knivlisa

Ni kanske inte trodde att jag ar en sadan typ som trekkar i Himalaya.

Inte jag heller kan jag saga.

Men det ar jag uppenbarligen. Jag ar i Nepal nu, i staden med varldens coolaste namn. CATMANDOO. Och ska trekka i typ tva veckor. Jag hade ingen aning om detta i forrgar men ar man ADHD-spontan sa kan sant handa.



Jag har kopt hur mycket gear som helst. Det kanns coolt att ga omkring och saga "Yeah you know I got all my gear now". Inte for att nagon lyssnar men.


Ni kanske aven tror att detta inte ar nagon hoppbild:



Men det ar min ande som hoppar. Kolla nedanfor den tredje ryggsacken fran hoger sa syns mitt ansikte och mina solglasogon lite. Och fotterna langst ner.


Jag vet inte exakt hur lite internettillgang jag kommer att ha men jag lovar hora av mig nar jag kan.

LOVE

Kille: What do you do back in Sweden?

Jag: I'm a journalist.

Kille: Thats so cool! You work at a newspaper?

Jag: No not really. A magazine.

Kille: What kind of magazine?

Jag (far plotslig tourette): A porn magazine. 

Kille (serios): Oh! Thats different. 

Jag (different? Are you for real?): Eh. Yes. It's a bit different.

Kille: So what do you write about?

Jag: Well, all sorts of things.

Kille: What kind of things?

Jag: Well. Things that happen in the porn world.

Kille: Oh.

Jag: Mhm..

Kille: Mhm..


Ibland GAR det bara inte att saga att man skamtar. Om nagon tror pa att man jobbar som journalist pa en porrtidning maste man ju fortsatta.

Hur kan man liksom ga med pa att nagon benamner sitt bevakningsomrade som "the porn world".

Jag tycker det ar sjukt coolt att traffa folk som ar bast pa saker. Det kanns liksom som att luften runt dem vibrerar av outsinlig kapacitet och intelligens.

En gang traffade jag till exempel Bolivias basta schackspelare. Vi spelade schack och han lat mig vinna och jag har typ aldrig kant mig sa smart. Jag visste ju egentligen att han bara var snall men i sana lagen ar jag bra pa att ha selektiv verklighetsuppfattning.


I dag traffade jag denna:




Jag gratulerade henne sa  mycket och sa att det var en stor ara for mig att fa traffa henne. NO BUT REEEALLY IT IS SOOO GREAT to SEEEE you in real life! sa jag.

Da blev hon mycket blyg och forklarade att det inte var pa riktigt. Man ba oj det hade jag ingen aning om.

Nu ska jag pa djungelvandring med elefanter i nagra dagar. Det ryktas om att det blir jag och 8 japaner i gruppen.
Later lovande, pa ett lite kusligt satt.

t


Det roligaste med Thailand ar att de uttalar R som L. 

Nar man klattrar sager instruktoren till exempel:

"Light leg up" 

Da skriker man tillbaka "But they are the same color!" och borjar fnissa hejdlöst och ramlar ner.

Men det basta ar nar man ska bestalla mat. Da kan man kopa Chicken with Lice. Eller annu roligare ar det med Sticky Rice. Sticky Lice.

Hej jag vill ha kletiga löss.

Moron liksom.

Linus: Det ar sa sjukt billiga gronsaker har.

Jag: Ja. Vet du vad jag tror.

Linus: Nej.

Jag: Jag tror att i framtiden. Da kommer det att finnas sma farkoster som gar skitsnabbt sa att man kan aka fram och tillbaka till Thailand och kopa gronsaker nar man ska laga mat.

Linus: Krockar inte alla farkoster da.

Jag: Nej da. Det ar som ett varldsomspannande tunnelbanesystem fast i luften.

Linus: Mm. 

Jag: Flygplan ar SA 1900-tal.

Linus: Mm. Men tror du inte sjalva resan skulle bli ratt dyr da. Sa att det inte blir vart att aka tjoff-tjoff och handla billiga gronsaker till middagen.

Jag: Jo det forstas.

Linus: Och aven om det var billigt att aka. Tror du inte gronsaker i Sverige vara billiga ocksa da. Sa att grossisterna skulle kopa allt i typ Thailand.

