Okej jag vet att det är väldigt exkluderande för dem som inte är tidiga 80-talister och sena 70-talister, men jag fortsätter härmed Philipkavalkaden.

Philip gör taxiscenen:




Originalet för 20 år sedan (Hittade bara stillbildsklipp): (spola fram till 0.50)

Jag och Anna ska sova över på jobbet. Min snälla chef Karin tyckte det lät bra.

Anna: - Du. Jag tycker att det är så sjukt med internet. Samtidigt som vi sitter här, så SER jag på datorn, i Karins blogg, HUR VI SITTER HÄR. Förstår du? Det är ju så skumt.

Man ba jaa.

Ps. Jag hoppas hon pratar i sömnen. Verkar ha potential.

Rätt svar på quizet var så klart Philip i Ebba och Didrik. Jag har förut skrivit om när Mårten tänker sig in i sin 20 år gamla roll.

Philip var snäppet bättre, men inte lika bra som jag.

Jag är Ebba, han är Philip (obviously):

I går träffade jag och Anna den här killen. För mig var det lika stort som att träffa Johnny Depp.

Han var extremt känd typ 1990. Jag satt framför tv:n och trånade och trånade. Någon som ser?

Blog award-video med mig!

Jag hade tänkt låta den passera obemärkt förbi, utan att säga något, men ni har ju redan upptäckt den.

Snygg stillbild de valt förresten.

Jag är dagens nominerade i Blog Awards i dag! Läs intervju med mig här.

Och rösta på mig här. Man kan rösta hur många gånger som helst, så gör det förslagsvis efter att du kollat på Hollywoodfruar.

TACK!

Telefonsamtal:


Okänt nummer: - Hej, jag ringer angående medicinska provresultatet.

Jag: - Provresultat?

Okänt nummer: - Ja, du tog ju några prover häromveckan. Resultaten har kommit nu.

Jag: - Men jag har inte tagit något prov.

Okänt nummer: - Jo, du minns, stickan vi stoppade upp i stjärten på dig.

Jag: - ..... haha?....

Okänt nummer: - Men det visade sig att det bara var vanligt bajs på stickan.

Jag: - Jaha.. Vad bra....

Okänt nummer: - mm.

Jag: - Är det Angelica?

Okänt nummer: - Mm. Jag har din nyckel, jag kommer snart dit.

Jag: - Okej, bra.

Okänt nummer: - Hej då.

I går var jag på Heron City. (förklaring för icke-stockholmare: Stort fräscht lyxigt high-tech käckt rent spaceigt köpcentrum i förorten, med massa folk som tycker det är SKITBAAAALLT med aaaaaslånga blanka rulltrappor som är så utspridda att man måste fråga någon för att hitta ner och kilometer upp till taket och jättehög fräsig diskomusik på restaurangavdelningen och alla killar har någon skum broderad tag på jeansen och visslar om de ser en snygg tjej)


I alla fall..

Så uppträdde PANDORA!!!!

Hon presenterades som en världsartist av någon talkshowvärd-wannabe. Jag trodde att kanske Jay Z var kvar i stan.
Minns ni Pandora? Jag kommer ihåg att jag undrade vart hon tagit vägen, för kanske tio år sedan.
Bra då vet jag liksom.


Pandora. Det var typ femton personer där och lyssnade.

Nattens sömnprat:

Linus (dramatiskt, som om han håller ett tal): - Jag är väldigt hedrad.... (konstpaus).... Över att få stå här i dag..... (konstpaus)........ Denna stora dag.

Jag: - ........... Linus!

Linus: - Mmm.

Jag: - Vad gör du?

Linus: - Jag drömmer.

Jag: - Jag vet. Men är det så.. (konstpaus).... Att du håller tal?

Linus: - Ja.. Det är en jättestor tillställning, och det ska snart ske en katastrof. Nu vill jag fortsätta..

Jag: - Lycka till med talet.




I morse berättade han att han lyckats återgå till talet, och att det varit människor från alla tider där för att lyssna på honom.

Foto: Niklas Dahlskog


Sorry Linus, hon ska hitta en snuskigt rik farbror till mig.

Alltså.. Nu äger jag ingen lastbil, men jag vågar lova att det INTE är vad jag skulle ha börjat göra om min lastbil precis vält.

