Han måste vara mjölskadad
Jag: - Linus vet du vad man har i ciabattabröd?
Linus (i jobbtankar - han är miljö-och vatteningengör): - Nej men det är säkert bara salt, miljö och vatten.
Dagens bortgjording.
(Den högra personen har inget med texten att göra, skulle bara illustrera sömn)Som exakt alla andra denna sommar läser jag första delen i Milleniumtrilogin.
På bussen hem från Göteborg somnade jag och hade en härlig dröm om Henrik Vanger.
Han och jag satt utanför herrgården i Hedestad och hade en gitarrjamsession med några av byborna.
Vi sjöng och hade det fruktansvärt trevligt och hittade på en massa nya sånger. Henrik bad mig sjunga och jag sjöng en hyllningssång till honom:
- Jag vill vara lika gammal som duuuuuu. Jag vill vara lika gammal som duuuuuuuuuu. Jag önskar att jag var lika gammal som duuuuuu.
Men.
Jag insåg ganska snart att det var svårt att få fram ljud. Stämbanden fungerade liksom inte riktigt och det ledde till att jag tog i mer och mer. Det var fruktansvärt pinsamt för jag ville göra ett bra intryck. Mitt i alltihop vaknade jag och typ dreglade över tanten som satt bredvid mig.
Jag har ingen aning om jag sjöng högt! Tänk om jag gjorde det. Sjöng "jag vill vara lika gammal som duuuuuuuuu" rakt i fejan på en gammal tant på swebus??
Det mest korkade svaret på Way out West-festivalen
Jag och en kille sitter sent en efterfest och pratar om hans förhållande. Han och bruden har typ varit ihop i fem år "lite av och till men "totally exclusive" sedan två år tillbaka". Han låter mig i förtäckta ordalag förstå att han var otrogen för typ 3 år sen. Vår samtalston är förtrolig.
Jag: - Så du var otrogen?
Han: - Ja.
Jag: - Varför då?
Han (seriöst): - Jo, jag flyttade till Uppsala och upptäckte att det fanns en massa sprit där, och att kvinnor där är väldigt lösaktiga.
Jag borde lämnat ut adressen till fler..
Fick precis ett mail från en kille jag träffade på Kuba.Men jag fattar inte ett dyft:
Det är jag som är döden.
Ingmar Bergman är död.
Det som fascinerar mig mest med det är Aftonbladet.
Typ nyss, 10 sekunder efter hans död, lade de ut "Bergman - hans liv i 730 bilder".
Dom satt liksom på redaktionen förra sommaren och:
"hmmmm, chefen jag har inget att göra"
"hmmm. Tänk ut nån som ska dö snart då. Jag vet, gör ett bildspel på ingmar bergman - han är väl fruktansvärt skröplig".
Min kosmopolitiske pojkvän
Han har pratat i sömnen igen. Det är faktiskt det allra bästa med honom om jag verkligen tänker efter.
(Ibland, om jag ligger vaken, kan jag göra lite sjuka ljud som i allra högsta grad orsakar uppståndelse i whatever dröm han drömmer. Typ får-ljud eller nåt. Han kan ju inte rimligtvis låta bli att kommentera det, tänker jag.)
I natt lät det så här:
Han: - Si, pero no es pratstjan. Str pristjna pallebo. (blandning av spanska och.........?)
Jag: - Vem pratar du med?
Han: - Tratsstjana krafistjana pero no lo tengo. (blandning av ..................? och spanska)
Jag: - Va? Vem snackaru med weirdo?
Han: - Mmmm. Polisen. Dom ville se en kopia på biljetten.
Jag: - Vilken biljett?
Han: - Jag hade varit på militärmuseet.
Det skumma är (förutom att man går på militärmuseum överhuvudtaget i allmänhet, och i en dröm i synnerhet) att han kan ju egentligen spanska. Varför ska han hålla på och dilla på nån kvasiryska?
Man lär sig nåt nytt varje dag.
Jag: - Hej min namn är Lisa, jag ringer från *tidningens namn* får jag bjuda på tidningen?
