I dag hade jag en mardrömsmorgon. Inte en klassisk mardrömsmorgon då man försover sig och dessutom vaknar på fel sida och inte minns nåt och inte har nån mjölk hemma och tappar örhängena i toaletten och inte hittar mascaran och glömmer plattången på och inte kommer på det förrän man är i typ Zinkensdamm.

Nej, utan en morgon av riktig mardrömskaraktär.

Nån liten jävel hade ställt ett glas på badkarskanten. Of course ramlade det ner när jag stod och putsade min kropp med finkornig peelingkräm. Glaset flög och for och spratt. Skärvor över hela badkaret.

Något jag alltid funnit besynnerligt är hur människor som ska plocka upp glasskärvor alltid skär sig. Idiotos tänker jag. Nöööörd, glas är typ vasst det kanske är bra timing att vara liiiiiiiite försiktig eller.

Så stod jag då där i morse. Med glasskärvor i hela badkaret. Och tänkte fortfarande äääähhhhhh. Och plockade upp dem. Försiktigt. Med skägget i brevlådan. Med stenarna i glashuset. Mitt i bäcken när jag skrikit hej. Och skar mig som en vilsen tonårstjej skär sina handleder. Fast under fötterna. Trots att jag stod stilla. Och på händerna. Det forsade blod över hela badkaret. Och jag typ darrade av skräck och mådde illa.

Så förlåt alla ni som blivit hånade av mig för att ni skurit er på glasskärvor.