Varning för Wayne´s
Mia hade varit på någon sorts mammakontroll. Hon tänkte vara duktig och
hade kissat i en glasburk på morgonen. Men mammakontrollen ville inte
ha hennes kiss så hon var tvungen att gå omkring med det hela dagen
(Vet inte varför hon hade sparat det). Det slutade med att vi hällde kisset i
koppen på Waynes*. Som ett tips: beställ aldrig en stor kopp med nåt där.
På tåget hem gick jag genom första klass. Jag älskar att göra det för
finansgubbarna tänker "här har du inget att göra, din sjuka jäntunge.
Har du betalat EXTRA för att vistas här kanske. NEEEJ det har du inte det
ser man ju lång väg så stick härifrån FORT innan jag får kräk i halsen".
Igår satt ingen annan än Henry Bronett i första klass. SÅ trevlig. Han bad mig
länka till hans blogg.
Sen gick jag till Kvarnen där mina vänner var. Carro hade med sig sin finske kompis
Sami. Jag sa till honom "No offence, but you are incredibly gorgeous to be finnish".
Alla höll med.
*det där med att vi hällde kisset var ljug tyvärr. Jag ville verkligen men fick inte.
"Det sista han sa var nåt med anus"
Korta armar.
Ibland får jag för mig att Linus har dött. Om han inte svarar i telefon och så.
Då börjar jag genast fantisera om begravningen och vad jag ska berätta för folk att det sista han sa var.
För den sista konversationen är alltid HOLY och okränkbar.
Man vill ju att det ska vara som på en fin film, där den unga änkan snyftar någon av dessa:
"Det sista han sa innan han fick en batong genom hjärnbarken var: 'du har gjort mig till den lyckligaste mannen i universum'".
"Han kysste mig på halsen innan han blev så olyckligt överkörd och sa "Inte ens döden kan skilja oss åt".
"Han sa att han älskar mig forever vad som än händer, sen ramlade han ner i ett stup".
Men.
Det här är mina två senaste konversationer med honom.
I sängen:
Linus: - Lägg handen där på min arm.
Jag: - Men jag når inte det.
Linus (irriterad): - Amenåh. Varför har du så korta armar för?
Jag: - Men skaffa en tjej med långa armar då om det är det du vill ha.
Linus: - Jag hade det innan dig.
Jag: - Lovisa (OBS hon med fula tavlan). Hade hon långa armar?
Linus: - Ja, helt perfekta. Väldigt bekvämt.
Jag: - Jaha.. Men varför gjorde du slut då?
Linus: - Hon hade ett fult födelsemärke på höften. Det var irriterande.
Sen sa vi inget mer förrän detta:
Linus: - AAAAAAH jag har fått kramp i vingmuskeln.
Jag: - I ringmuskeln? Den sitter ju i anus. Kan man ha kramp i anus, vad kul.
Linus: - Neje! i vingmuskeln.
Detta är ju ingenting man kan boasta med på begravningen direkt.
Fotnot: Människor har inte vingmuskler, det är flygande djur som har det.
I´m so smart it hurts
Alltså, ni kommer ihåg hur besviken jag blev när jag inte fick se elefanter på safarin.
Jag skäms ju lite nu när jag inte har några bilder på dem att lägga upp på facebook.
Så jag snodde helt enkelt en elefantbild från en facebookvän som precis har varit på safari i Afrika.
Han kan väl ändå inte känna igen sina egna elefanter?
Enda kruxet är ju att afrikanska och indiska elefanter ser helt olika ut..
Att uppmuntra är min starka sida
Telefonsamtal.
Jag: - Hur mår du då?
Sandra (har varit sjuk men på bättringsvägen): - Jag mår lite sämre faktiskt.
Jag: - Gör du? Vad konstigt. Men nu vet jag! Det är ju vanligt att man blir sämre precis innan man blir frisk. Eller vänta.... Nu tänker jag på en annan grej. Att det är vanligt att man blir lite friskare precis innan man dör.