Jag: Jo det forstas.

Linus: Annars finns det inga luckor alls i ditt resonemang. Varken fysikaliska eller ekonomiska.

Jag: Vad bra.

Igar traffade jag min gamla klattringsinstruktor (som jag hade for fyra ar sedan pa Railay) 3 ganger.

1:a motet:

Jag: Hiiiiii!

Han: Eh......



2:a motet:

Jag: Hiiiiii! It's you again!

Han: Eh.... Hi.

Jag: I said hi to you this morning on the beach. You were my climbinginstructor.

Han (mattligt intresserad): When.

Jag: 4 years ago.

Han: Maybe.

Jag: No but I'm sure. How can you not remember. We had so much fun!

Han: Okey. Well I have many students.

Jag: Yes but.. Okey.





3:e motet:


Jag: Haha  HIIIIII!

Han: Its you again..

Jag: YEES!

Han: How can you remember me.

Jag: Because we had so much fun. You were difficult in the beginning but then veeeery fun. Like now.

Han: Oh.. You really like me huh.

Jag (okey ar det pa det sattet du vill ha det sa): YES! I LOVE YOU!

Han: But I'm gay.

Jag(lyssnar inte): In fact I came all the way to Thailand to see you again.

Linus: It's true.. She's been talking about you non stop since she left four years ago. Now we are here to bring you with us.

Han: Hehe. But I'm GAY!

Jag: Yes I know! But not for long!

Han: Hehe... okey..

Sen tog han en bild pa mig och honom. Annikasan sa att han ska nog blogga om mig. Hehe.


Och sen klattrade jag. Det samsta med klattring ar att rumpan upptar det huvudsakliga synfaltet for den som star nedanfor. 
Och man tappar liksom koncentrationen nar folk skriker "Lisa dina shorts har akt upp. Man kan se rakt in!".




Det basta med klattring ar att man slanger sig ut fran bergsvaggen och kanner sig som Sylvester Stallone i Cliffhanger. Eller jag gjorde det i alla fall.

.

Polisen i det här landet är extremt skräckinjagande.


Dom ba upp med händerna. Put them on my back. You're under kram-arrest.


De andra tycker jag är konstig som gör badbilder svartvita. Det är ju så fina färger egentligen. Det är bara att hålla med.



Och konstig som lägger upp bilder där jag ser ut som en hund.




Och ASkonstig som lägger ut en bild där jag är jätteblek. Man "lägger ju upp bilder från Thailand för att visa hur brun man är":


Skärpning på mig.

Såg precis att Matah Hunden har likeat.

Vår vänskap har börjat fint måste jag säga.

Jag: - Hello! Can I please take a picture of your tattoos?

Man (vänder rumpan till - inte riktigt min tanke): - Yes of course.

Jag: - Oh, thanks. But can I please also take on your frontal.

Man: - You want to see my penis also?





Jag: - Eh.... Yes.

Man: - Thats okey..

Jag: - Good!

Annikasan och jag ar framme nu. (Ja vara killar ocksa men vi bryr oss mest om varandra)

Annikasan har tagit massa bilder och sitter och skryter om det. Jag har namligen bara tagit tre bilder. Men stor i orden lite pa jorden sager jag. Hon rakade namligen just skriva runka i stallet for rynka i sitt inlagg och har inte sett det an.


Mina tre bilder:

Pa flygplatsen i Peking.

Man ba ursakta kan jag fa bestamma sjalv eller.


Sen ville jag ha en massage. Jag tyckte denna lat skon.



Men jag fick inte for de andra. Vi tog fotmassage i stallet, allihopa. Vi pratade valdigt mycket om liktornar. Jag ville inte att massorerna skulle kanna sig utanfor sa jag forklarade att vi pratade om Corpse towers. 
(Men Annikasan har visst redan skrivit om det.)


 

Nu åker jag och Olle till Thailand!



Och Annikasan och Linus. Men jag kommer nog mest hänga med Olle av uppenbara anledningar.


Äckliga!


Nu blev jag orolig att planet störtar och vi dör, och det sista inlägget jag skrev var att mina reskamrater är äckliga.

Men nu har jag sejfat i alla fall.

Hörs så snart det går.

