dont know any swedish.
Jag (besviket uttryck): - Oh. Im very disappointed.
Adam: -............................................ (Ser jattechockad ut)
Jag: -....................................................(Tror att han precis kom pa att han glomt strykjarnet pa eller far en hjartinfarkt eller far akut diarre)
Mia kommer till undsattning: - Lisa, du maste skratta. Annars fattar han inte att du skojar.
Vad ska man gora i ett sant lage liksom. Man kan ju inte saga "jag skojade bara". Man ska val inte behova bli en tont for att folk inte fattar den simplaste formen av ironi.
bild: http://www.wikipedia.com/
Call 911
Mia ar typ varldens snyggaste tjej.
Hon brukade vara helt perfekt.
Tills i dag.
Mia: - Lisa Lisa Lisa! Kolla jag har fatt en knol pa min hand.. Vad ar det? Vad ska jag gora? Det har ar mitt livs forsta skavank.
Foto: Josef Hansson
Mission for the weekend
Det finns en sak som jag alskar med London.
Och det ar att det finns sjukt mycket manniskor som man ser, lite i forbifarten sadar, och aldrig mer kommer att traffa.
Typ atskilliga miljoner.
Detta oppnar upp for fantastiska mojligheter.
Man kan namligen gora bort sig sjukt mycket utan att det gor nagot alls.
Jag har gett mig sjalv ett uppdrag for helgen:
Jag ska pa dagtid, i rusningstrafik pa tunnelbanan, fraga nagon i en fullsatt vagn:
"Excuse me, can I sit on your lap?"
Med perfekt brittisk accent sa klart. Mia ska smygfilma, och sen ska jag lagga ut beviset har pa bloggen.
Engelska tv-serier har inte alla hastar hemma.
Vi bor hos en kompis som ar med i en tv-serie.
Jag tycker det ar skitcoolt. Han skams lite, men efter mycket tjat fick vi kolla pa ett avsnitt.
Han spelar en kille som kommer in pa ett sjukhus och sager typ
"Det var min bror som kom in nyss med en kniv i brostet, jag maste fa se hur det ar med honom"
Nar lakaren sager att everything is gonna be fine, rusar han in till den knivskurne och rycker tag i kniven och sticker den i honom ytterligare nagra ganger.
Konstigt beteende kan tyckas, men var van forklarar:
"Alltsa det var ju jag som hade stuckit kniven i honom redan fran borjan, men jag var radd att han skulle overleva sa att han skulle tjalla och saga att det var jag. Sa jag skulle forsakra mig om att han dog pa riktigt."
Jag: - Jaha men vad bra. For nu forstar ju ingen att det var du.
Kompis: - Hmm. Good point. Regissoren har nog inte tankt pa det. Faktiskt.
Titta han ser ut som en apa.
Höhöhö.
En kompis ringde precis. Hon hade läst mitt förra inlägg och påminde mig om en grej...
Nämligen att jag blev utslängd från Kvarnen en gång för att jag sa om en svart vakt:
"Titta vad glad han är. Så glad skulle aldrig en svensk vakt vara."
Dom trodde att jag ville göra mig lustig på vaktens bekostnad, typ samma sak som att säga "titta den svarta människan äter en banan, vad kul det ser ut (för att det ser ut som en apa)".
Men så var det ju inte. Jag sa ju bara som det var. Jag kanske borde sagt vit i stället för svensk men vaddå.
Man måste visst trippa på tå jämt för att folk inte ska bli kränkta hit och kränkta dit.
(bild: www.apkonst.se)
ps. jag kommer vara i london tom onsdag och vet ej om det finns internet där. Eller. Ja. Det gör det ju, men.
Vad är det med folk nuförtiden. Tål ju ingenting.
Vän: - Mäh. Du är ju rasist.
Jag: - Va?
Vän: - Jamen, sådär kan man ju inte hålla på och säga..
Jag: - Du skojar.
Vän: - Nej.
??????? Jag fattar ingenting. Det är ju vetenskapligt bevisat att svarta punkt.se-utdelare är mycket gladare än vita.
Hur mycket panik kan man få egentligen.