Tant: - Åhh lilla du jag har inte tid just nu, jag håller i en massa mördarsniglar.
Jag: - What? Varför då?
Tant: - Ja jag har plockat ungefär 400 sniglar i dag som jag måste ta rätt på.
Jag: - Vad menar du med ta rätt på?
Tant: - Ja jag måste döda dom.
Jag: - Menar du att dom kryper omkring på dig just nu?
Tant: - Nej, dom ligger i plastpåsar.
Jag: - Men hur dödar man dom?
Tant: - Ja, det finns en massa sätt man kan döda dem på. Det bästa är nog att lägga dem i salt.
Jag: - Jaha, så du knäcker liksom inte nacken på dom?
Tant: - Det kan man kanske också göra, ibland tar jag min sekatör (?) och har ihjäl dom. Man kan också lägga dem i frysen så dör de.
Jag: - Är de fruktansvärt slemmiga?
Tant: - O ja! Usch! Alla här har plockat mördarsniglar i dag. Dom har invaderat hela byn!
Nu åker jag till Småland ett tag och där finns ingen dator!! Kram och vi ses snart.
Inte alla hästar hemma
Kvinna: - Nej, jag läser den verkligen aldrig. Jag provade, och när jag ska lämna tillbaka den... eller jag menar lämna in den.. vad heter det... lämna den i grovsoporna eller vad det heter..
Jag: - Pappersinsamlingen.
Kvinnan: - Precis. Då ligger den fortfarande ovikt. Eller jag menar oöppnad. Vad heter det. Orörd.
Jag: - Oskuld?
Kvinnan: - Exakt, och det är väl synd för den.
Jag: - Ja, faktiskt. Hej då.
Kvinnan: - Hej då.
Jag blandar alltid ihop Åkersberga och Kungsholmen.
Fick ett lustigt telefonsamtal idag.
Kille: - Hej, det är Rickard. Jag var en av tele2säljarna som hoppade på dig på Fältöversten för ett tag sen om du kommer ihåg. Du fyllde ju i ditt nummer på den där lappen, så jag kollade där.
Jag: - Ja... ok?
Han: - Du var så himla trevlig (det var inte han, han försökte lura mig och var ashetsig). Jag tänkte höra om du är i närheten. Vi kanske kan ta en glass eller nåt.
Jag: - Nej jag är inte i närheten.
Han: - Nähe, men var är du då?
Jag: - Hemma. Jag är sjuk.
Han: - Jaha, var bor du då?
Jag (försöker komma på någon ort långt långt borta): - Ehh..... Åkersberga.
Han: - Åkersberga? Det jättelångt ut?
Jag: - Ja det är det verkligen. Man måste ta Roslagsbanan och sånt.
DÅ.
KOMMER JAG IHÅG!!!!
Att jag inte bara fyllde i mitt telefonnummer på den där Tele 2-lappen utan också min hemadress. Skit liksom. Varför skulle jag ljuga om det?
Han: - Men du .... Du bor ju på Kungsholmsgatan.
Jag: - Oj då. hahah. Ja det gör jag.
Han: - Men ring mig nån gång sen. Jag var inte riktigt mig själv då när vi träffades.
Jag: - Okej..
OKEEEJ???? Hur kan jag vara så värdelös på att säga nej när jag samtidigt är så okänslig och inte bryr mig om folks känslor?
Fäst vid Analen.
Ja så har man firat midsommar i skärgården då.
Det började fint.
Jag bar min somrigaste vita klänning och tog mig från mitt hem vid Fridhemsplan till Slussenbussarna.
Då jag missade min engångitimmenbuss med typ en sekund var jag på mitt bittraste humör och strosade omkring på Södermalmstorg och hånskrattade åt barn, köpte en dricka och la den tomma flaskan på en parkbänk och sket i miljön, gav bitchiga blickar åt tjejer som var snygga och fotade (med patroniserande översittarattityd) två uteliggare (se ovan) som var sjukt arga på varandra.
En liten chilenare flörtade med mig och jag blängde på honom som om han vore satan.