Det kom en hantverkare och fixade kylskåpet i morse. Så tyvärr, inga fler såna här inlägg.

Jag blir alltid lite fnissig när det är hantverkare hemma hos mig.

Jag har sett för mycket Desperate housewives. Det känns liksom som att man måste förföra dem, för det är det man gör med hantverkare. Och jag gör ju inte det men det blir liksom roligt om man tänker att man måste. 

Och så fnissar jag lite och de fattar inte varför och då blir det ännu roligare.

Jag skrattar ihjäl mig åt era kommentarer ibland.




Jag med!






Läs här om Peniz-killen. Han ba "OBS det stavas med Z inte S. OBS OBS OBS".

Som att det gör honom mindre utsatt.

Man blir ju utsatthet personifierad bara av att stava sitt namn med en weird bokstav.

Jag vill inte hänga ut någon speciell, men till exempel:

Hårdrockar(JAJAJA gangsterrappar men ursprungsbilden var hårdrockar)kniven. Photoshoppare: Flyingface



Jag blev intervjuad nyss.


Intervjuare: - Är du dig själv som Knivlisa?

Jag: - Alltså.. Ja. Knivlisa är ju jag. Men jag anpassar mig ju rätt mycket så att saker ska passa in, men det betyder inte att det inte är jag. Det är ingen karaktär jag skapat.
Men så gör ju alla beroende på sammanhang. Man skiftar personlighet efter den kontext man befinner sig i. Om jag är med mina föräldrar pratar jag på ett sätt och om jag är med mina hårdrockskompisar pratar jag på ett annat sätt. Ba FUUUUUUCK.

5 sekundersbetänketid.

Jag: - Eller eeeeeh. Hehe. Jag har ju inga hårdrockskompisar.

Intervjuare: - Hehehe.

Jag: - Jag vet inte varför jag sa det. Och det blev jättekonstigt när jag skulle återge hur jag pratar med dem. "Fuck" liksom. Det var det hårdaste ordet jag kunde komma på. Vilken tönt jag är.

Intervjuare: - Hehehe.

Annikasan vid sitt cp-handtag


På Annikasans toalett i lördags:


Annikasans kollega (som inte vill vara med på bild):  LIIISAA!! Kom och KOLLA! HAHA. Annika har ett CP-HANDTAG. Kom och KOLLA!

Jag: - Du.

Kollega: - Ja.

Jag: - Min bror har en cp-skada. Jag tycker inte att det är okej att skämta om sånt.

Kollega (blir dödsgenerad och tittar ner i golvet): - Oj. Alltså jag är hemskt ledsen. Jag visste inte..

Jag: - Näe jag vet. Men ändå.

Kollega: - Förlåt.

Jag: - .....Höhö.. Höhö. Jag skojade bara. Jag har ingen cp-skadad bror.

Kollega: - MEN ÅÅÅÅÅÅHHH VAD DU ÄR ELAAAAK.

Jag: - Hihi jag vet.

Jag köpte en dator i dag.

I datoraffären:

(Låt oss för enkelhetens skull kalla datorerna jag valde mellan för Björn och  Berit)


Jag: - Hej. Du, vad är det vad som är bra med den Berit jämfört med Björn.

Datorkille: - Berit väger mindre. Björn väger 1,19 kilo.

Jag: - Hur mycket väger Berit då?

Datorkille: - Den väger 1,3 kilo.

Jag: - Men.... Då väger ju Berit mer ju.

Datorkille (Men samma ton som man säger duh!): - Nej! Berit väger ju bara 1,3. Björn väger 1,19.

Jag: - Jamen.. hahaha fattar du inte. 1,19 är ju mindre än 1,3.

Datorkille: - Eh...Näe... 19 är ju mer än 3.

Jag: - Hahaha. ......... eh.... NÄE. Hallå.. Haha. Du fattar inte.

Datorkille: - JAG fattar inte. Det är ju DU som inte fattar.

Jag: - Mäh. NEJ. 1,19 är ju inte ens 1,2. Du FATTAR INTE.

Datorkille: - Amenåååh. Jag skojar ju bara med dig fattar du väl.

Jag (uppriktigt): - .....................HAHAHAHHAHAH. Hahahahahha..... Det var JÄTTEROLIGT!