Det är jättejobbigt. Jag har ett hål i min klänning precis på bröstet. Och så glömde jag BH.




Näerå. Det var ett skämt. Jag fick det igår av MTV-Marie. Vi åt finmiddag, och så langade hon upp det på bordet framför mig bara sådär som en ljusglimt i tillvaron. Det är jätteroligt att gå omkring med det i väskan, så att det sticker upp lite. Eller för all del gå omkring med det som på bilden ovan.

Ni vet när Hanna och jag tävlade om vem som bäst kunnat framkalla mest dysfunktionell kropp som barn?

Ingen vann riktigt, men det gör den här tjejen.






Sjukt roligt att hon fejkade döende smärta på ett sjukhus. Vilken brutal ångest att få reda på att blindtarmen sitter på andra sidan. Bustedernas busted liksom. Och så gör hon om det två gånger till. Anna Odell är en fegis i jämförelse.

 

Intervju med en plastikkirurg:

 

 

Plastikkirurg: - Hej! Kan du ringa om 5 minuter? Jag står i matkön.

 

Jag: - Javisst.

 

5 minuter..

 

Plastikkirurg: - Hej! Nu går det bättre. Det är inte så bra att stå i kön och snacka. Folk har så stora öron.

 

Jag: - Jaha, men det är väl bara att operera dem då.

 

Plastikkirurg: - …?

 

Jag: - Ja, om de har för stora öron.

 

Plastikkirurg: - Haa. Haa. (samma tonfall som man säger booriing)

 

 

Det gick inte hem lika bra som jag förväntat mig. Jag tyckte liksom att jag smashade och trodde jag skulle få applåder eller nåt.

Jag är lite sen av mig, men jag råkade utlova bilder från i lördags.

Först kalas hos Hanna, en av världens bästa kollegor.



En dude jag bekantade mig med så jag kunde sno hans mössa sen. "Baktankar är förfogandets moder" är en mening jag sa under kvällen. Jag tyckte att det var väldigt djupt sagt just då.


Sen karaeoke. Andrea och Matilda i sina essen.


Frida och Maria var mycket coolare än vanligt. Kändes som att man var tvungen att prata engelska med dem för att inte känna sig löjlig typ. Men det blev bara surprise surprise ännu löjligare.


Carro och Lisa


Magnus och Matilda fick en hjärtlig stund.



Lite för hjärtlig. Jag minns att jag var lite avundsjuk.

Linus på dansgolvet. Han dansar alltid med fingrarna så här.


Nattens sömnprat:

Jag: - Det är inte förrän klockan nio.

Linus: - Va?

Jag: - Klockan nio.

Linus: - Du pratar i sömnen!

Jag(ljuger): - Nej, det gjorde jag inte. Jag menade det och jag är vaken.

Linus: - Haha. Du pratade i sömnen. Haha.

Jag: - Gjorde jag INTE.



Det är ju inte JAG som ska prata i sömnen. Otroligt pinsamt att bli påkommen sådär.

Min kompis Emanuel Karlsten gjorde en intervju med Alex Schulman efter hans predikan i Hedvig Eleonoras kyrka igår (Till den kristna tidningen Dagen, där jag för övrigt har jobbat).




De har ett intressant samtal om tro, sökande, trygghet, mål och mening, ro, frid, Gud, helighet, lugn, kärlek, nåd och sånt. You name it.

Scheisse vilken from man han är Alex, tänker man.

Och så säger han i slutet av intervjun:


"TACK SOM FAN".



Haha. Vem säger tack som fan överhuvudtaget liksom. Otroligt gulligt om man frågar mig.

Eller det blev bara en bild för datorn strular. Kanske fler i morgon.

Vi gick till Cliff Barnes efter karaeoken. Det var väldigt poppis att försöka dra av mig peruken där.

En obehagligt otrevlig snubbe lyckades. Jag och Johanna hämnades genom att dra ner byxorna på´n. Vi lyckades inte men han blev arg.

- MOGET! skrek han.

Då är man liksom verkligen förnedrad, när man tar till så primitiva kraftuttryck.

nu ska jag på maskeradkaraeoke. Inget annorlunda med det.

Som jag tidigare visat är jag väldigt dålig på att filma samtidigt som jag sjunger och cyklar. Det slutar alltid med att jag gör illa mig. 