DÅ.
Gör jag en rutinkontroll för att se om klänningen hänger som den ska där bak. Jag gör alltid det en gång i timmen då jag har kort klädsel.
OCH INSER.
Att klänningen fastnat innanför trosorna och showar off hela ena skinkan!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag har gått omkring i mer än en halvtimme på torget och trott att jag är nåt. Förmer än ALLA andra. Hånat uteliggare, chilenare och barn. Med en bar rumpa.
Och chilenaren hade inte flörtat med mig utan egentligen bara hånskrattat.
Som om jag inte straffats nog fick jag 2 fästingar i skärgården. Varav en satt sig precis bredvid analen. Dom har liksom noll känsla för privata sfärer. Linus plockade bort den. Han verkar inte heller ha någon känsla för privata sfärer.
Jag: - Är den borta nu?
Han (koncentrerad): - Ja, snart.
Jag: - Men vaddå, tycker du inte det här är lite konstigt?
Han: - Vaddå?
Jag: - Ja, jag ligger liksom böjd över en soffa och du gräver i min rumpa.
Han (totalallvarlig): - Vi måste ju ta bort fästingen.
Liiite konstig stroke.
Man: - Nej, jag kan inte prata, jag har fått en stroke.
Jag: - En stroke?
Mannen: - Ja, en stroke, jag kan inte prata.
Jag: - Men du pratar ju?
Mannen: - Nej, det är säkert jag kan inte. Hej då.
Jag: - Men du behöver ju inte prata när du läser tidningen?
Mannen: - Nej jag kan inte.
Klick.
........Ja ba what?
Han måste väl ha menat att han inte kan läsa? Jag fattar inte..
Eller shit! Han kanske fick en stroke när han typ lyfte luren. Fast han lät alldeles för lugn och saklig för det..
Han känner mig så väl
Linus i morse: - Utan mig vore du ingenting.
Jag (skymfad): - Johoorå.
Linus: - Jo hora? Exakt, det är ju det jag menar.
Lightslynan
Jag: - Linkan, vad vill du dricka?
Linus (till kassörskan): - Coca-Cola.
Jag (skitsur): - MÄH, du vet ju att jag vill ha light.
Då kom jag på vad jag precis gjort. Jag bestämde att HAN skulle välja dricka och blev sur när han inte tog det jag ville ha. Och hur löjligt låter det inte då: Jag vill ha light.
Alla i kön, och kassörskan, tyckte att jag var en idiot som borde hängas och strypas. Och sen skämdes jag under hela filmen och tänkte att folk satt bakom och snackade skit om mig och skulle hälla dricka på mig och säga "här har du din cola LIIIIGGHHT din lilla slyna".
Dagens säljtips
Ofta känner jag mig hjärndöd (ja jag vet att hjärndöda inte kan känna) när jag ringer kunder. Då brukar jag ta till olika små knep som gör att jag till skillnad från riktiga argument slipper tänka. Tex:
Jag: - Hej jag heter Lisa och ringer från *tidningens namn* får jag bjuda på tidningen?
Liten gubbe (han lät liten): - Nej, det vill jag verkligen inte.
Jag: - Men visst vore det mysigt att ha tidningen?
Lilla gubben: - Nej, jag vill inte ha den.
Jag: - Nej, men håll med om att det vore mysigt? Om du nu hade haft den?
Lilla gubben: - Ja, men jag vill inte ha den.
Sen är det liksom bara att tjata på om att han faktiskt har SAGT att det vore mysigt, och till slut köper han den.
Skönheten och fulheten.
Sen sa Nicole: - Man säger ju att skönhet kommer inifrån, men jag undrar om fulhet också gör det?
Då började Paris gråta och sa: - Jag vet i alla fall att fulheten bygger bo inuti.
Sen kramades vi och sa till varandra att vi var fina på insidan.
Och så vaknade jag och trodde i flera sekunder att Paris Hilton faktiskt sagt att jag var fin på insidan.
Du borde åtminstone reparera hörapparaten.
