hmm höhöhmmmmm (Den giriga samariten)

Nyss gick jag förbi en gubbe med en rullator. Han hade sjukt stora problem med att komma in genom sin port på Polhemsgatan. En normal människa gick förbi och såg problemet i vitögat (..... ögonvrån menar jag, jag vet inte varför jag skrev vitögat, jag vet egentligen inte vad det betyder) men gick ändå förbi.

Jag däremot. Som också är normal, trodde jag, går självklart fram och håller upp dörren. Och inte bara den dörren utan också dörren innanför!!!

Mellan de två dörrarna gottar jag mig i vilket hjälpsamt hjärta jag är, och att farbrorn kommer vara glad ända fram till middagen och tycka att jag är fin.


DÅ.

Slår det mig.


Jag har hjälpt farbrorn av en enda anledning. Jag kommer inte på det förrän jag öppnat andra dörren. Men då kommer jag ihåg.

När jag från början såg den problemfyllda gubben och rullatorn tänkte jag genast:

"hmmmmmmmmmm....höhöhö...jaahmmmmm.....han kanske är RIIIIIK. hmmmmmmmm......... om jag hjälper honom lite...  en till synes gigantisk uppoffring...... så kanske han ger mig sina pengar.. jaahmmmmmm.. han kanske till och med skriver upp mig i sitt testamente... han kommer alldeles uppenbart att dööö snart. hmmmmmm..."


Det är helt sant. Varje punkt i skriften. När jag kom på vad jag tänkt skämdes jag en smula. Men jag överraskar mig själv ibland och det är ju spännande. Jag undrar bara hur hemsk jag är egentligen.


Kommentarer
Postat av: Henrik

Ja, två gånger! Jag bet ihop käkarna GANSKA hårt och krampgrep mina lår för att nävarna inte skulle flyga. Haha. Galen.

2007-02-22 @ 14:22:28
URL: http://bartholomeus.blogg.se
Postat av: Talleresdomenicochiappe

really good site!!

2009-04-21 @ 09:05:15
URL: http://talleresdomenicochiappe.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0