Intet nytt på den fronten. Det som är nytt däremot är vilken extrem dramaqueen jag är när jag gör illa mig.

Det gjorde fruktansvärt ont (knäet i stången), men jag härjar ju liksom som bara den. Föder typ. Jag visste inte riktigt det, men det ser (hör) man tydligt här.'

(obs, jag ramlar bredvid Anna och Angelica, inte några random människor.)

Jag pratade i telefon med Anna Anka i dag.

Det ballaste jag åstadkommit i min karriär.

Det mäktigaste var när hon svarade.

Hon sa "Hello, mrs Anka speaking".

Just det ögonblicket var lite vemodigt på något sätt. Jag kände att vad som än händer hädanefter kommer det aldrig kunna slå detta. Det går liksom utför nu, allting.


Ps. Varför står det cancer över pauls huvud förresten.

Angelica, min kollega med snyggast clevage, har varit i Grekland. Hon solade med olja sista dagen.

Så i dag har jag gjort detta:

Någon ville veta hur jag själv röstar i Blog Awards. Jag kan dem inte så bra, så jag tog helt enkelt den snyggaste i varje kategori.



Foki. Hennes blogg har jag läst några gånger. Lätt snyggast.






Magdalena Graaf ska börja blogga igen om hon vinner. Hon är rolig (hon sa en gång att jag skulle hälsa min chef att han kunde ta sitt huvud och stoppa upp det i röven). Hon är definitivt snyggast.






Hanna Fridén är lätt snyggast. Dessutom väldigt trevlig. Jag intervjuade henne en gång och hon berättade om när hon var ung och åt något laxerande och råkade bajsa på sig under en modefotografering. Det rann ner i hennes stövel. Hon är värd att vinna bara för det.




Kissie är ju kaxigast, men inte snyggast.





Viktor BK verkar snäll och är rolig. Storstadspojken är rolig. Calle gillar jag bäst. En äkta man verkar skön. Men Viktor är snyggast.






Lisaplace är snyggast på alla sätt.




MilkSigne lätt snyggast.




Viktor BK skriver väldigt bra. Annika Marklund kanske skriver bättre men nu var det ju snyggast jag skulle gå efter. Man får ju vara konsekvent.



Stina-Lee är snäll. Anna Hibbs är rätt kul. Blondinbella verkar bra. Miashopping vet jag inte mycket om. Stina-Lee är snyggast.



Nevnarien är snyggast.

Anna och jag ska värma glögg.

Anna: - Men du, jag är förkyld och har druckit ur glaset. Så vi vet vems som är vems är mitt det högra.

Jag: - Ja. Okej. Det högra.



......... 30 sekunders betänketid medan glöggen värms.


Anna: - Nääää.. Det går ju inte.

Jag: - Vaddå.

Anna: - Plattan snurrar ju runt nu.

Jag: - Ja just ja.

Jag har fått en egen banner av Veckorevyn.




Jag blev så rörd att jag fick nästan tårar. Tänk att någon suttit och gjort en banner till mig.

Jag får ju skärpa mig. Jag battlar om att bli kaxigast i bloggvärlden. Det är väl liksom inte kaxigt på något sätt att vara en sån som får tårar för att hon blir rörd av att någon gjort en banner.

Vad tänkte de egentligen, juryn.

Jag hittade den här hunden på Calle Schulmans blogg. (det är mycket länkar till Calle nu, kanske för att han blev sur för att jag röstat på Viktor Barth-Kron i stället för honom i Blog Awards) (han bad mig dra åt helvete) (jag är inte mycket för helvetet, så rösta lite på Calle nu så han blir snäll igen).

I alla fall. Det här klippet är så roligt. Först satt jag och kollade på det själv hundra gånger. Sen kom Linus hem och så fortsatte vi att kolla på det hundra gånger till. Det där skrattet på slutet blir man helt lycklig av.

Anna och jag är ensamma kvar på jobbet. Vi tänkte göra något festligt som man inte gör annars när det är massa folk här.

Så.

Vi lade en gris som passade in bra på en artikel.



OJ så vi skrattar här.

Fotograf: Andrea Belluso


Calle Schulman var på mitt jobb nyss. Han har tydligen läst min uthängning av honom. (det var inte därför han kom till mitt jobb. Typ stormade in och ba WTF??)