Gammal dam: - Vill du bjuda på en reparation?
Sinikka: - Nej en PRENUMERATION.
Gamla damen: - Nej här hemma har vi inte gjort någon reparation sedan Gösta levde.
Kan du inte bara säga att du inte gillar tidningen.
Man: - Nej, jag ska åka bort och kommer inte hem förrän i höst.
Jag: - Okej, bra då tar vi den då!
Man: - Nej, jag kommer kanske inte leva då.
Jag: - Oj då, det gör du nog.
Man: - Det vet man inte om man ska ut i FN-tjänst. Jag ska plocka minor.
Jag: - OKej, varför gör du det om du tror att du ska dö?
Man: - Det tror jag inte. Plockar man dom på rätt sätt dör man inte.
Jag: - Bra, då tror du ju inte att du ska dö. Vi tar tidningen från i höst då.
Man: - Nej, jag ska lära dom andra att plocka minor. Gör dom fel dör vi hela gänget.
Jag: - Men det tror du ju inte. Då skulle du ju inte göra det. Och dör du plockar vi ju bort tidningen.
Man: - Men jag vill inte att mina anhöriga ska behöva fixa med sånt.
Pelvis
Jag har ett alterego som heter pelvis. Han går runt och juckar mot folk och säger "Kom hem på en kopp te".
Döm om min förvåning när jag träffar en kuban som ÄR DEN RIKTIGA PELVIS! Och juckar på min pojkvän.
Jag har nån gammal bild på mig som pelvis. Måste hitta den så ni kan se den övermäktiga likheten.
Rumpan och frikyrkoarvet
Min klänning var rätt kort. Inte osedvanligt kort, men tillräckligt kort för att jag skulle känna mig som ett lättmanövrerat våldtäktsbyte. Typ i en eventuellt efterföljande rättegång skulle förövarna kunna säga "men hon var ju med på det - hon hade askort klänning", och så skulle domaren säga "ja, det är ju faktiskt sant".
I alla fall.
Då kommer en kille mot mig. Han ler och säger nåt snällt - typ "tja". Sen VÄNDER HAN SIG OM EFTER MIG OCH TAR ETT BASTANT TAG OM MIN RUMPA!!!!!
Sen släpper han och går vidare. Jag blir fruktansvärt upprörd. Så upprörd att jag tar ett spontant beslut att jag ska vända mig om, hytta med näven och skrika DIN JÄVLA IDIOT!
Det är ju bara det att jag är frikyrkotjej. Såna svär ju inte. Jag tänker att jag ska göra det ändå, för att markera liksom. Men ska jag svära måste jag liksom planera det och öva så att det ligger rätt i munnen. Och nu hinner jag inte det.
Så.
Jag vänder mig om, hytter med näven och skriker:
DIN.....(sekunder)...... IDIOT!
Jag får helt enkelt inte fram det där "jävla" .
Och jag låter SÅ töntig.
Bitchen om mig: Men guuuu vilken dryg tjej
| Igår blev jag utsatt för bitchar.
Två små förskräckliga barn hade hoppat upp på ett litet berg bredvid bryggan och låtsades leka, när dom i själva verket var uppfyllda av hat, självgodhet, ovänlighet, ouppfostran, okontrollerade kroppsrörelser, storhetsvansinne och överkänslighet på ett mycket dåligt sätt.
Demonpojken (gnäller så mycket att han nästan gråter men det är bara fejk): - UUäääää ge mig flaaaaaskaaaan.
HÖR JAG VAD SOM FÖRSIGGÅR BAKOM MIN RYGG.
För nu öppnar en av dem munnen. Och säger:
Jag hör det från flera meters håll. Jag ger den lille skitungen sin flaska och vänder mig om. Och tror först inte att det är sant. Men då säger min vän Johan tyst: - Du Lisa. Det här är dom äckligaste tjejerna jag nånsin sett. När du höll i flaskan höll dom på och ba "Men shiiit vem tror hon att hon äääär, ge stackarn flaskan usch vilken otrevlig idiottjej vad håller hon på med, såååå dryg". |