Jag: - Hej jag heter Lisa och ringer från *tidningens namn*, jag undrar om jag får bjuda på tidningen i ett halvår?
Farbror: - Nej, vi har en annan tidning nu.
Jag: - Ja, bra. Men då tar vi den efter den andra tidningen. Hur länge har du den?
Farbror: - Nej men det går inte. Vi kanske har flyttat till lantstället då.
Jag: - Jamen ser du det gör inget, du adressändrar ju gratis.
Farbror: - Nej!! Jag vet inte.. Det är mitt i sommaren. Vi kanske är på semester.
Jag: - Ja, men då gör ni bara uppehåll när ni åker iväg.
Farbror: - Neeej....... Vi....... kanske ska flytta till Tyskland..
Jag: - Flytta?
Farbror: - Ja..
Haha. Till Tyskland. Säkert.
The perfect man
Samtal med en kompis som blev pappa för en månad sedan:
Jag: - Men har du läst böcker om bebisar och så?
Kompis: - Nej, det har jag inte.
Jag: - Varför inte då. Du kan ju ingenting om bebisar.
Kompis: - Jo.. Nej.. men jag har inte haft tid.
Jag: - Tid?
Kompis: - Ja.... Eller det har jag väl. Men det är väl en prioriteringsfråga.
Jag: - Så du har prioriterat bort din egen bebis?
Kompis: - Nää.. jaaa... men kunskap om bebisar sitter väl i ryggmärgen. Dom äter och sover ju bara. Som jag.
bild: kixkoll.blogg.se
Man ska inte ropa hej förrän man är över bäckenet.
Jag har ju tidigare "hyllat" City Dental, för deras enastående tandvård. (här till exempel)
Nu har båda mina fyllningar ramlat ut.
Så jag ringde för att klaga.
Jag: - Hej, jag gjorde två lagningar för inte så länge sedan och båda fyllningarna har ramlat ut. Det började knastra och ha sig mellan tänderna utan anledning.
City Dental: - Jaså.
Jag: - Ja, och samma sak hände min kompis. Så jag vill ha nya lagningar gratis. Det kräver jag. För fyllningar ska inte ramla ut.
City Dental: - Ja.. men..
Jag: - Ja men?
City Dental: - Hur länge sedan var det du lagade?
Jag: - Det var inte länge sen alls. Någon månad. Så här ska det inte få vara. Och jag känner många journalister som skulle kunna skriva om det här.
City Dental: - Ja men det är klart du får nya lagningar. Man har 6 månaders garanti.
Jag: - .........Jaså? Jaha.. Det var snällt. Tack då. Ursäkta. Hej då.
Åhh heliga Guds moder. Varför ska jag börja hota med media och hålla på innan jag vet om det är nödvändigt. Jag var 100 procent övertygad om att man inte fick nya lagningar gratis.
Bild: blog.tzw.se/?p=309
I wash you every success
Min älsklingelev med min älsklingsdryck
Jag var engelskalärare i Yemen 2003. Jag brukar rekommendera det för folk som har dåligt självförtroende.
Det var en egoboost jag för resten av mitt liv kommer att sakna.
Eleverna trodde att jag var en gudinna. Så till den grad att jag själv misstänkte att jag var det.
De gav mig alltid blommor och kakor och godis. Och skrev dikter om att jag var solen som gick upp över deras dag. Månen som lyste över dem även när allt annat var dystert. Att jag var en fågel som med sina vingslag gav liv åt himlen, att min hud andades guld. Och detta även efter att betygen var utdelade. (Så det var minsann ingen bullshit.)
Ja, tänkte jag. Så är det. Min hud andas guld. Vad härlig jag är.
Sen kom jag tillbaka till Sverige. Här tycker folk att man är stöddig om man tror att man är gudinna. Svenneidioter.
Ibland får jag mail från mina elever. En skrev så här:
"Dear teacher lisa
How are you?
ferist thing I"d like to say thank you for evry thing.
thank you for gave me support and encouragment to make me what I am to day.
teacher lisa, i dont know how to appreciate you.
you always done your best andhave worked hard to simplify learning English.
teacher I miss you and miss your beautiful smile
i miss the atmospher of studying.
becouse you created an impression to me andyou were a memorable presence.