Calle: - Det jag inte fattade var varför du stod så snällt där i kön.

Jag: - Det är ju för att jag av egen erfarenhet vet att folk kan blogga om att man tränger sig. Jag är feg.

Calle: - Äh, man får ju bara skita i allt sånt. Typ som Kleerup. Han dejtade Linda Rosing. Det är verkligen att skita i vad folk tycker, i ett nötskal.

Det här är Hanna. Jag träffade henne igår och vi började av någon anledning skryta om hur manipulativa vi var som barn.

Jag: - Jag ville så sjukt gärna ha glasögon, så jag fejkade att jag inte såg bokstäverna på tavlan. Sen blev det jättepinsamt när de mätte med den där apparaten i ögonen och såg att jag såg perfekt.

Hanna: - Ja jag med! Skitpinigt. Och jag fejkade till och med att jag inte hörde när man gjorde såna där hörseltester. Ja ba jag hööör inte nån signal.

Jag: - Haha. Och jag fejkade att jag behövde hålfotsinlägg fast jag inte ens hade någon hålfot. Typ böjde foten och ba kolla vilken missbildad fot.

Hanna: - Och jag ville så gärna bryta benet så jag hoppade ner från höga saker. Gips var ju det coolaste som fanns.

Jag: - Äre sant! JAG MED. Jag hoppade till och med ner från garagetaket. Tänkte att jag åtminstone kunde få stuka foten och få kryckor. Men det funkade aldrig.

Hanna: - Inte för mig heller.

Jag: - Och jag fejkade att jag behövde tandställning - och FICK DET!

Hanna (ser plötsligt förfärad ut): - ................ Men......

Jag: - Vaddå.

Hanna: - ......Det är ju SKITDYRT med tandställning.


Jag gick tydligen över gränsen där. Helt plötsligt blev jag en stor samhällsbelastning i stället för att bara vara ball.

Min kompis två barn har skickat ett vänförslag till mig.
Är det bara jag, eller är det väldigt skrattretande att Bajs bara delar viss information med alla?

Vart fick Bajs luft ifrån liksom.

Nattens sömnprat:

Linus: - NNgg mmmm ngg ng mmmm (Gnyr, låter som han ska börja gråta)

Jag: - Vad ÄR DET? (argt, för jag vill sova)

Linus: - Inget.

Jag: - JO. Nu har du hållt på och hållt på hela natten. Nu får du åtminstone SÄGA.

Linus: - Mm. Ja men jag drömde att jag skulle beskydda dig.

Jag: - Beskydda mig?

Linus: - Ja.

Jag: - Från vaddå?

Linus: - Nej men jag sökte efter något sorts tecken.

Jag (jätteexalterad, det är ju värsta fantasydrömmen): - Ett tecken? Vaddå för tecken. Vaddå? Vaddå?

Linus: - Jag vet inte. Det går inte att förklara bättre än så.

Jag(hotfullt): - JO, annars sover jag på soffan resten av veckan.

Linus: - Mm, gör det.

Jag är nominerad till Blog awards! Tusen tack till den uppenbarligen mycket kompetenta juryn som består av Bloggkommentatorerna, Rebecca Crusoe, Louise Bratt och Alexander Erwik.



Rösta här snälla. Jag blir jättejätteglad om du gör det och min ande kommer hemsöka dig om du inte gör det.

(Jag blev inspirerad av det svartvita i loggan).

---

Uppdatering: Det är inga hemliga frågor i rött. De har bara skrivit fel. MEN. Man måste fylla i någon i alla kategorier. Jobbigt, men chansa! Ta den som är snyggast i varje kategori, eller fulast, eller den du helst hånglar med.

Han: - Du var i Yemen förut va.

 

Jag: - Ja.

 

Han: - Varför då?

 

Jag: - Mina morföräldrar och hela släkten har jobbat där.

 

Han: - Ja du ser ju lite arabisk ut.

 

Jag: - Gör jag.

 

Han: - Ja, du har arabiskt påbrå va.

 

Jag: - Näe, inte vad jag vet.

 

Han: - Jo, din mamma var ju där innan du föddes. Man ser klart och tydligt på dina gener att din mamma hade någon liten sidoaffär där.

 

Jag: - Jaså ja. Kanske det.

 

Han: - Ja. Jag förstår om det är lite jobbigt, men det kan du ta va.

