Jag tappar alla koncept i pressade situationer.

Gubbe: - Hej.

Jag: - Hej, jag heter Lisa och ringer från *tidningens namn* jag undrar om Gerdy är hemma?

Gubbe: - Vaddå?


Jag får då panik, för jag hade ingen aning om Gerdy var en kille eller en tjej, men jag trodde att det skulle lösa sig om jag sa sådär. Men ett "vaddå" förstörde ju allting.

Jag: - Ja... Eh... Eh.... Gerdy...? Är det du eller är det en kvinna?


Det måste ju ha funnits miljarder bättre sätt att få reda på det.






( bild från www.koflair.at)

Hehe, du kunde typ inte sagt "Hejsan jag söker Gerdy?"
Hade liksom inte behövt könsbestämma då på en gång :p
Men lätt o sitta här i värmen och vara både efterklok och distansse vart du klev i plurret hehe.

ja jag bloody veeet! Jag hade ju kunnat sagt vad som helst, men jag fastnade liksom ;)

hej ja ska sluta kommentera dina inlägg snart... som en stalker i stan som ringer ''i can feel ur breath'' men de e så sjukt.. du e så lik mej, ja trodde ja va ensam om detta också.. som när jag jobbade på salongen och en snygg 26 årig man kommer in å vill boka in gert-ove... först.. hålla sig för skratt... sen hur stavar man gert-ove..hjärt ove eller rent ut av <3-ove..

hahhahaa nooni vad sjukt kul. hjärtove

This This Guestbook is professional and to the point. Very interesting GuestBook.