I think no teacher matches the quality of you.
I sbent my best days with you and i"ll wait you hopefully see you again after some years.
we realy loved you teacher
I have never forgetten you and i"ll remember you and your eyes and your smile.
don"t forget me
finally i wash you all every success.
your student M
YOUR EYES LIKE THE MOON"
Jag lovar, när jag blir gammal kommer jag sitta där med dom där mailen utskrivna och tjata på hemtjänsten att dom ska läsa upp dem igen igen igen.
Fotnot: Alla lärare där får samma behandling. Åk dit!
Ja. Tack. Du var verkligen rätt person.
Jag: - Hej, vad bra att jag träffade dig. Jag behöver proffsråd.
Fotograf: - Jaha. Shoot!
Jag: - Jag ska köpa en Nikon D80 eller en Canon 400D. Vilken är bäst skulle du säga?
Fotograf: - Eh... Ja... Jag vet inte.. Båda två är minst lika bra.
Båda två är minst lika bra. Genious.
http://sweb.cz/xjim/cizi/fotograf.jpg
Jag behöver inte alls spärras in. Hör du det, grannen.
Jag håller på att lära mig Photoshop.
Det är roligt. Men det enda jag pysslar med är också att stoppa in
mitt ansikte i bilder så att jag får hångla med kändisar.
Just nu håller jag på att lära mig hångla med Hitler. Han är mycket mer svårhanterlig än
Tommy i Pippi Långstrump.
Dagens gnabb
Jag: - Men AAAAAAAA Linus häll inte i Haricot verts-bönorna i grytan du måste ju tvätta dom först. Det är ju asmycket smuts. Ser du, det är ju svarta snigelbajsränder på. Och maskägg. Kolla. En centimeter bred mörkbrun rand här med vita prickar. Som välutvecklade könssjukdomar.
Linus: - Äh, dom behöver inte tvättas (häller nästan i dom)
Jag (med dödshotarblick): - Neeeeej Liiinus.
Linus: - Men, kom igen tönt. Smutsen försvinner ju ut i grytan om man lägger i bönorna.
Är det tillåtet att spärra in sin granne på psyket?
Jag ligger risigt till i så fall.
De senaste fem minutrarna har jag gått omkring och försökt härma speakerrösten i Let´s dance.
"Maria Öhrman" (- Mmm ganska bra, men jag behöver bli ännu mer basig.)
"Dermot Clemenger" (- Ja.. Nej.. Mer bas och mindre nasalt)
Och så nyss. Skulle jag gå ut och slänga en soppåse.
Jag hade precis börjat säga det innan jag öppnade, så jag hann ju inte stoppa mig själv..
"DERMOT CLEMENGER"
Det var ett underbart, and yet so förödande ögonblick.
För jag sade det med en otrolig klang. Men. Utanför min dörr stod min hemska tantgranne. Hon bara blängde och försökte låsa sin dörr samtidigt. Fullständigt chockad.
Och jag, jag visste inte alls vad jag skulle göra. Så jag stängde dörren igen, utan att slänga soppåsen.
Jag såg alltså ut som en himla gök som tittar ut från min lägenhet ibland för att säga "Dermot Clemenger" på jämna klockslag.
bild: tv4
Fritt fram för djävulens avkomma.
Vem ska skriva den 666:e? The number of the beast.
Och vad för ondskefullt diaboliskt kommer att skrivas?
Fick du några kompisar med dom?
Min mamma har precis kommit hem från sin smekmånad.
Jag: - Hej har ni haft det bra?
Mamma: - Ja vi bodde på femstjärnigt hotel. Det var jättelyxigt, helt annorlunda från andra hotell.
Jag: - Vad var det som var så lyxigt?
Mamma: - Jo, först på frukosten så gick man ner och åt..
Jag: - Det är inte lyxigt. Hade ni inte roomservice?
Mamma: - Men vänta.. Och sen på kvällen gick man ner till samma ställe, bara det att då hade man klätt upp sig och hade på sig alla juveler man hade!
Jag: - Men... Du har inga juveler.