 

Jag: - Ja, jo… Jag måste väl det. Det är ju lite obehagligt att få reda på det en så här lycklig dag bara.

 

Han: - Mmm. Men det är så det är.

Jag försökte träffa Jacobs pung "by mistake".


Brudparet och deras barn Nora.


Annikasan och Olle. Läs hennes bröllopsiakttagelser och se våra bröst här.



Jag är ett ljushuvud. (ni som tycker jag är rolig får härmed tänka om. Det är aldrig kul att säga att man är ljushuvud när man har en lampa i huvet)


Hur lycklig kan man va på en skala.


Annas ben ser konstigt ut här, det är mycket finare på riktigt.


Jag och Gurra är svettiga.


Jag, någons slips och brudparet.

hej

 

jag är i ludvika och ska gå på bröllop i dag. Det här är Anna. Hon fyller tydligen år. Vi sjöng för henne och gav henne en begagnad SOLO och ett glas vatten. Jakob ville ge henne en snus också men hon ville inte ha. Otacksamma kvinna.

 

Som flera av er uppmärksammat så har jag blivit blogg-gudmor till en son!

Spiderchick utsåg mig om ni minns.

SJUKT STORT GRATTIS till Spiderfamiljen!

Sandra la ut den här bilden på facebook. Hon har någon sorts kräksjuka och spydde tre gånger på gatan när hon var på väg hem. Nu ligger hon på golvet och orkar knappt resa sig för att spy i toaletten.

Jag finner det mycket amusing att hon ändå bemödar sig att lägga ut bilden på fejjan.

Det får mig också att tänka på en av de roligaste händelserna i mitt liv.

Det var typ 1987. Sandra var fyra år och hela familjen satt vid bordet och skulle äta frukost. Vi hade tomma djuptallrikar framför oss och väntade på gröten som snart skulle serveras.

Då får Sandra plötsligt en kräkattack och spyr i sin tallrik. När den håller på att svämma över kommer vi på den smarta idén att rotera alla tallrikar ett steg, så att hon får en ny, tom tallrik. När hon spytt i den med upprepar vi proceduren och roterar alla tallrikar ytterligare ett steg.

Och så fortsätter vi så, tills ALLA sitter med varsin tallrik med spya.

Då är hon färdig.

Linus.


Nattens sömnprat:

Linus: - HAHHAHAHHAHAHAHHAHHA.

Jag: - Vad är det.

Linus: - HAHAHHAHAHAHAHHAHHAHAHA.

Jag: - Vad SKRATTAR du åt?

Linus: - ......mmm näe jag drömde att jag var med mina gamla polare i Aneby.

Jag: - Vad var det som var så kul då?

Linus: - Det var inget som var speciellt kul, men vi skrattade åt varandras skämt så att allt skulle bli trevligare.

Den högra systern kanske är dödad om en dryg vecka.


Sandra: - Hörde du att de dödat björnen?

Jag: - Ja.. Men hörde DU att FYRA björnar gått förbi Harald på typ samma ställe efter det?

Sandra: - Ja...

Jag: - Ja.. Och jag ska ju följa med på älgjakt nästa helg. Nu vågar jag inte det.

Sandra: - Chicken.

Jag: - Mm. Men tänk vad björnen skulle vilja äta upp mig.

Sandra: - Den dödar ju inte för att äta utan för att nåt är farligt.

Jag :- Mm, men jag är farlig OCH har världens flottigaste saftigaste rumpa. Double pleasure. Förena nytta med nöje. Jag kommer lida så mycket fram till dess.

Sandra: - Mm det är klart. Och du kommer lida när den äter upp dig också.


Ska jag följa med eller inte? Jag skakar av ångest av blotta tanken.

Ni får bestämma. (Jag förbehåller mig rätten att fejka mot-kommentarer om det blir för många för.)

Min forna klasskamrat Joel taggade mig i den här bilden. Vi gjorde en reklamsida för skolan i en tidning.

Jag har för mig att det var jag och Liza som kom på de fiffiga tion-orden.

(Jag har visserligen en tendens att försköna min egen medverkan till sakers uppkomst. Till exempel är jag fortfarande övertygad om att det var jag som kom på "Så kan det gå när inte haspen är på" när jag var typ sex år och lämnade haspen av i vår lekstuga, men det är det ingen som tror på)

Sms från pappa:

"I dag höll jag på att bli tagen av en björn".