Sandra: - Ja, eller att man blir lite varmare precis innan man fryser ihjäl.
Jag: - Ja, just ja.. det kanske var det jag tänkte på.
Sandra: - Ja, eller att det är vanligt att självmordsbenägna blir lite gladare precis innan de tar livet av sig..
Jag: - Ja, det var nog det jag tänkte på..
Sandra: - Ja..
Jag: - Men.... Krya på dig då.
Sandra: - Mmm.
ÖÖÖÖ. (felsignal).
På flyget hem:
Jag: - Hej.
Tjejen bredvid mig: - Hej.
Jag: - Alltså.. Vad är det här. Nog för att det är Aeroflot. Men kolla. Det här är ju ett klockrent störtplan. Kolla stolarna. De är från 60-talet. Blå plast!
Tjejen bredvid mig: - Hehe.. ja.
Jag: - Inget fel med 60-tal. Men alltså. De har ju knappast satt in stolarna nyss.
Tjejen (besvärad, men jag tänker på det först i efterhand): - MMm... hehhe.. nej
Jag: - Och då är ju PLANET från 60-talet. Hur highlevel security är det på en skala va.
Tjejen: - Nej precis.
Jag: - Och det finns inte ens såna där lustgasmasker som kommer ut ur taket när trycket faller i kabinetten.
Tjejen: (what is she talking about. Lustgas? Kabinett?): - Hehe... Eh... Nej..
Jag: - Och allt knakar. Taket kan ramla in in a glimpse of a second.. Vet du hur troligt det är att vi kommer störta.. MYCKET troligt. MYCKET.
Tjejen: - Men alltså nu får du ta och SLUTA! Sluta tala så negativt. Det kommer att gå bra! VI SKA INTE STÖRTA!
Jag: - ........... eh. Förlåt. Jag skoja bara lite.
Jag måste bli mer lyhörd. Jag tyckte vi hade en gemensam ganska rolig, men ändå allvarlig klagostund. Att hon spexade till det och samtidigt var livrädd precis som jag.
Han misstänker nog inget
Hon: - Vetuvad!! Vi är ihop!
Jag: - Va? Äre sant? Vilket huge step! Vad kul. Hur gick det till? (med tanke på den utdragna processen ser jag framför mig en aspampig ceremoni i nån sorts katedral med stora kristallkronor och en gosskör)
Hon: - Näe vi blev bara ihop.
Jag: - Jaha... Men vad kul. Är du kär då? (vill typ att hon ska bre ut förälskade smäktande känslor)
Hon: - Ja.. Det känns så. Men jag har inte sagt det till honom ännu.
Jag: - Hahaha. VA? Efter fem olika kärleksstadier har ni inte sagt det..
Hon: - ..Näe..
Det är så gulligt. Men jag hänger inte med. Att säga att man är kär är alltså ett helt eget stadie som inträffar efter att man har blivit ihop, nuförtiden?
Let alone säga jag älskar dig.
Hook it up
Linus har väldigt bra självförtroende när det gäller att prata engelska.
Han pratar och pratar och vet vad allt heter förutom ibland. Då chansar han. Helt rätt.
Dagens favoriter:
"There was meant to be a party here tonight but it´s installed" (Det skulle vara ett party här ikväll men det är inställt)
"Can you please hook it up?" (Kan du vara snäll och hacka upp den? (cocosnöten).
Skenet bedrar
Finns ju hur mycket plats som helst.
Forresten kan det inte finnas for manga indiska ungar. De ar sa sota och jag pussar pa alla
jag ser. Jag har overtalat Linus att vi ska sno en. Nu har vi hittat den perfekta.
Bindgalen och med lagom mycket smink. Hon heter KnivStina.
Alltsa sa sjuuukt sota. ....Eller vanta lite har nu.... Vad fipplar de med egentligen.