Mamma: - Nej, men vi köpte ju fejkjuveler.
You´re kidding my ass.. Är du säker?
Linus: - Har ni sett Closer?
Mikaela: - Ja, alla fyra skådisar spelar så sjukt bra.
Erik: - Vilken film är det?
Linus: - Jo men det är fyra människor som har relationer och
är otrogna mot varandra och så. Otroligt stark film. Natalie Portman är med.
Erik: - Jaha.. Då vet jag. Visst är det någon som dör på slutet?
Jag, Linus, Mikaela: - Nej.
Erik: - Nähä.. Jag kanske blandar ihop det. Det finns nämligen en annan film där någon dör på slutet.
Blupp blupp blupp i baren
Det finns en sak som är ruskigt obehaglig med friskis&svettis medelpass.
När det är en man som leder det.
Inte just för att det är en man, det i sig är ofta trevligt.
Men konsekvenserna av det. Det händer jämt och det slår aldrig fel.
På varje pass finns en ganska snygg tjej som är kring 35-40.
Det är inte samma tjej alla gånger, utan det finns en 3-4 stycken som beter sig likadant.
För det första så har dom svintighta tights. Det är väl ganska normalt om man tränar men kom igen.
Dom behöver liksom inte vara så tajta så att det bubblar och flikar ut i grenen när dom gör kissande hunden.
Man kan inte låta bli att kolla. Blupp blupp blupp.
För det andra står dom längst fram, närmast ledarhanen, och KAN ALLA RÖRELSER.
Redan innan man byter rörelse vet de exakt vad som kommer, och inte sällan börjar de INNAN
ledaren. Och så ler de åt hanen som ler tillbaka. SCORE!
Det är kanske coolt om det är värsta grymma svåra aerobicspasset, men det här är ju friskis & svettis.
Man gympar för att hålla sig lagom i form liksom. Man går inte hem och övar in hur vänstra benet möter högra armen i mitten på andra versen av Kung kung kung i baren.
Jag hade den toppaste nochen på länge i natt.
Sveriges roligaste kille
I natt drömde jag att Björn Gustafsson var kär i mig.
Hur självgod kan jag vara egentligen.
Jag frågade honom var han fått "top notch" ifrån, och han sa:
"Jo, du vet på Dallas, när JR och Bobby har druckit whiskas och ska gå och lägga sig. JR säger så då"
Jag: "whiskas? Du menar väl whiskey?"
Han: "Ja, det fattar du väl. Jag skojade ju bara.. Jag gör om ord ibland för att det är kul, det är samma sak med top notch".
"Jaha vilket ord är top notch egentligen då?"
"Som God natt ungefär. Ha en Topp-natt! Topp-noche. Top notch!"
Hur jag gör folk nervösa
I dag intervjuade jag en polis om en grej (jag jobbar på en tidning ibland). Han var självsäker som den tuffaste karlen man kan tänka sig. Sen skulle han fotograferas och blev asnervös. Han lyckades få ur sig tre roliga fotoklyschor på 30 sekunder:
"Jaså, du har en systemkamera... Här på stationen kör vi digitalt i stället" (man ba va? Den här är ju så digital som nåt kan bli)
"Jaha får du med min fantastiska profil nu då?" (Nej.. För du fotas just nu framifrån)
"Säg till när man ska hålla in magen" (hela tiden?)
Andra klyschor man råkar ut för om man jobbar på lokaltidningar:
"Jaha, så du ska ha en bild också"
"Nej jag fastnar ändå inte på linsen" (det här är min hatklyscha - and yet så frekvent förekommande. Hur kan man fortfarande tycka att det är kul och/eller verklighetsförankrat.)
"Jaha, så nu ska man bli fotomodell då"
"Men nu har du väl ändå tillräckligt" (när man har tagit två bilder)
"Nej men jag vill inte vara med, kan inte du vara med i stället?" (och vänder sig om till någon som man inte ens har intervjuat..... duh!)
"Nej, jag vill inte vara med, kan inte du vara med i stället? (sagt till mig).
"Ska du sätta upp det här fotot bredvid sängen din.." (... eh ja.. för jag älskar dig verkligen)
