Rumpan och frikyrkoarvet

Igårkväll var jag på väg till F 12 (klubb i stockholm) och skulle passera tunnelbanespärrarna, när något mycket oväntat inträffade.

Min klänning var rätt kort. Inte osedvanligt kort, men tillräckligt kort för att jag skulle känna mig som ett lättmanövrerat våldtäktsbyte. Typ i en eventuellt efterföljande rättegång skulle förövarna kunna säga "men hon var ju med på det - hon hade askort klänning", och så skulle domaren säga "ja, det är ju faktiskt sant".

I alla fall.

Då kommer en kille mot mig. Han ler och säger nåt snällt - typ "tja". Sen VÄNDER HAN SIG OM EFTER MIG OCH TAR ETT BASTANT TAG OM MIN RUMPA!!!!!

Sen släpper han och går vidare. Jag blir fruktansvärt upprörd. Så upprörd att jag tar ett spontant beslut att jag ska vända mig om, hytta med näven och skrika DIN JÄVLA IDIOT!

Det är ju bara det att jag är frikyrkotjej. Såna svär ju inte.  Jag tänker att jag ska göra det ändå, för att markera liksom. Men ska jag svära måste jag liksom planera det och öva så att det ligger rätt i munnen. Och nu hinner jag inte det.

.

Jag vänder mig om, hytter med näven och skriker:

DIN.....(sekunder)...... IDIOT!

Jag får helt enkelt inte fram det där "jävla" .

Och jag låter SÅ töntig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0