I natt drömde jag att det var ett gäng muskulösa män som gick omkring på götgatan klädda i vita collegetröjor med fyra stora bokstäver: DHMB.

Dom gick fram till mig, ungefär som SL:s kontrollanter gör när man börjar krångla och inte hittar rätt biljett; först en, lite stöddigt krävande, och sen en hel drös och då är dom plötsligt inte bara uppbiffade utan också maktkåta.

En av DHMB-killarna sa till mig:

- Du, vi har startat en organisation. Den heter "Don´t Harm My Brother".

Jag: - ....... Jaha? (No shit liksom. Ni har tryckt upp collegetröjor)

Killen: - Vi eftersträvar rättvisa i samhället och vakar över de utsatta.

Jag: - Okeeej, vad har det med mig att göra?

Killen: - Det vet du exakt eller hur. Vi är inte ute efter att hämnas, bara att få dig att tänka till litegrann.

Sen vaknade jag och visste exakt vad de menade:

För någon helg sedan på Mosebacke, eller utanför närmare bestämt, stod en kille och pratade med mig och några andra. Jag kommer inte ihåg varför, men helt plötsligt knuffade jag in honom genom ingången. Till Mosebacke. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var roligt gjort just då. Han var kanske lite kaxig eller nåt och jag ville göra ett statement. Det var verkligen inget illa menat. Bara skojigt. Sen var det någon som frågade om jag kände honom och jag ba neeeeej.

Sedan dess har jag funderat på om han tog illa upp. Nu har jag svaret.