Inte helt OK.
Jag träffade en tjej som sitter i rullstol för ett tag sedan. Jag känner henne lite, men hade glömt hennes namn.
Hon bad mig fråga min kusin om en sak. Jag sa såklart, det kan jag göra, kan jag få ditt nummer bara.
Eftersom det kändes lite pinsamt att fråga vad hon hette, skrev jag in henne som "rullstol".
(jag har för övrigt några "asdfslkl" och "söldfs" i min kontaktlista av samma anledning. Man kan ju inte stå där och ba jaaviisst vi tar en fika nån dag, jättetrevligt, vad heter du egentligen. Så låtsas man kunna namnet och druttar i några random tecken på mobilen)
Sedan ett sms till min kusin: "hej, du jag träffade rullstolstjejen du vet. Kommer inte ihåg vad hon heter men låtsades som ingenting. Hon gick på det. Hon undrar om du ...osv..."
Och råkade såklart skicka det till "rullstol"...
Sånt där kan vara känsligt.
Neej, fyy, vad pinsamt!
hahahahahahaha. någonstans fastnar skrattet lite i halsen, men bara tillfälligt. hahaha...
Ajaj... Jag får lite ont i magen av sånt. Jag har alltid undrat hur man ska hantera en sådan miss - bad du om ursäkt eller låtsades som ingenting?
hej sötnos, skulle du vilja ha en ny bloggdesign, svara då på min blogg - jag skulle vilja ha en ny design. Hoppas att du är med, tack på förhand!
Helena: hih.. Jag får fortfarande ont i magen när jag tänker på det. Jag bad om ursäkt så det stod härliga till. Hon sa typ "det är lugnt", men jag mådde dåligt i flera veckor. Ibland kan jag tänka "Åh vad härligt allt är", men så kommer jag på att det hänt och tänker Nej skiiiiiiit. Men jag har gjort många värre saker än så. Jag gör alltid bort mig. Vissa saker skulle jag inte ens våga skriva.
Ouch!
En gammal vän till mig skickade för en herrans massa år sedan ett så kallat mass-sms till alla i sin telefonbok, inklusive farmor, mormor etc.
Han hade ätit några redigt jobbiga svampar från Amsterdam och fick plötsligt för sig att han skulle avlida.
I en taxi på väg in till SöS skickade han då ett rätt pompöst mess om att alla som kan skulle ta sig till SöS för ett sista farväl...
Tog några månader innan han satte på telefonen igen efter det.
Oj, glömde namnet ovan...
niklas: HAHAHA (folk vände sig om nu för att se vad som var fel på mig)
HAHA. Jag hade träffat min sambos morbror för första gången, och tyckte inte om honom. Så dagen efter skrev jag ett sms till min kompis där jag skulle berätta vilken jävla idiot personen var. Och skickade det till min sambo...
15 minuter i rampljuset betyder ingenting när det ställs inför att åka på en tripp till bondgården med dig. Ger upp det vid minsta vink, säg bara till!
Hörru knivlisa, hur ont i magen du än får av den här historien så får du inte lika ont i magen som jag fick av att skratta åt den. Jag är just nu helt utmattad. Inte nog med att rullstolshistorien står sig själv som hur rolig som helst, nej du toppar den med det ännu vassare bilagan "Så låtsas man kunna namnet och druttar i några random tecken på mobilen". Jag har inte varit såhär färdigskrattad sen jag såg Spritbaletten framföra sin finkänsliga "en stor kuk är en klen tröst i ett fattigt hem" på allsången i Vita bergen härom månaden.
Jag tackar ödmjukast och försöker så sakteliga samla mig och bli människa igen.
om du menar den jag har?, jag gör bakgrunden headern och några ändringar själv, men stilmallen gör jag inte själv:P
det var ju jätteroligt och jätteklantigt. lite som du i ett nötskal (jag har koll).
en gång skulle jag skicka ett mail till en tjej på jobbet och beklaga mig över att en annan som jobbade där var så jävla dum i huvudet (ungefär ordagrant). Men jag skrev fel namn och mailade det till dumhuvet istället. Som tur var var hon på toa eller nåt så jag smög som en ninja bort till hennes plats, gick in i hennes mail och raderade det. puh.
nästan så man kan säga att så går det när man snackar skit, fast nu blev det ju inget.
Hahaha fan va smart :P
Hemlig: Puuuuh. Gu va tur.. Det är ju verkligen inte konstigt att det blir sådär. Fok tycker kanske vi är klantiga, men vaddå.. Det är ju den personen man snackar skit om som man har i huvudet.
jandi: Hah.. ja det är det faktiskt. Bra koll.
Haha! Okej, lite hemskt var ju det här.
Men jag är likadan, har kanskr inte riktigt gjort något sånthäääääääääär jobbigt pinsamt men för några år sen satt jag på msn och snackade med min bästa kompis och en kille. Killen, som var lite av ett skämt, skrev då något flörtigt och jag kopierade det, skickade till min kompis, följt av "HAHHAHAHAHHAHAHHAHAHHAHAHHAHAHAHHAHAHAHHA"
Och vem skickade jag det till då? Jo, killen såklart. En ganska bra taktik att färda bort jobbiga killar iofs.
Men nä...! Haha! Ditt rickspucko =)
"någonstans fastnar skrattet lite i halsen, men bara tillfälligt. hahaha..."
Dagens sanning:
"men bara tillfälligt."
BWAHAHAHAHAA!!!
haha. HAHAAA, jag döööör. Jag råkade skriva tyyp; "Men du vet ju att jag hellre umgås med dig än med x, men hur säger man det till någon?" och vem skickar jag det till om inte person x. Så, så säger man det. För framtida händelser, alltså.
När min lillasyster var fjorton hade hon en rätt schysst pojkvän som hon ständigt var otrogen mot. En dag fick jag nog och knåpade ihop ett sms där jag berättade ALLT... för att sedan skicka det till syrran. Jobbig stämning hemma.