Punkt liksom. Som att han tror att det är tillräckligt förklarat.

Så jag ringer upp.

Jag: - Vad är det som har häääääääänt?

Pappa: - Det var alldeles nyss! Jag är ute på älgjakt, och skulle bara böja mig ner och ta upp en cocacola. Då hör jag plötsligt något pyyyyysa bakom mig.

Jag: -Pysa?

Pappa: - Ja, jag fattar liksom inte vad det är. Men det bara fortsätter pysa. Så  jag reser mig upp, vänder mig om och ser jag EN ENOOORM BJÖRN SOM SPRINGER MOT MIG OCH VRÅÅÅÅÅLAR. Springer RAKT emot mig. Hela jaktlaget hade hört hur han vrålade. Jag tar upp mitt gevär (världens sämsta som max skulle kunna döda en bäver), och då stannar han bara några meter ifrån mig och fortsätter vråla.

Jag: - Jag DÖÖÖÖÖR.

Pappa: - Ja, och sen bara vänder han och springer åt ett annat håll.

Jag: - Helt sinnesSJUKT.

Pappa: -  Ja.

Jag: - Och jag som ringde och skröt om min björnupplevelse. Du ska alltid bräcka mig.

Pappa: - Hehe ja.


Det där "pyset" undrar jag dock fortfarande vad det var.

Sanna och den efterblivna



Jag: - Åh, hjälp, är det första måndagen i månaden klockan tre?

Sanna: - Ja.

Jag: - Skönt. Jag tror alltid att det är krig när de kör den där signalen.

Sanna: - AMÄH. Det låter ju inte så när det är krig.

Jag: - Det gör det ju visst.

Sanna: - Neje. De testar ju bara om det funkar. De kör ju en lång sån signal när det verkligen är krig. Typ OOOOOOOOOIIIIIIIIIIIIIIIOOOOIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Jag: - Ja okej käften jag fattar.

Sanna: - OOOOIIIIIIIIIIIIIIIIIOOOOOOOOIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIOOOOOOOIIIII

Jag: - Jag F.A.T.T.A.R.

Sanna: - Nej, jag tror faktiskt inte att du gör det. Du verkar ju efterbliven. OOOIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIOOOOOOOIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII





Ps. Jag har alltid undrat vad som skulle hända om det verkligen blev krig just den första måndagen i månaden klockan tre. Då skulle ju ingen fatta att det var fara utan bara tro att det var gamla vanliga testet. Och Ryssen kanske VET att Sverige testar just då - alltså ett gyllene tillfälle att anfalla. Men it all makes sense now thanks to Sanna.

På en cykelaffär i Hammarby sjöstad:

Cykelkille: - Så, nu är punkan lagad.

Jag: - Åh, bra.

Killen: - Den är lite skraltig, är det inte dags att köpa en ny?

Jag: - Eh, alltså den är ju bara typ ett år.

Killen: - Ja, men man ska köpa ny cykel en gång per år!

Jag: - Mäh, vilken cykelnörd du är.

Killen: - Det tar jag som en komplimang. Jag älskar mitt jobb. Gå runt i butiken och sälja på folk cyklar.

Jag: - Mm. Fast i själva verket jobbar du ju i verkstan. Du har ju jättejätteskitiga händer.

Killen: - Jag vet. Jag vill bara sälja cyklar, och så är man placerad i verkstan och går i stället för att vara flashig säljare omkring och ser ut som en neger på händerna.

Jag(chockad): - ................Neger?


Samtalet dog liksom där.  Jag hade kunnat välja att skratta åt det. Det var ju kul att han sa neger. Men det var liksom skönt att göra så att han skämdes i stället.

Sån är jag.

Sannas mamma ringde och undrade varför Sanna inte sagt något om graviditeten, efter att ha sett den här bilden på oss.

Tur att mina föräldrar typ inte har internet, de skulle få glädjeslag och ramla och slå sig.

Malle konstaterade att min ande hoppar bättre än jag. Fuck that BITCH liksom. (Anden alltså, inte Malle)







Helt vanlig hoppbild lyckades han ju inte så bra med, Linus.

Calle Schulman - Caught in action.



En rolig sak med Make up stores fest igår var goodiebagsen. Man var tvungen att köa för dem.

