Sanna Nielsen håller på att förstöra mitt liv
Det började i lördags. Jag gick in i köket och det var ingen där.
Så jag började sjunga "Aan eeeempty roooom", och tyckte själv att jag var ganska rolig.
Sen har det bara fortsatt i samma anda. Så fort jag byter rum och ingen är där måste jag sjunga
sången. Det är mycket obehagligt för det börjar bli som en tvångstanke och ett beroende.
Snart kommer folk börja benämna mig utifrån detta beteende.
"Jaha, hon med det där konstiga tixet, hon som sjunger till tomma rum".
Var glad att det bara är det där du ticsar om. Själv skulle jag helt allvarligt hota min sambo häromdagen, och sade "jag ska hugga av dig dina ben, dina armar och din hals. Och då kan du inte prata längre för du har inga stämband! STÄMMELIBANDI!"
WHUUUTT? Vadå stämmelibandi? Jag borde sättas på utredning.
Älskar din blogg.
hahahhahhha!!! Vad roligt.. Det är fruktansvärt ju. Helt förskräckligt. Ibland när jag är arg blir jag rädd att jag ska snubbla på orden och då börjar jag skratta i stället. Det är verkligen det värsta som finns. Att förlora all ilska när man som bäst behöver den.
Haha. :D När jag ska prata snabbt så brukar jag korta av långa ord så de blir korta istället (då kan man ju prata ännu snabbare, halla). Så t.ex. "absolut" kan bli "absol" och "ursäkta" kan bli "ursä". Då är det ju lätt att hänga med. Jag märker det oftast inte förrän jag är klar och då står ju folk där som frågetecken och jag måste dra allting igen, långsamt. :/
Men Empty room är ju iaf bra... det var värre för mig förra veckan när jag gick omkring och nynnade på "I love Europe" överallt...det var inte så omtyckt ;)
Det håller jag sannerligen med om. Ja jag ska vara glad.
2900 hapiness soundtracket har förstört mitt liv,
i never ...nanananannanananananaana na n naaa... for out haaaapineeess (låga moll). jag sjunger den när jag kissar, handlar.. badar..äter middag. och jag kan inte äns texten.
Nice site - pity you have to go to such lengths to moderate it.
Nice site - pity you have to go to such lengths to moderate it.
