Jag i framtiden
Knivlisa 4 år.
Två små kusiner, varav en med sneda ögon, uppenbart adopterad, satt med sin farmor på min buss i morse:
Snedaögon: - Farmor, hur lång är du?
Farmor: - 1 meter och 69 centimeter.
Andra barnet Klara: - Hur lång är jag då?
Farmor: - Jag vet inte, du får fråga pappa eller mamma så kan de mäta.
Klara: - Hur lång kommer jag bli när jag blir stor?
Farmor: - Ja du, kanske som din mamma och pappa. De är ju nästan lika långa och sånt där går i arv till barnen.
Snedaögon: - Men min pappa är ju jättelång och min mamma jättekort. Hur lång blir jag då?
Farmor (skit han är ju adopterad): - Ja… Men …… ee… Du är ju... Dina riktiga.. Äh. Du får fråga pappa.
Hah. Sån farmor kommer jag också bli. Jag kommer leka och ha kul med barnen och lägga över ansvaret för allt komplicerat på andra.
Skit. Det där gäller ju mina egna barn också.
Blir jag som får ta de komplicerade frågorna då kan jag tro...? eller tänkte du skicka över dem på nån okänd typ på stan?
Hahaha, det är rätt: "fråga pappa"
Link: En okänd typ på stan. Kanske inte vem som helst, men en psykoterapeut? Kan vi inte skicka dem till en sån på en gång, så att vi bara är snälla i barnens ögon? Jag vill inte för allt i världen bli en arg morsa. Bara snäll och skojig.
OMGOMGOMG SKA KNIVLISA KLÄMMA UT EN UNGE SNART TRO?! SPRID RYKTET VIDARE!!!!!!!!!!!!!!11
OMGOMGOMG kan du vara själv.
NEJ!! Det ska jag INTE!
Titta på bilden på dig som liten och så jämför du med bloggbilden... minen... ser du likheten? hehe
hehe jaru. Det är en min som jag typ aldrig har. Tror jag.
heej!
Jag och Anna jobbade ihop på kos för hundra år sedan så vi känner inte direkt... I vilket fall borde du adda mig! Som bloggkommentatorernas favvisar måste vi ju faktiskt bli facebookvänner =)
(ev kan vi ju bli nya Lina Rosing/Blondinbella)
hahaha