När jag och mina kollegor köat en halvtimme glider plötsligt Calle Schulman och hans tjej bara förbi hela kön lite slickt sådär. Susanne säger till honom på skarpen att han inte kan komma och göra så bara för att han är kändis, och påpekar att till och med Ingela Pling Forsman står i kön. Ingela fucking Pling liksom. Och HON är väl ändå mer känd än CALLE.

När jag frågar honom varför han så desperat crejvar för en sminkpåse svarar han att han inte vill ha smink, han ville bara göra sällis med sin tjej.

Man kan ju inte vara arg på sån söt.

Det kan man däremot på kända kvinnliga programledare. En blond sådan trängde även hon sig förbi kön. När hon köat i typ 4 minuter började hon dessutom härja på ett generande sätt:

Programledare: - Amen GUUUUUU det här är SÅÅÅÅ förnedrande. KÖÖÖA för SMIIINK. Jag HAR ju smink. Å så PINSAMT av Make up store. Och de släpper ju bara in från DEN sidan. Jag ORKAR inte.

Jag (översittigt): - Alltså… Du. Lilla vän. Du har ju inte ens köat. Du trängde dig ju bara förbi hela kön.

Programledare (ser chockad och nitningsredo ut): - Ursäkta?

Jag (härmar hennes chockade min på ett provocerande sätt, typ så här:




Programledare: - Vill du ha BITCHFIGHT eller?

Jag: - JAA! Bitchfight it is. BRING IT ON!



Sen fegade hon ur tror jag, till mina kollegors förtret.

MMMmmmm. Dryga kändisar är det bästa jag vet.

Jag var på Make up stores coctailparty igår.


Jag: - Åh! Där är Linda Rosing!

Carro: - Ja.

Jag: - Vilka stora bröst hon har!

Carro: - Mmm.

Jag: - Jag vill ta kort på dem.

Carro: Gör det då.

........

Jag: - Hej!

Linda: - Hej!

Jag: - Får jag ta en bild på oss?

Linda: - Javisst!



Hennes ögon kom inte ens med, för jag var så fokuserad på att få med brösten. As if I could have failed liksom.

Jämför gärna med mina bröst. Vi hade väl kunnat dela lika i stället tycker man. Eller inte.

Jag är sjukt dålig på att komma ihåg vad jag ska blogga om om jag inte skriver ner det direkt, så saker bara försvinner ur min åsyn.

Men jag ska försöka re-captivata senaste veckan med några bilder.



Jag blev arg en gång. Jag är en sådan som vill he sönder saker när jag blir arg. Helst kasta in mobiltelefoner i väggen. Alltid värt. Men nu hittade jag ingenting värdefullt, så jag tog en brun märkpenna och knäckte den. En sketen märkpenna. Otroligt osofistikerat och löjeväckande. Så himla rookie. Ska jag ändå skada något får jag ju ta nåt dyrt.


Jag såg en orm. Sen drömde jag att den åkte in i mitt underliv. Inte dagdrömde alltså, utan en mardröm.



Jag och Sanna hade för skojs skull på oss juristkläder. Jag fick mer respekt än någonsin och funderar nu på att sadla om till något smart och bli en karriärbitch som ler falskt och har svindyr pensionsförsäkring och en liten slick hund som går utställningar.



Sen var jag på möhippa och sumobrottades.



Käpt´n Flint är en av de tre personer som läst min blogg sedan urminnes tider. Han sjunger i Delory, och jag gick på hans konsert. Han var besviken på att jag inte var en rocktjej. När han frågade om jag ville ha en demo fejkade jag ett "JAAA". Han genomskådade det och det blev en mycket awkward situation.

Tro inte att du kommer undan. My face is gonna haunt you.



Nattens sömnprat:

Linus: - Ester, ta inte på den där. Du få inte ta på den. ESTER, nu LYSSNAR du.

Jag: - ..... vad gör hon.

Linus: - Hon håller på.

Jag: - Med vaddå?

Linus: -..........

Jag: - MED VAD?

Linus: - ................




Fetaste dissen hittills.

Jag tycker inte det här är helt okej. Han avslöjar ingenting längre. Kan vara vår värsta förhållandekris.

Ester är hans femåriga systerdotter by the way. Men det lät som någon snuskigt.