Ni vet hur man ibland har möten med random människor som verkar så fantastiska att man vill vara deras kompis i resten av sitt liv och lära sig allt de kan och lära dem allt man kan.

Men så tar det bara slut. Man vill typ säga ska vi fika i morgon, men då skulle de tycka att man var ett översocialt psykfall.


Jag hade ett sånt möte igår i hamnen.


Linus (skriker från båten, jag är på väg upp till ett hus): Har du iPhoneeeen?

Jag: Ja?

Linus: Du kan ju inte gå IVÄG med iPhonen. (han och Erik skulle kolla på match i den)

Jag: Nä okej jag kommer.

.......


Farbror i hamnen: Alltså. Menar du att du gått IVÄÄÄG med iPhonen?

Jag: Ja.

Farbror: Det var taskigt tycker jag.

Jag:  Ja. Men jag ska VERKLIGEN se till att be om ursäkt.

Farbror: Ja, det är nog bäst det. Så gör man bara inte.

Jag: Näe fy.

Farbror: Hehe.


Sen var mötet slut.