Jag har INTE gjort mitt
Det var inte jobbigt att do direkt, men det som var ALLDELES FRUKTANSVART var att mitt sista inlagg var det med hoppbilderna. Mina efterlevande borjade namligen saga en massa skitsaker som:
"Se hur hon stracker sig mot himlen, det var som om hon visste att hon skulle do nar hon skrev det dar sista inlagget."
"Ja det ar sa fint pa nagot satt, att hon har frid over att hon ska do, att hon har gjort sitt har i livet".
"Ja, nu vet jag att hon har det bra, att det var ratt".
Sa ar det alltsa inte. Om jag dor i dag ar det bara vedervardigt. Men det kommer jag inte gora. Peppar peppar. Eller Curry curry som man sager har. Tror jag.
Alla som inte hoppar ar hopplosa
Jag och tre safariguider. Just har rakar jag sparka till den indiske guidens rumpa. Jag bad inte
ens om ursakt for jag tyckte det var sa kul. San kulturkrock liksom.
Tontigaste paret i djungeln.
Linus forsoker sluta fred med motorcykelhjalmen.
"Its guarantee you see elephants"
Vi har gatt tusen mil bland blodiglar, ruskiga insekter och andra inkraktare.
Och hur manga tigrar har vi sett?
NOLL.
Och hur manga elefanter har vi sett? Inte en endaste sketen elefant.
SKITDJUNGEL, du kan dra at skogen!! (argt och vresigt)
Pa ett satt later det ju som ett i-landsproblem, men man kan val anda inte ha i-landsproblem i ett u-land har jag kommit fram till.
Ursakta min plotsliga naturbildsadra, men vi hittade i alla fall doda elefanttander.
Eller ja, tander ar val alltid doda.
Och okej da, farska tigerspar. Men anda. Man ska val anda fa bli attackerad
av en riktig tiger pa safari om man nu vill det. Fatta vad stor min blogg skulle bli
om jag dog av en tigerattack. Sjukt vart.
"You have to speak simple english to us"
Jag och Linus: (dohungriga efter 8 timmars motorcykling i bergen): - Antligen en restaurang. Jippiiie. Halleluja!
Jag: - Excuse me, can we see the menu?
Kypare 1: - Sorry, what you say?
Jag: - Menu. For food.
Kypare 2: - Sorry, I don't understand.
Linus: Food. What food you have?
Kypare 2: - Foort? I dont understand. Foort? What is foort?
Linus: - FOOOD. FOOD. EAT. FOOD. (Gor ata-tecknet. Tugga svalj)
Kypare 1: - Foort? I dont know. Foort?
Jag: - FOOOOOOD. This is not a restaurant?
Kypare 2: - Yes, this is a restaurant. But we dont know what foort is.
Linus (argt): - FOOOOOOOOD. FOOOOOOOOD. EEEAAAT. FOOOOOOOD. You have?
Kypare 3: - .............................AAAhhhh you want to EAT..?
Kypare 2: - Madam!! We are not good at english. You have to speak SIMPLE english when you talk to us.
Gott nytt ar!
Fran mig och min nya polare.
Linus halsar ocksa.
Knivsta
Okej, jag har faktiskt ocksa gjort det har.
Ja ba WOW jag har en egen station. I typ en sekund. Sedan skamdes jag och vagade inte skriva om det for jag kande mig sa full of myself.
Terminator of the world
I Indien gor de chips av riktiga potatisar!!!!!
Och de har glass som ar gjord helt utan kott!!!
De har varldens haftigaste cement i Indien.
Forsta dagen traffade jag en tant som hade brunare arm an vad jag hade.
Linus tycker att det ar tontigt att ha hjalm. Jag ar i mitt esse i hjalm. Kanner
mig som en terminator eller vad det heter.
Kan liksom inte ta av mig den no matter what. "Jag ar the terminator of the world"
skriker jag. Inget kan vara tontigt med det.
Man forandras i Indien
Jag: - Lisa.
Indisk unge: - Noah?
Jag: - hhaa. No. LISA.
Indisk unge: - Jesaja?
Jag: - HAAHA. What. No. LISA.
Indisk unge: - (springer ivag).
Ar jag valdigt lik en biblisk stamfader eller?
Quick gimme five
Det kryllade av kackerlackor pa bussen. I gar natt dodade jag fem kackerlackor med my bare hands. Det ar coolhet for mig. Och jag tror att en krop in genom min nasa nar jag sov. Och stannade dar, for det luktar kackerlacka var jag an gar nufortiden. Kan vara for att jag inte har duschat pa lange ocksa.
God jul pa er!
Lite sent jag vet, men jag var sa stressad igar. Var tvungen att ligga pa stranden skitlange, och restaurangen lag minst hundra meter bort sa det tog ju tid att ta sig dit sen. Och sedan drojde det jattelange innan hummern kom in och sa. Och knacka sonder alla de dar skalen tar ju valdigt mycket energi.
Ps. Det ar lite speciellt att resa med sin kille. De flesta par som aker ivag har det ju ratt romantiskt. Det har vi med pa ett satt, men vi sitter inte direkt och tittar pa varandra och ler i solnedgangen och sadant. VI vill mest umgas med tuffa backpackers.
Sa har later det varje kvall:
Linus: De dar da, ska vi satta oss med dem?
Jag: Jag vet inte, de ser lite for trotta ut.
Linus: Ja det gor de. Men de da?
Jag: Men de har ju en romantisk stund. Men de dar! Vi bjuder in dem till vart bord.
Linus: HEY Would you like to sit here at our table?
De: Ehh.... No .. thanks...
"She saved my life"
Igar flog jag igen, och jag hatar det. Inte for miljons skull, den skiter jag i*. Det ar dodsradslan. Innan jag ska flyga definierar jag alla manniskor jag moter, utifran vad de kommer att saga om mig till tidningarna nar jag dott;
Stadaren pa hostelet: " The girl who died stayed at hotel I work. She was very nice and left room clean and tidy. I pray for her family today.
Selfobsessed american on the roof at night: "Yeah its a bummer she died. She was real nasty. Came up on the roof and asked me if I thought the freezer was too cold for her medicin. Like I'd have a clue. I said "I don't think it's a subzerofreezer honey" but she probably just wanted a reason to talk to me cause I looked so cool. (Min Dukoral behovde ett kylskap och amerikanen sag ut som en valdtaktsman sa jag nervospratade med honom)
Indiern bredvid mig pa flygplanet: She probably saved my life. She didn't mean to, but I hid under her so she took all the damage from the crash.
Linus: Det ar verkligen fruktansvart, det finns inte ord. Hon var min flickvan, mitt allt. Nu ar hon dod. Det borde ha varit jag i stallet. (tror jag egentligen inte han skulle saga men i min fantasi sager han sa)
* ett skoj.
Ps: Det gar tydligen inte mobilblogga, och det gar sisadar med bilder, men det kommer tids nog!
"Det ar mitt stalle"
Igar var vi vid Taj Mahal. Jag har velat aka dit sedan jag laste om det i fyran.
For sju ar sedan var jag ihop med en kille som akte till Indien. Han ringde fran sin mobil till mig (som var i Bolivia) och sa "Jag ar vid Taj Mahal nu. Coolt va!" Ja ba "NEEEEJ ga inte in, det ar ju mitt stalle, vi kan aka dit tillsammans sen".
Han ba okej.
Och sa gick han inte in. Jag hade ju inte menat det egentligen, men han ville val vara romantisk eller nat.
Men sen gjorde vi ju slut och akte aldrig dit. Han har fortfarande inte varit dar. HAHA.
Kontenta: Korkat att vara romantisk.
